Erkänner mej besegrad.

I morgon har jag en tenta. Det är en salstentamen på en 10-veckors kurs om utredningsmetodik och fördjupad rättskunskap. Avslutningen på kursen liksom.
Kursen har handlat om en hel massa lagar utifrån socialtjänstlagen. Jätteintressant egentligen. Det har handlat om sånt jag varit inne och nosat på den del genom tidigare erfarenheter. Lagen om vård av missbrukare, lagen om vård av unga, lagen om rättspsykiatrisk vård, lagen om tvångspsykiatrisk vård, överklaganden av kommunens beslut osv.
Det har även handlat om lagen om särskilt stöd och offentlighet och sekretesslagar. Sånt som jag egentligen inte hade en aning om.
Det har varit tjocka böcker och intressanta föreläsningar. Det har även varit individuella inlämningsuppgifter, seminarier och grupparbeten. Det har varit Gävle en gång i veckan och däremellan en massa förberedelser tillsammans med studiegruppen i Bollnäs.
Kort sagt, en högintressant kurs och i allra högsta grad aktuell i mitt val av utbildning och framtida eventuella yrke.

Det är bara en sak som har varit fel:
Vi hade första sammankomsten på kursen onsdagen den 29/8. Under den första kaffepausen under den första föreläsningen ringde min telefon och hela världen vändes tillfälligt upp och ner.
Då ringde en vän och frågade : Har du hört? De säger att Thomas slängt sej framför tåget!

Så den här kursen har varit full av hårt arbete för högskolan (Tack och lov för studiekamraterna), men den har även innehållit ett ännu hårdare arbete i privatlivet. Det har varit planering av begravning och allt kring detta. Det har varit en ständig oro för barnen och otaliga samtal från både dem och från deras skola. Det har varit många, långa samtal med anhöriga och sörjande. Det har varit ett skjutsande och åkande fram och tillbaka hela tiden.
Det har varit samtal med präst, kantor, begravningsbyrå, ungar, rektor, lärare.
Under de här tio veckorna har det även varit städande, innebandytränande, hästskötande och allehanda vanliga vardagsbestyr.
Den 5/10 kl 14.00 hade vi en form av final. Vi hade en otroligt fin begravningsgudstjänst i Hanebo kyrka. Allt blev som jag ville att det skulle bli och jag tänkte att nu, äntligen, kanske vi alla kan slappna av.
Nu blev det inte riktigt så heller eftersom en exsvåger avled veckan innan och tankarna gick även åt Ytterhogdal och ett vackert avsked i en annan kyrka. Det har även varit tankar och samtal med en mycket kär exsvägerska. På något sätt kunde vi finna varandra där, i planeringarna och den tvångsmässiga känslan av begravningen måste bli exakt RÄTT.

Men, har jag tänkt, efter den 12/10, när även den begravningen är över. DÅ ska jag finna ro att fokusera mera på skolan.
Tji fick jag.
Det är nämligen så att barnens sorg och funderingar inte alltid är som mammans funderingar.
En tonårings sorg kan visa sej utåtagerande. När en tonåring är utagerande så går inte utagerandet över bara för att begravningen är över och mamman behöver plugga.
Det fortsätter bara liksom ändå.........men ilska och utbrott av både tårar och raseri, både i skolan och hemma.
Så det har varit många mera samtal. Det har varit möten på skolan, det har varit hämtande av barn mitt i natten.
Milt sagt kan jag säga så här : Jag har inte slappnat av i kroppen sedan den 29/8.

När man inte slappnar av i kroppen så mår kroppen inte bra. Den värker, blöder, hjärtat bultar. Den fungerar inte alls ibland känns det som.
Senaste veckorna har det räckt med att fundera på något som behöver göras så rusar hjärtslagen iväg som om hjärtat tänker explodera.
Det fungerar ganska bra när det är saker som gäller vardagen, jag vet varför det är som det är och kan snabbt lugna ner mej.
Och jag har fått mycket ordnat. De senaste dagarna har jag tagit det ganska lugnt och mått ganska bra. Jag har kunnat sitta lugnt och mått ganska bra på läktaren i Alfta sporthall i lördags. Jag har kunnat i godan ro åka ner till min älskade bilmekaniker och investerat i nya dubbdäck för 3700.
Jag har kört tre vändor till Bollnäs bara idag för att sonen spelat innebandy samma dag som dottern, lillasystern, lillasysterns mamma skulle hämtas för att vi skulle träffa vaktmästaren på Hanebo kyrkogård och se ut en plats för barnens pappa att få sista vilan. Jag har pratat med kyrkogårdsförvaltningen och vi har beställt en urnnedsättning på torsdag. Jag har hittat alla bortslarvade papper som behövs för att kommunen ska betala de 19700 kronor som begravningen kostade.
Jag har till och med klarat av att konstatera att tvättmaskinen gått sönder och jag i morgon kommer att köpa en sprillans ny på elgiganten.

Men jag klarar inte att plugga. Jag tar fram papperen eller böckerna, börjar läsa.....och PANG. Huvudvärk och hjärtklappning direkt! Det jag läser fattar jag inte och orden och lagarna bara snurrar runt.

Så jag ger upp.
Jag har varit på alla föreläsningar och gruppträffar utom två under de här 10 veckorna. Det flesta är ämnen jag inte är helt främmande för. Vi får ha lagboken med på tentan.
Så......i morgon klockan nio kommer jag att sitta där med de andra. Jag kommer att få tentan framför mej. Jag kommer att svara på det jag kan och räknar benhårt med att jag inte klarar det alls.
Men jag kommer att överleva ändå.
För när jag tänker tillbaka på de senaste tio veckorna så känner jag mej ändå väldigt stolt över att jag varit med så mycket som jag faktiskt varit.
Och det börjar lugna ner sej kring barnen i skolan. Det är snart klart med allting kring gravsättning och dödsboanmälan.
Jag har snart en ny fungerande tvättmaskin och jag har nya fina dubbdäck.
Den 12/12 är det omtenta på denna tenta. Då har jag lite koll på vad det kommer att handla om eftersom jag gör ett försök på den redan i morgon och jag kommer att klara omtentan med bravur.
Det är ändå i god tid för att jag ska hinna få in de nödvändiga 15 högskolepoängen för nästa termins studielån och ingen skada är skedd.

Så....jag erkänner mej besegrad av livet och tar nya tag igen. Och även om jag inte har kunnat hamra in kunskaperna tillräckligt från denna kurs, så har jag ändå en otrolig massa erfarenheter med mej efter de 10 veckor kursen har pågått, även om det inte varit från Högskolan i Gävle alla erfarenheter kommit.

Nu ska jag lägga mej och läsa en bok om kärlek och romantik och inte tänka ett dugg på utredningsmedoder och rättskunskaper.

Godnatt!