Keleti, Budapest

Igår sa jag till mina barn att de måste lova mig att ALDRIG bli rasister. De stirrade på mig som om jag var knäpp. (Men de lovade)
Varför?
Jo...i fredagsnatt blev en kille mördad i grannkommunen. Ja, det är kommunen jag är anställd av och jag kommer säkerligen att märka av det till veckan när jag jobbar, men i dagsläget vet jag absolut inget som inte stått på nätet om det hela.
Jag är ju en nyfiken typ så jag har läst en del. Jag har bl.a följt den stora skvallersajten flashback. Och fy katten vad jag skäms över att vara svensk!

Ryktet säger att den mördade är en kille från Syrien. Han var 18 år och har inte varit i Sverige så länge. Hans kompis som skadades var ett år yngre, även han icke svenskfödd.
De som misshandlade honom till döds är 9 ungdomar, de flesta från orten. Ryktet säger också att det är sådana ungdomar som inte är så noga med vad de röker/dricker/inhalerar/injicerar. Men, det är inte så intressant i sammanhanget. Det som är så otäckt är vad som skrivs på nätet om det hela. Jag har några exempel:

"Söderhamn? Då borde det antingen vara invandrare eller knarkare." 

"Babbar har en förkärlek för att hänga utanför krogar och på torg. Även gallerior går bra så länge dom är öppna. Söderhamn är väl överfullt av sådana så min slant lägger jag på den lösningen."

"Det här verkar ju vara en lågoddsare. Ett bråk med en invällare inblandad. Invällaren tycker sig inte få respekt utan skall visa hur man löser diskussioner i Mellanöstern.
Alla "bruschor" och kusiner till invällaren skyller på varandra och ingen har sett något. Om det har hänt något var det olycksfall, egentligen skall de alla få ersättning från DO för kränkning och förolämpningar. "

"En invandrare som är död iaf"

"Vi behöver inget namn på GM.Han försvarade väl sig.Svenskarna börjar tydligen tröttna på eländet.Så går det när man är glappkäft."

"OM det nu är så att GM är Svenskar och BO Syrian så kan jag nästan med alla säkerhet veta hur det hela utspelade sig.
Det blir lätt så här när invandrare ser ner på svenskar och tror de är mesar. Då vill de sätta dit dem extra, och ja i 9 fall av 10 så drar sig Svensken undan.
Men nu blev det fel svenne att ge sig på. Förstår att folk, speciellt svenskar går runt med vapen nu på grund av det ökade våldet."

"Japp. Kan sätta ganska så mycket på att blatten försökte trycka ned svensken och sedan ragga på hans brud.
Precis som du säger så brukar svensken tyvärr dra sig undan. Denna kille verkar dock inte ha varit någon mes, som tur var.
Svensken måste sluta dra sig undan och sätta dessa svartskallar på plats."

"Va de en utböling som blev klippt?"

Det är alltså en blatte som blivit mördad, men han var ju glappkäft och raggade på någon svensk tjej, alltså fick han vad han förtjänade av de tuffa svennarna som inte är mesar utan sätter invällarna på plats. Det är förståeligt att svenskar går runt med vapen och 9 mot två var förmodligen självförsvar. Det är ju i allafall en invandrare mindre.

Är det det här vi lär våra ungdomar?? Jag vill inte göra det i alla fall. Men allvarligt: Jag har hört många vuxna människor, svenska och ordentliga, som säger precis samma sak som sägs på flashback, fast inte med så fula ord. Många av dem är ju föräldrar också, så jag kan anta att deras barn hör vilken inställning de har. Det är ju inte heller de som är ungdomar under 19 år som har röstat fram ett parti där medlemmar säger saker som " Aporna som bor på herrgården" (asylboendet i Kilafors) eller som tycker att en pappa som släpar med sig sin fyraåring bara för att åka utomlands för att fixa tänderna är en egoist som förtjänar att hans barn drunknar under resan" (Vår vice talman).

I mitt arbete möter jag alltför många misshandlade barn och kvinnor. Den vanligaste kommentaren från äldre svenskfödda när den frågan kommer upp i samtal om vad jag jobbar med är: "Det är väl invandrarna förstår jag" Sedan ser de jätteförvånade ut när jag svarar att , nej, det är inte invandrare i huvudsak som misshandlar sina barn. Det är respektabla svenskfödda föräldrar. 

Det är inte konstigt att många ungdomar har den inställning de har. De har ju lärt sig från de som ska vara deras föredömen.

Jag tror att det enda sättet att ändra den inställningen är att vara ännu bättre föredömen. Vi vuxna har ett stort ansvar där. Vi vuxna är de enda som kan se till att föraktet mot andra kulturer inte blir ännu större.

Jag ska på en konsert i eftermiddag till stöd för flyktingar, främst från Syrien eftersom det är där det brinner mest just nu. Jag träffar en del syrier i mitt jobb, jag har fått berättat från tonåringar om hur deras hus bombats sönder, att de förlorat nära och kära och att de inte har något att återvända till. För fyra år sedan var Syrien ganska likt Sverige. De hade hus, bra ekonomi, bra utbildningar och väl utvecklad sjukvård. Nu finns inget kvar. De måste ta sig ur landet på livsfarliga vägar och väldigt många dör. Jag brukar tänka på hur det skulle kännas om det hände här i Sverige. Om flera grupper började bomba och förstöra här. Om jag skulle behöva lämna hemlandet med barnen för att jag är säker på att det barnens enda chans att överleva. Jag brukar också tänka på hur det skulle kännas att inte vara välkommen någonstans. Att vara omgiven av poliser utanför en tågstation i Ungern utan möjlighet att ta mig någonstans och veta att om jag registrerar mig i landet kommer jag med all sannolikhet bli utvisad till Grekland eller något annat land som inte har några resurser för att kunna hjälpa mig att ens få vatten. För det skulle kunna hända. Det var ingen i Syrien som för tio år sedan trodde att det skulle vara ett livsfarligt land tio år senare.

På konserten i eftermiddag kommer det att vara bland annat en syriansk konsertpianist som spelar. Han har inte varit i Sverige länge, han bor på ett asylboende i närheten. Han har förlorat allt men han kommer till en svensk kristen kyrka för att spela för oss "svennar" för att hjälpa till att uppmärksamma och samla in pengar för att kunna hjälpa, bland annat, sina landsmän. Det är stort. 

Hans vänner på asylboendet vill också höra, så jag ska åka och hämta några av dem för att köra dem till kyrkan. Jag antar att de flesta är syrier. Och jag skäms.

Jag skäms därför att för två dagar sedan blev en av deras landsmän mördad i den kommun där jag arbetar. En ung kille har förlorat sitt liv och en massa människor säger att han "får skylla sig själv". Han blir misshandlad till döds, nio "svenska" ungdomar är anhållna för detta. Hans kompis, som man kan anta, försökte hjälpa honom, ligger på sjukhus. Men de anhållna hyllas på nätet för att de stått upp mot "invällaren"

Jag skulle vilja se Segersta kyrka överfull idag. För jag tycker att vi behöver stå upp mot hatet.

https://www.facebook.com/events/507099939464711/

http://www.helahalsingland.se/halsingland/bollnas/kyrkokonsert-ska-ge-pengar-till-flyktingar

Vaddå, jag är bara en okunnig, blåögd och naiv svensk

Läste detta i en blogg som någon hade länkat till häromdagen:

”Vad jag förstår har nästan INGEN svensk som ens läst Koranen? För hade de gjort det, hade de aldrig kunnat försvara islam! De okunniga, blåögda och naiva svenskarna, tror de gör något gott, genom att försvara islam och muslimer! Hur kan man ställa upp på kvinnoförnedring? Mördande av homosexuella? Förföljelse och mördande av judar och kristna?”

Sånt provocerar mig. Att säga att nästan ingen läst koranen alltså. Personligen tror jag att många inte läst bibeln heller. Jag gillar inte heller att någon tror sig vara förmer än mig och kallar mig ”okunnig” ”blåögd” eller ”naiv”

Alltså har jag ägnat dagen åt att läsa koranen. Jag har ägnat stora delar av livet att läsa bibeln också, fast inte just idag. (Jo, jag har läst en ettårig kurs om Nya testamentet och jag har 22,5 högskolepoäng i religion)

Så jag filurar på en sak i taget av påståendena i ovanstående citat:

Kvinnoförnedring

Om kvinnans värde skrivs det såhär:

Koranen säger i Sura 4:34: ”Männen skall ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med den styrak och de andra företräden som Gud givit dem och i egenskap av kvinnornas försörjare”.

Bibeln säger i Efesierbrevet 5:22-24: ”Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – hans om också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män”.

Om kvinnans utseende och uppförande skrivs det såhär:

Koranen säger i Sura 33:59: ”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar och till alla troende kvinnor – att de utanför hemmet noga sveper om sig sina ytterplagg på så sätt att de lättare blir igenkända som anständiga kvinnor och undgår att bli ofredade”

Koranen säger också i Sura 24:31: ”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som anständigtvis kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de ska inte låta sina behag skymta inför andra män än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorsöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamhet till sina dolda behag”.

Bibeln säger i Titus 2:1-5: ”På samma sätt skall äldre kvinnor uppträda så som ett heligt liv kräver, inte förtala någon och inte missbruka vin. De ska vara lärare i goda seder och fostra de unga kvinnorna till att älska man och barn, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män så att inte Guds ord blir smädat”.

Bibeln säger också, i 1 Petr 2:18-3:7: ”Och ni kvinnor, underordna er era män, så att också de som inte vill tro på ordet kan vinnas utan ord tack vare sina hustrur, när de ser hur ni lever i lydnad och renhet. Er prydnad skall inte vara något utvärtes, håruppsättningar, guldsmycken och fina kläder, utan den inre, dolda människan med sitt oförgängliga smycke, ett milt och stilla sinnelag. Det är dyrbart i Guds ögon. Så prydde sig också förr de heliga kvinnorna som hoppades på Gud. De underordnade sig sina män, så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre”.

Angående huvudbonad säger Bibeln i 1 Kor:11-6: ”För om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad”.

Kvinnans valfrihet:

I Mohammeds nedtecknade skrift Hadith som sharialagarna grundats ur står det att äktenskap inte får ingås via tvång. Det beskrivs också så här: ”En ogift kvinna kom till Profeten och berättade följande; Min far har förlovat mig med en man som jag inte tycker om. Profeten svarade; Om du vill kan du acceptera denna förlovning, men om du inte vill gifta dig med honom så kan du bryta förlovningen”.(Sunan Abu Daud)

I Bibelns Första Mosebok 29-30 finns berättelsen om Rakel och Lea. Det handlar om hur Jakob ”ville ha”. Det handlar om att deras pappa ”skänkte sina döttrar” till Jakob. (Dessutom fick Jakob en massa barn med sina fruars slavinnor också). Det står ingenstans om vad Rakel och Lea tyckte...Dessutom var faktiskt Jakob släkt med dem båda. Det står till och med att deras pappa var ”nära släkt” med honom.

Om homosexualitet:

Det enda som nämns i Koranen är i Sura 29:29 där det står: ”Ni nalkas ju män, upptända av lust, och går tvärs emot naturens vägar. Och ni gör det öppet när ni samlas till era skamliga sammankomster,” och Sura 26:165-166. Där det står: ”Måste ni, ensamm i hela skapelsen, söka er till ert manliga kön och förbigå dem som er Herre har skapat till hustrur åt er? Ni överskrider verkligen alla gränser” Dödsstraff förespråkas inte över huvud taget i Koranen.

I Bibeln står det i 3 Mos 20:13 : ”Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De ska straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”

Förföljelse av Judar och Kristna.

Jodå, det hittar man mycket av i Koranen, där människor med andra religioner beskrivs som otrogna och avskum etc. Man belönas om man ”gör sig av med otrogna” osv. Det hittar man inte mycket av i Bibeln.

Jag är inte muslim. Jag är fostrad i den kristna läran (och stolt över det). Jag försvarar inte heller på något sätt den islamistiska staten eller säger att kristna har fel. Jag blir bara uppretad på att människor skriver bloggar och bedriver hets mot något som de faktiskt inte har en aning om.

Förresten... Den som blev ledare i Tyskland 1933 hade nog aldrig läst Koranen han heller...

En lycklig röstberättigad mamma

Häromdagen satt mina yngsta barn i bilen och diskuterade politik. Min yngsta var otroligt upprörd över att en ung man blivit utvisad. De hade haft mycket kontakt under våren och helt plötsligt var han bara försvunnen. Efter flera månader hade de fått reda på att han inte fått uppehållstillstånd i Sverige och omedelbart blivit hemskickad till sitt tidigare hemland. Min yngsta tyckte att det var så himla orättvist att han, som var trevlig, generös och arbetssam inte fick stanna medan hans granne som är alkoholist och allmänt vidrig får stanna i Sverige.


Genom dessa funderingar kom vi så in på dagens invandrarpolitik. Barnen konstaterade efter ett tag att det finns rötägg bland invandrarna men att det också finns rötägg bland svenskfödda. Dottern avslutade ämnet invandrarpolitik med : Varför kan man inte bara utvisa sverigedemokraterna? För dem finns det anledning att hata eftersom de vill skicka i väg alla, även de jättetrevliga, tillbaka till de länder de kommer ifrån och där de behandlas illa.


Jag blir så stolt!


Inte för att de tycker illa om ett "parti", utan för att de bryr sig. För att de frågar, är nyfiken, läser, engagerar sig. Visserligen säger sonen "Heja Jimmie" med jämna mellanrum, men han visar tydligt att det är för att reta mamma och lillasyster, inte för att han hejar på Jimmie.


Sonen frågade alldeles innan senaste valet varför jag var så emot SD. Han menade att vi har ju rätt till våra åsikter och det är upp till var och en vad man tycker. Jag sa att, visserligen är de så, men det är inte den största anledningen till att jag inte tycker de hör hemma inom politiken. Eller jo, det är ju deras åsikt också, men inte bara....


För jag resonerar så här:
För bara drygt 100 år sedan var det otänkbart att sitta i riksdagen om man var det minsta lilla kriminell eller hade ens en betalningsanmärkning. De som styrde landet måste vara helt oförvitliga. Jag menar inte att det ska vara så hårda regler nu, men allvarligt talat, något som helst vett borde man väl ha om man är politisk representant för andra människor?


Men här sitter vi och har i totalt demokratiskt oförstånd och obstinat dumhet, valt in ett gäng småungar till landets riksdag. Det var tydligt redan under valrörelsen och de har då sannerligen bevisat detta de senaste tre månaderna också. Nu gäller det inte bara representanter för ovan nämnda parti, det finns även några andra stjärnor från mer etablerade partier som vräker ur sig saker och beter sig som om de leker herre och tjänare där alla slåss om att vara herre.


Detta är inte bara på riksdagsnivå. Häromkvällen hade kommunen som betalar mig lön ett kommunfullmäktigesammanträde där de skulle bestämma vilka som skulle sitta i vilka nämnder under kommande fyra år. I sittande möte råkade det bli så att en kvinna som kommit in i fullmäktige på listan för ett litet lokalt parti, helt plötsligt bytte partitillhörighet till det fascistiska parti vi inte ska prata så mycket om men som är mycket starka i denna kommun. Detta gjorde att helt plötsligt hade det fascistiska partiet nio mandat istället för åtta, medan centern/det lokala partiet fick ett mandat mindre.


Dagen efter fanns det en intervju med den överhoppande kvinnan i lokalpressen. En underrubrik var : "Jag gjorde rätt, nu är jag bland vänner". Anledningen, enligt kvinnan var att de i hennes gamla parti varit dumma och gått bakom ryggen på henne. Ett fascinerande uttalande är när hon säger: "De kanske tycker att jag svikit dem, men man måste ju tänka på hur man själv mår". I det nya (fascistiska) partiet känner hon sig välkommen därför att ordföranden bjudit hem henne på middag och tröstat henne då hon varit ledsen.


Vart tog åsikterna vägen? Vart tog samhällsengagemanget vägen?


Har vi blivit så individualistiska och egotrippade att det inte ens går att rösta på en åsikt längre utan vi ska ta hänsyn till hur de valbara personerna mår?


I så fall undrar jag inte på att välfärden krackelerar.


Eller har jag fokuserat på helt fel saker när jag valt vad jag ska rösta på?


Vid närmare eftertanke ska jag nog tänka om lite inför valet i mars: Det är synd att inte Bodström ställer upp, för jag tycker han är lite snygg. Borg har ju fått nytt jobb, annars hade jag kunnat tänka mig att rösta på honom, åtminstone om han lät håret växa igen. Jag gillar långt hår......
Jag skulle kunna tänka mig att rösta på Alf Svensson också, för honom träffade jag en gång på DEX-cupen i Ljusdal. Han hejade på mig, så han var nog bra. Min kusin har varit hemma hos förre centerledaren också, så hon kan jag kanske rösta på...för han sa att hon var trevlig. Vete katten om jag kan rösta på Löfven förresten, för min dotter säger att han är ful. Förresten ska jag nog överväga Jimmie också, för han ser ju inte illa ut. Han mår ju dåligt också nu, så som socialarbetare kan jag ju tänka att det skulle ge positiva effekter för hans mående om han fick se att jag röstade på honom.


I alla fulla fall; Jag är stolt över mina barn. De behöver inte tycka som mig, men så länge deras åsikter bygger på intresse och samhällsengagemang istället för middagar, tröst eller ekonomisk vinning, så får de tycka vad de vill. (Så länge de inte agerar fascistiskt)


Hej hopp. Nu ska jag bege mig till kommunen som mera bekymrar sig över bandyhallar snarare än partitillhörigheter under sina fullmäktigemöten...

Dåliga barn?

I går skrev Jenny Strömstedt en krönika i Expressen om betygen i skolan 
( http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/det-rader-betygshets-i-skolan-och-vara-barn-grater-av-utmattning/ ).Om hur barnen blir stressade, hur betygen är svåra att uppnå. Aj, vad jag håller med. 

Nu har ju inte jag barn som blir stressade för att de strävar efter bra betyg, nej, jag har barn som strävar efter att få godkänt i tillräckligt många ämnen för att komma in på gymnasiet. 

I betygsskalan är det numera bokstäver, där A är skitbra, E är godkänt med minsta möjliga marginal och F är underkänt. När jag gick i skolan, för en sisådär hundra år sedan, kunde man också låta bli att få godkänt i alla ämnen. Jag hade t.ex inte betyg i matte när jag gick ut nian. Men det var ganska ovanligt utan man fick betyg som var antingen bra eller dåligt. Maxbetyget var 5,0 och jag hade 1,6. Inte helt okej, men det var ett betyg.
Numera är det så att du måste, när du slutar nian, ha minst E i ett visst antal ämnen för att komma in på en mer praktisk gymnasieutbildning (som barn och fritid eller bygg eller nåt). För att komma in på en mer teoretisk utbildning måste du ha minst E i flera ämnen. Av de ämnen du måste ha E i, är matte, engelska och svenska "måsten". Spelar ingen roll om du har A i alla ämnen utöver matten, har du F i matte är du inte behörig att söka till gymnasiet. För varje årskurs är det vissa moment du måste uppnå för att få betyg, vilket i praktiken innebär att om du missar mycket i sjuan är du i det närmaste chanslös att få ett bra betyg i nian.

Detta informerar man både elever och föräldrar om redan i sexan, för att alla verkligen ska förstå att det är allvar när de kommer till högstadiet.

Stressigt? Jo, oerhört för de som är mogna och förstår. De har en press på sig att högprestera varje termin för att ha en chans att få riktigt bra betyg i nian. De som är så mogna tror inte jag är så många, men jag tycker synd om dem som får slita och förstår stressen.

Jag har faktiskt en gnutta kritik mot hela systemen. Eller nja, jag är jättekritiskt till hela systemet.

Man ska alltså förstå hur allvarligt läget är när man går vårterminen i sexan. Då är flertalet elever 12 år. Om jag jämför med familjeenheten på socialtjänsten så kan jag säga att vi räknar de som är mellan 13-17 som "ungdom", de som är yngre är barn. De allra flesta som är 12 år är alltså fortfarande barn. De förstår inte konsekvenser på ett vuxet sätt ännu. De är inte mogna att forma hela sin framtid ännu, för de är fortfarande barn som leker barns lekar. 
Mogenheten har inte bara med de fysiska åren att göra heller. En niondeklass kan innehålla elever i olika mognadsgrad i spannet 12-17 år. Många mognar mycket under de tre åren då betygen är som mest betydelsefulla. En del "fattar" redan i sjuan. En del når inte den mognaden förrän vårterminen i nian och utefter den ovanstående betygsbeskrivning är det redan kört då. Det finns inte en chans att höja ett tveksamt E till ens ett D. Det finns väldigt små chanser att höja ett F till ett E. Detta tror man att man ska lösa med högre löner, fler betyg, högre utbildade lärare. Jag är tveksam.

Jag hade klassträff för ett tag sedan, vi firade att det var 30 år sedan vi slutade nian. Nu var vi inte så många där, men jag tycker ändå att de flesta av oss artat oss riktigt bra. I vår utgångsklass -84 hittar vi poliser, socionomer, HVB-föreståndare, sjuksköterskor, teletekniker, resemäklare, hårfrisörskor, företagsledare osv. Skulle vi räkna ihop så har vi nog ganska många högskolepoäng tillsammans. Detta UTAN att alla lärare var behöriga (eller ens pedagogiska alltid), utan krångliga betygssystem, utan fullständiga högstadiebetyg i alla ämnen. Jag är ganska säker på att vi istället fick känna att vi hade ett värde. Vi hade människor omkring oss som trodde på oss, vi hade möjlighet att få vänta tills vi blev äldre med att ta alla stora beslut som vi inte klarade av att ta i sjuan...........vi fick fortfarande vara barn.

Idag tycker jag nästan att man ställer högre krav på barn i högstadiet än vad man gör på vuxna.

Mina barn har ju haft lite "otur" i högstadiet. Framför allt den yngsta som förlorade sin far första veckan i högstadiet. Hennes lärare sa till mig för ett tag sedan: "När en vuxen förlorar en nära anhörig är det självklart att de blir sjukskrivna, det borde vara så för barn också"
För så är det INTE.

När en vuxen är sjukskriven från sitt jobb så får de som är kvar på arbetsplatsen lösa de uppgifter som den sjuke inte kan göra.
För ett barn i sjuan finns det ingen som gör det. Ett barn i sjuan som inte fungerar när de förlorar en förälder måste ta igen allt de missat. INNAN de slutar nian (och de kan glömma allt som heter höga betyg, hur de än kämpar). För har de inte gjort det är de misslyckade. De får gå IM på gymnasiet och blir genast stämplade som "misslyckade". För livet!

Vi ställer alltså högre krav på våra tonåringar än vi gör på vuxna. Vi kräver att barn ska prestera mera än vuxna, på kortare tid.

Sen undrar vi varför våra barn och ungdomar mår så dåligt?

Nu är det en "riktig" grav...

Två år och en månad. Så lång tid tog det från att vi gravsatte urnan till att gravstenen kom på plats. Innan någon nu börjar svära över stenhuggaren eller kyrkogårdsförvaltningen så kan jag med en gång dementera att dröjsmålen skulle ha ett dugg med dessa att göra. Det är helt och hållet ett anhörigproblem. Det är nämligen så, för den som inte vet, att kommunen beviljar bidrag till begravningskostnader på upp till ett halvt basbelopp. 2012, då allt hände, blev det ett bidrag på max 20600 kronor. Begravningen och dödsannonsens kostnader uppgick till 19.700. (Då betalade vi inget för solist eller minnesstund eftersom min syster sjöng och mina föräldrar bjöd på minnesstunden)
Det är inte heller en rättighet att ha en grav, alltså får man inga extra pengar för gravsten. 
Vi hade ju kunnat använda oss av asklunden istället, men eftersom både barn, mor och syster ville ha en "riktig grav" så blev det så.
En gravsten är ju inte heller gratis. Den på bilden kostar 14000 kronor, vilket är ett "normalpris" för dylika tingestar. Så tillsammans valde vi en form och en design hos stenhuggaren. Stenen görs inte färdig förrän den är betald och det var där vi körde fast.
Förutom att jag inte har den minsta lilla juridiska ansvar att stå för några som helst kostnader så är jag också en ensamstående tonårsmamma som lever på studielån. För den som inte vet, så kan jag tala om att 9700 kr/mån INTE tillåter en utgift på 14000. 
Minderåriga barn varken ska eller får betala föräldrars begravningskostnader, även om de har resurser till det på banken (vilket hans barn inte har)
Då återstod de andra "intressenterna", dvs de andra som ville att det absolut skulle vara en gravsten.
Det är bara det att de inte tyckte att de skulle betala allt. Det tyckte jag.
Till slut ringde kyrkogårdsförvaltningen och ville ta bort det provisoriska korset. Då blev det bråttom. För även om jag klarar mig utan en gravsten att gå till, så betyder det mycket för de där två jag har ansvar för och som har sin pappas namn på stenen. Så jag ringde de övriga intressenterna. De ville fortfarande inte stå för hela kostnaden. De tyckte att jag skulle stå för en tredjedel. Jag tyckte att jag kunde säga upp gravplatsen (eftersom jag, som förmyndare för hans barn, är gravrättsinnehavare). De satte in 10000 på mitt konto. Jag gav upp. När mitt studielån kom satte jag in 14000 på stenhuggarens konto och veckan efter ringde de från kyrkogårdsförvaltningen och berättade att de tinat marken på morgonen så att stenhuggaren kunde sätta stenen på plats.
På kvällen åkte jag och barnen dit med granris, ljus och andra prydnader som vi haft hemma i väntan på en "riktig" grav. 

När jag såg glädjen i dotterns ögon den kvällen så var det värt allt. Vi lever på smulor och bensinångor denna vecka men det är det banne mig värt. Det är en lättnad som är helt obeskrivlig att NU, ÄNTLIGEN är det över. Åtminstone känns det som om det är detta vi väntat på, detta som var det som behövdes för att kunna ta nya steg framåt i barnens sorgearbete. 

Jag är så oerhört less på invandrare...

Och nej, jag har inte gått och blivit sverigedemokrat och nej, jag tycker inte vi ska neka flyktingar. Absolut inte. Jag har ägnat en hel massa studietimmar de senaste åren med att få insikt i flyktingars hemländer, flyktingläger, avvisanden och stigmatisering. Jag utbildar mig till socialarbetare, både internationellt och nationellt och det är en inbodd reflex i mig att man ska hjälpa människor. Så ingen behöver skälla på mig och säga att jag är mot invandringen.

Men jag är less på rasismen. Och nej, jag menar inte att jag är less på skinnskallar och sverigedemokrater (som jag f.ö. inte alls sympatiserar med), jag har implementerat två nya rasistiska uttryck : "Omvänd rasism" och "kärleksrasism".

Den omvända rasismen är den som gör att man inte får säga någonting om invandringen för då är man rasist. För jag har fått en hel del kritik för mina uttalanden när jag säger att JO, invandringen är ett problem. För det är ett stort problem. Vi har många invandrare i vårt land. Det inrättas nya asylboenden i snart varje byhåla. Men min åsikt är alltså inte att invandringen ska stoppas, vi västerlänningar har det otroligt bra, och de allra flesta som kommer hit behöver vår hjälp.
Det jag menar är : Hjälper medborgarna till? Jag säger : Ett fåtal....
Många pratar om hur positiva de är till att vi tar emot flyktingar. Man samlar ihop kläder till boendena, man skäller på alla invandrarfientliga människor. Men allvarligt talat : Att prata, skänka gamla kläder och visa kärlek räcker inte!

För det är lätt att tala om vad bra det är att vi tar emot människor i nöd. Det är svårare att se till att det fungerar. I skolan : I närheten av asylboendena finns skolor. Där går de nyanländas barn tillsammans med "vanliga" barn. Det är jättebra, det snabbar ju upp integreringen. Men, hur blir läget i en femteklass där 14 av 17 elever knappt talar svenska? (Och för er som bor omkring små byskolor, så JA, det är så det ser ut på vissa ställen). Jo, Hur blir det i en klass där så många har en helt annan kultur och inte har vant sig vid hur samhället i det nya landet fungerar? 
Hur får man ihop detta med skolundervisning? Jag är väldigt säker på att man INTE får ihop det. Inte utan fler resurser. Men kommunens skolor måste ju spara också, så det är ju inte aktuellt med extra resurser. Vad blir resultatet ? Jo, de som har möjlighet väljer andra skolor där deras barn kan få förutsättningar till att få bra betyg. (Och ja, jag har pratat med några sådana föräldrar också)

I samhället : De nyanlända är vanliga människor de också. De har föräldrar som inte knyter an till sina barn precis som vi som bott i landet länge, de har nästan ännu sämre förutsättningar eftersom så många också gått igenom saker som gör att de mår psykiskt dåligt. De barn som kommer har, precis som de barn som är födda i landet, inlärningssvårigheter, koncentrationssvårigheter osv..... Bland de nyanlända vuxna finns, precis som hos oss "andra" kriminella, våldsbenägna och de som har andra kognitiva problem. Inte fler, inte färre....men de existerar. 
Då behövs socialtjänsten. Det kan vara familjer som behöver boendestöd, familjebehandling och andra specialinsatser. Det kan till och med vara en så allvarlig situation så att barn behöver placeras hos andra då de far illa. Till detta behövs socialarbetare som kan göra alla behövliga utredningar och ta alla jobbiga beslut. Det behövs även tolkar och både socialarbetare och tolkar är det brist på redan nu. Vi behöver utbilda flera sådana och kommunerna behöver anställa. Kommunerna och högskolorna som samtidigt har stora sparkrav på sig. 

Bland de nyanlända är människor också sjuka, kanske ännu mera eftersom de tagit skada av flykten från sitt hemland. De behöver både psykiatrisk hjälp och medicinsk hjälp, precis som vi som är födda i Sverige. Men.....det är brist på sjuksköterskor, det är brist på läkare, det är brist på psykologer. Dessutom har ju alla sjukhus och landsting stora sparkrav på sig.

Så ja, jag anser att invandringen är ett stort problem. Inte att vi har den, utan att INGEN är villig att betala den. 
För vem ska göra det? Pensionärerna som redan är hårt drabbade? Arbetslösa eller sjukskrivna?

För jag är övertygad om att utan större inkomster till kommuner, landsting, stat, högskolor, skolor osv, kan vi inte fixa invandringen. Vi kan inte fixa sjukvården till någon (varken till svenskar eller somalier), vi kan inte fixa skolgången (varken till svenskar eller eritrianer).

Nu ska jag vara otroligt ärlig: 

Jag har fått skäll för att jag uttryckt, som någon sa, "rasistiska åsikter" och "brist på människokärlek" när jag pratat om detta (Det är detta jag kallar kärleksrasism). Men jag är i alla fall fullt beredd att betala för det (inte bara genom arbetet). De senaste åtta åren har vi som har lön fått väldigt mycket mera i plånboken så vi kan köpa ännu mera och bidra ännu mera till världens överproduktion av kapitalvaror. Jag är villig att skippa alla fem jobbskatteavdrag och återgå folkhemmets grundidé till att skatter ska bekosta vår (och de nyanländas) välfärd. 

Jag tycker det är att visa människokärlek i mycket större utsträckning än att sitta hemma och twittra eller facebooka om vad elaka alla är som uttrycker oro i invandrarfrågan.

Hur många är beredda att faktiskt vara med att hjälpa till?

Vilken välfärd?

Välfärd är bland annat de delvis skattesubventionerade eller helt skattefinansierade tjänster och de transfereringar som stat, landsting och kommun tillhandahåller i syfte att säkra individens trygghet vid bland annat barndom, sjukdom, arbetslöshet, funktionsnedsättning och ålderdom.Kallas ibland även "social trygghet" eller "socialt skyddsnät". Det handhas i Sverige av kommunerna och ett antal myndigheter under socialdepartementet. Regeringsformen föreskriver att "den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten." (Wikipedia)

Välfärdsstat, nationalstat där det offentliga ansvaret för medborgarnas välfärd är omfattande. (NE)

Jag läste en debattartikel i en kvällstidning häromdagen. Den var skriven av Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på arbetsgivarorganisationen Almega och rubriken var : "Nu börjar den svenska välfärden nedmonteras"

Jo, det har jag ansett länge!

Men.....om man skriver en sådan debattartikel direkt efter ett val där förespråkare för den nordiska universella välfärden så blir jag lite kallsvettig. (Ifall någon undrar vad den nordiska välfärden är så är kärnpunkten att alla ska ha lika möjligheter, social solidaritet och trygghet för alla, att alla ska ha lika tillgång till social och hälsotjänster, utbildning och kultur. Välfärden ska också huvudsakligen finansieras genom ett, jämfört med andra länder, högt skattetryck, enligt Norden.com)

Så, vad handlade då debattartikeln om?

Jo, den handlade om att författaren ansåg att problemet var detta ; Privata vårdgivare kommer inte att våga utveckla sin verksamhet och anställda med idéer om hur vården kan bli bättre kommer inte att våga starta nya företag. Internationella aktörer kommer inte heller att vilja etablera sig i Sverige, och vi riskerar därmed att gå miste om nya behandlingsmetoder.

Det är de mindre företagen där vinst ofta är en del av lönen som kommer att drabbas hårdast av Vänsterpartiets uppgörelse med regeringen. De flesta företag inom välfärden är små och möjligheten att ta ut vinst är central för att grundarna överhuvudtaget ska kunna arbeta i företaget.

De som nu alltså drabbas först är sjuksköterskor, förskollärare och andra som startat egen verksamhet. Troligtvis en verksamhet du brukar. En skola, en förskola, en vårdcentral eller ett äldreboende.

Aha, så det är alltså där vi har problemet med välfärden? Valfriheten? Att små "välfärdsföretag" ska gå under? Att de som äger företagen inte ska kunna ta ut vinster?

Ursäkta mig, herr Lindberg, men jag tycker du är ute och cyklar......och den cykelturen har inte ett dugg med välfärd att göra.

Nu är inte jag superförespråkare för de som bildat regering i höst. Jag är ännu mindre förespråkare för de som innahaft regeringsställningen de senaste åtta åren.

Men.....jag är en förespråkare för universell välfärd. Den där välfärden som säger att det är samhället som ska ha ansvaret för välfärden. Den där välfärdspolitiken som ibland kallas för "social trygghet" eller det "sociala skyddsnätet". Jag hittar inte det i den välfärd som författaren till debattartikeln beskriver. I den artikeln hittar jag förlorade arbetstillfällen och minskade vinster för ägarna.

Han skriver också om att den vi kommer att missa internationella utvecklingar inom välfärden om vi stoppar välfärdsföretagen.

Fast jag undrar : Innan privatiseringarna skapade Sverige sig ett rykte om att vara OERHÖRT framstående då det gällde både medicinsk utveckling och skolresultat. Då var det det staten som ägde det hela. Det var staten som hade det ekonomiska ansvaret. Det var samhället som var den stora arbetsgivaren och som genom skatter på de anställdas löner försökte tillgodose att : alla ska ha lika möjligheter, social solidaritet och trygghet för alla, att alla ska ha lika tillgång till social och hälsotjänster, utbildning och kultur.

Detta tycker jag är precis vad den nordiska universella välfärden vi en gång var så stolta över, står för. Den står för ALLAS välfärd, inte bara de som är arbetsgivare.