Årskrönika på gott och ont 2013

Ett av de roligare sakerna med att ständigt skriva statusar på Facebook är att man, när man ska skriva sin årskrönika, har stor koll på när och var saker hände....

Januari:
Var pigg och frisk. Städade ut julen redan den 6/1 eftersom katterna rivit julgranen. Började skolan igen den 8:e med en föreläsning om funktionshinder.
Verkar ha haft bekymmer med bananflugor eftersom jag placerade ut alkoholfritt vitt vin med diskmedel i köket. (Nu har jag lärt mej att glögg fungerar bättre)
Justin Timberlake släppte ny musik för första gången på flera år och jag var tacksam.
Den 14:e var det Golden Globegalan och sommarvärme i Los Angeles och -19 i Segersta.
Annars ser det ut som jag mest befunnit mej på innebandymatcher, bandymatcher och högskolan i Gävle.

Januari var också månaden då vi var tvungna att ta beslutet om att ta bort två av våra katter.
Det var också då veterinären kom och inspekterade vår kanin eftersom en av hästtjejerna ringt och anmält att vi tydligen tog död på våra kaniner genom att svälta ihjäl dem.
Jag körde på en tenta och någon tyckte tydligen att det fanns anledning till oro för min son så de ringde till socialtjänsten och anmälde anonymt.

Februari:
Började läsa/lyssna på "50 nyansertriologin" Stor händelse som jag inte ångrar.
Jag verkar också ha glatt min familj en hel del i början av månaden eftersom jag tydligen drabbades av en influensa som satte sej på stämbanden. Varsågod!
Muntrade upp mej själv med att köpa en mixer.
På lördagskvällarna samlades familjen framför teven och imponerades av Danny och Gina när de ledde melodifestivaluttagningarna.
Alla Hjärtans Dag firade jag romantiskt storslaget med ett seminarium på högskolan om fattigdom och hemlöshet.

Som jag tidigare nämnt inleddes månaden med en rejäl influensa.
Vi fick också till ett par mindre trevliga möten med skolan efter att sonen strulat till det lite för sej.
Tillbringade även en del tid i februari med att hälsa på min syster som lyckades få till en hjärtmuskelinflammation och låg på sjukhus. 

Mars:
Rivstartade med att köpa nya mobiltelefoner åt ungarna. Sen var nog pengarna slut...
Den 2:a stormade det rejält i Segersta och jag hade laddat med vattenhinkar och stearinljus.
Det var även fältstudiedags på utbildningen så jag och min studiekamrat gjorde ett oerhört fascinerande studiebesök hos en samling mammor till missbrukande och kriminella ungdomar. Det är då man inser hur bra man har det.
InnebandyDM i Bergvik gav en seger till sonens lag och en tröja med "matchens lirare" på till sonen. Stolt mamma.
Månaden avslutades med att jag fick en blombukett av min mamma. Har inte en aning om varför, men glad blev jag.

Denna månad fick jag spendera att stort antal kronor på att byta hjullager på bilen. Bilmekanikern var glad, jag var mindre glad.


April:
Hade många föreläsningar och många tentor. Men våren började tidigt och solen sken så det gjorde inte så mycket.
Den 12:e fyllde sonen 15 år. Det firade han genom att dra på innebandycup i Katrineholm. Storjäntan firade honom med att sticka till Oslo. Närheten i familjen verkar vara stor.
Hunden fick ta sitt första bad för säsongen (i ett dike) och jag städade altanen.
Jag var också på en otroligt intressant föreläsning om barn och ungdomars internetsurfande. Fantastiskt vad denna lilla ort ordnar.
Den 27:e fyllde lillebror 30 år och bjöd på en kanonmiddag i Herte. Känner hur jag dreglar än när jag tänker på hur gott det var.

Någon kapade mitt lösenord på facebook, jag blev sur.
Började droppa vatten från taket i köket. Tydligen håller inte skarvarna på hustaket för hur mycket is och smältvatten som helst.
Avslutar månaden med att få känna doften av ett djurlik som ligger någonstans i någon vägg vid köket.

Maj:
Lyssnar på en massa böcker av Jussi Adler Olsen. Den författaren kan uttrycka sej han minsann.
Fick även klart med sommarjobb heltid hela sommaren. Underbart. Därför fick jag också utbildning i brandsäkerhet och lyftteknik. Man lär så länge man lever...
Den 18: var det eurovisionsschlagerfinal. Alla barnen och nåntill samlades i sofforna. Ingen var överrens med kul hade vi.
Dagen efter hade jag gräsklippningspremiär. Hej sommar.
Den 21:a fyllde min yngsta 14 år. Hon och jag firade med att käka på Hambo. Hennes syskon firade inte alls.
Routern gick sönder i Maj också. Inser just att vi varit utan wifi i kåken mellan maj och december. Hur har vi klarat oss?
I morsdagspresent fick jag en t-shirt av yngstingen med texten "Stör mej inte, jag är redan störd" Tack ?

Djurlikslukten håller sej kvar i köket och innebär att köket är i princip oanvändbart första delen av maj.
Vi fick också slakta en häst hemma på gården, förvisso icke vår egen men det känns ändå när man måste ta bort ett djur som man lärt känna.
En rejäl förkylning kom också och hälsade på denna vårmånad
Ungdomarna i byn började vara ute på kvällarna. Det blev en tid full av konflikter och bråk för den yngsta dottern.
Punktering på bilen var inte heller någon höjdare.
Vi roade oss också med en anmälan om sexuellt utnyttjande och fick spendera en del tid på polisstationen i Söderhamn, yngstingen och jag.
Routern rasade. Wifi försvann och internetanvändandet begränsades till mobildatatrafik och en enda stationär dator för fyra personer. Irriterande ilandsproblem.
Idrottshallen i Ljusne brann ner. Inte ett rent personligt bakslag kanske, men lite synd ändå.

Juni:
Börjar lite lätt med att åka till Hudiksvalls sjukhus för att magnetröntga storjäntans höft
Slet hårt med att kapa ner en stor del av häcken som omger gräsmattan. Välbehövligt med slitsamt.
Tillbringade den 8:e med att titta på prinsessan Madeleines bröllop. Sånt gillar jag.
Började sommarjobbet på Ekebo psykiatriboende.
Midsommarfirande på Hembygdsgården. En riktig höjdare då Segersta går man ur huse.
Nalta spelade på Hembygdsgården och på kvällen var det kyrkokörens midsommarkonsert i kyrkan. Så vackert och fint.
Fotbollsskolan drog igång på Landa IP. Fullt med ungar. Fullt med ledare. Fullt med skoj.
Fick en vacker blomstergrupp av Nilla. Vet inte varför men glad blev jag.
Sonen konfirmerades också denna månad. Han fick 10 burkar Pringles av mej i konfirmationspresent. Han blev gladare än gladast.

I Juni fick vi göra ännu en polisanmälan. Detta efter att den tidigare anmälde tonårspojken tyckte att han skulle stampa på yngstingens mobil för att visa att han var sur på henne. Försäkringsbolaget vill ha en polisanmälan för att ersätta mobilen...
Konstaterade också denna månad att man inte ska arbeta på midsommarfiranden, gudstjänster, fotbollsskolor när man samtidigt arbetar heltid både nätter och dagar.

Juli:
Kolbulleafton på hembygdsgården. Välbesökt och trevligt.
Sonen fick moppekort. Efterlängtat och trevligt.
Fick ersättning från försäkringsbolaget för den tidigare sönderstampade mobiltelefonen. Glad yngsting.
Avslutade månaden med släkt och vänner i tältet på gräsmattan för att fira både min födelsedag och föräldrarnas bröllopsdag.

Fick även denna månad åka in på ett möte med socialtjänsten. Denna gång hade någon varit orolig för yngstingen.
I slutet av månaden fick vi ha nära kontakt med både socialjour och polis mitt i natten. Detta resulterade i en ivägskjutsning av yngsting och en polisanmälan på sonen.
Regnet stod som spön i backen en stor del av juli och jag jobbade alla dagar utom fyra.

Augusti:
Var på storfest med sagotema. Firade lillebror och lillebrorsambo. Kul och mycket folk.
Yngstingen började ny skola och allt verkar frid och fröjd och stort hopp om att slippa allt bråk som varit i den gamla.
Fick även beslut från kommunen att de gör ett undantag och ger yngstingen busskort trots att hon inte går på närmaste skola. Tack för det.
Klippte håret och började första kursen för terminen på högskolan.

Nya möten med socialtjänsten. Denna gång angående händelserna i juli. Handläggaren kommer att utreda om behov om stöd.
Augusti präglas annars av mycket jobb, mycket huvudvärk och lite sömn.

September:
Fotbollens dag på Landa IP och funktionärsupptakt på Sävstaås. Årstiderna krockar!
Det var kyrkoval och storjäntan fyllde 20 år.
Fick fina päron i päronträdet för första gången på flera år.
Lagade bilen och blev glatt överraskad över favvomekanikerns låga priser.
Fixade terminens första tenta med gott resultat och gladdes över den omvälvande nyheten att Justin Timberlake kommer till Sverige i maj.

Har tät kontakt med sommarkollegor som mår dåligt. Blir intervjuad av en utredningsgrupp angående den situation som råder på Ekebo.
Blir förkyld igen och plågas däremellan av en otroligt irriterande klåda.

Oktober:
Praktiserar och trivs på BUC i Söderhamn.
Lär mej även sticka raggsockor och får äntligen boka biljett till JT:s show i Stockholm i maj.
Fick en blomstercheck från omvårdnadsförvaltningen. Förstår inte varför.
Det är bandypremiär och Jamie Dornan får rollens om Christian Grey. Mycket att glädjas åt.

Planeringsmöte på socialtjänsten. Får beviljat föräldrarstöd. 
Yngstingen blir hotad med att få skallbenet intryck om hon visar sej i Bollnäs. Polisanmäler.
Sonen blir kallad till polisförhör angående händelserna under juli månad. Jag är vittne och får inte vara med under förhöret. Skickar storasyster.

November:
Massor av bandy. Soligt och vackert. Trivs fortfarande på praktikplatsen.
Avslutar ungarnas pappas bankkonton. Kvarlåtenskapen uppgick till 84 öre.
Catching Fire har premiär och storjäntan och jag går på bio.
Virkar en rosa badrumsmatta och målar om trappan.
Sista dagen i månaden firades med ett smaskigt julbord på Kungsholmen.

Sätter igång med utredningen på öppenvården i Bollnäs. Två gånger i veckan för att kanske kunna få till en fungerande relation med yngstingen.
Storjäntans bil går sönder vilket innebär att eftersom jag kan samåka men inte hon så blir jag utan bil när hon jobbar.
Besiktar bilen som blir underkänd.

December:
Man börjar spela in "Femtio nyanser av honom" i USA
Får adventsmysig här hemma och går ut och äter tillsammans med studiekamraterna.
Friskolan i Segersta får godkänt och alla blir glada.
Bakar de traditionsenliga pepparkakshjärtarna i köket, stickar julklappar och firar jul hos lillasyster.
Får även besök av mellanbror som fixar vårt wifi som varit kaputt sedan maj. Lyckan är stor.

Får besked om att det blir rättegång i Hudiksvall. Träffar advokaten ena veckan, rättegång veckan efter.
Sonen döms till 30 timmar samhällstjänst, 1200 kr i skadestånd och 500 kr till brottsofferjouren.
Efter rättegången tar orken slut hos mamman. Sjukskriven två veckor.
Två rejäla stormar drar över Segersta. Strömlöst vid den ena.
Systersonens pappa blir allvarligt sjuk och ligger f.n nedsövd i Uppsala. River upp otroligt mycket känslor hos mina egna yngstingar och allt blir lite extra jobbigt.
Ombesiktade bilen. Fortfarande underkänd.
Avslutar året som jag började med en ordentlig förkylning.

Mitt mål med nästa årskrönika är att det ska vara mindre röd text än svart varenda månad.

För den som undrar...

Det var en notis i tidningen idag om våra tingsrättsbravader: 

"I augusti blev det tjafs mellan två pojkar på en skola i Bollnäs kommun. En 15-åring fällde ner en några år yngre pojke till marken, slog honom i huvudet och gav honom en spark i ryggen. Nu döms han för misshandel.

Han döms också för att ha slagit en 14-årig flicka i ansiktet i juli. Tonåringen döms till 30 timmars ungdomstjänst, alltså obetalt arbete.

De misshandlade får ingen ersättning för kränkning, eftersom Hudiksvalls tingsrätt tar hänsyn till hur de två själva bedöms ha agerat. Flickan uppträdde provokativt och tonåringen har sagt att pojken kastade sten på honom vid bråket. Däremot ska 15-åringen betala 600 kronor var till dem som ersättning för sveda och värk."

Jag är faktiskt lite imponerad av den som författat notisen. Man hade ju kunnat ta för givet (eftersom jag inte alls tycker att kvaliteten på det som skrivs i vår lokala tidning är så övertygande alla gånger) att hen skulle ha sammanfattat typ: "15-åringen döms för misshandel och skall förutom 30 timmars samhällstjänst betala offren skadestånd"


Men nejdå, hen har även i notisen informerat läsarna om att flickan uppträdde provokativt och att pojken kastade sten och därför har tingsrätten tagit hänsyn till hur de själva agerat.


Tack snälla notisförfattare, man skulle nästan kunna tro att du faktiskt läser min blogg!

Tingsrätten...

15-åring åtalas

SEGERSTATvå bråk från i somras har nu gått ända till tingsrätten. En 15-årig pojke från Segersta åtalas för två fall av misshandel.

Relaterat

Den första misshandeln han misstänks för ska ha inträffat i slutet av juli, i Segersta, där han ska ha slagit en ung flicka i ansiktet.

Den andra misshandeln ska ha inträffat i slutet av augusti. I det senare fallet ska han ha både slagit och sparkat en pojke utanför Kilafors skola. Båda fallen kommer att komma upp i Hudiksvalls tingsrätt den närmaste tiden.

Så stod det i den lokala tidningen förra veckan. Det ser illa ut tycker jag. Om jag hade läst detta utan att veta något omkring det hela så hade jag nog tänkt ungefär så här : "Jaja, föräldrar som inte bryr sej om sin unge, säkert ensamstående mamma också som försöker få det till att ungen har ADHD. Att inte föräldrar har pli på sina ungar nuförtiden"

Jo, alldeles säkert hade jag tänkt så. Nu är det bara det att det är MIN unge. Och han har inte en mamma som inte bryr sej. Han har inte en mamma som försöker skylla på ADHD. Ensamstående förvisso, men jag struntar inte i vad som händer. 

För jag vet vad som hände. Båda gångerna det handlar om i notisen. Första gången var jag till och med där. Så jag tänkte att jag skulle ge min version:

En natt i slutet av juli ringde en bybo hem till mej och sa att min yngsting och två kompisar knatade omkring på byn, hållandes i ölburkar och åtminstone en av dem verkade vara kraftigt berusad. Jag snokade rätt på tjejerna, min egen, icke alls berusade dotter sprang in i skogen eftersom hon av någon konstig anledning trodde att jag var arg !?! Medan jag letade efter flickorna (med hjälp av byns alla ungar) så talade jag även i telefonen med den i notisens "unga flickans" mamma. Flickan är inte alls berusad sa mamman. När jag stod en halvmeter ifrån den unga flickan (som låg berusad i diket), kände spritdoften, hörde hur hon talade, kompisarna intygade att hon var full, så sa fortfarande hennes mamma (i telefonen) att NEJ, hon har bara druckit energidryck...?

Nåväl. den berusade flickan ringde efter kompisar som skulle hämta henne och jag riktade större delen av min uppmärksamhet mot vägen, väntade på skjutsen. Under tiden hade naturligtvis resten av byns ynglingar nyfiket närmat sej platsen, varav en var min 15-årige son. Jag hör den berusade unga flickan och han bråka ett tag så jag vänder mej om och får precis se hur flickan flyger ner i diket. Hon skriker och svär hela tiden, studsar upp, kutar mot min son, men eftersom hon är berusad missar hon honom och ramlar ner i det andra diket istället.

Strax efter detta dyker polisen upp, flickans skjuts kommer. Polisen tar min yngsta dotter med sej eftersom hon vägrade åka hem. Eftersom socialjouren inte kunde göra något skjutsade de henne till mina föräldrar som bor i de mörka Gästrikeskogarna. Sonen och jag åkte hem (vilket man gärna gör när klockan är halvtvå på natten). Mina tankar var fokuserade på yngstingen som inte alls mådde bra och resten av händelserna släppte jag. 

Några dagar senare fick jag veta att den unga flickan (efter att hon sovit ruset av sig i sin mormors gillestuga) gått hem till sin mamma och sagt "Oscar kallade mej fula saker och slog till mig i huvudet så jag flög i backen och svimmade". Så mamma tar med sej dottern till akuten och fotograferar det lite röda örat och åker sedan till polisstationen och polisanmäler Oscar för misshandel. Tack för det. Enligt sonen och vittnen så har han förvisso slagit till henne, men inte förrän efter hon under ett långt tag gått emot honom och skrikit "slå mej då,slå mej då, du törs ju inte slå mej". Han hade även kallat henne för "Skabben" men det brukar han göra även när de inte är osams och då brukar hon skratta, inte polisanmäla....

Dagen efter skickade sonen sms till den unga flickan och bad om ursäkt. Yngstingen kom hem från Gästrikeskogarna några dagar senare och var rasande på sin storebror som misshandlat hennes kompis. Tack för det!

Den andra händelsen utspelade sej på skoltid. Niorna hade idrott (sonen går i nian) på fotbollsplanen då  ett gäng ur femman bestämde sej för att också hålla till på fotbollsplanen. Idrottsläraren bad då sonen sticka dit (på cykel) för att säga till dem att flytta på sig. Till saken hör att de femmor det gällde hör inte till de direkt lugna typerna på skolan. Sonen har tidigare vid några tillfällen kommit hem och talat om att de förföljt honom och kompisen, kastat grejer på dem och kallat dem en massa saker. Han var kort sagt ganska irriterad på dessa (två av dem är förresten småbröder till ovan nämnda "unga flicka"

Nåväl, han åkte dit och sa till dem och de sa att de inte tänkte göra det. Istället tänkte visst den berörde unge killen kasta sten istället.....på min son, han missade, men ändå, när han hade ryggen åt dem, på väg därifrån. Då surnade min son (av någon anledning?) till, klev av cykeln och gick emot honom. Det var då det kom en till sten. Den stenen missade inte. Den stenen träffade sonens bröstkorg. Den stenen gjorde ont.

Jag anser att det inte är så konstigt att en 15-åring reagerar som min 15-åring reagerade då. Han fällde killen från femman, ställde sej över honom och smällde till honom i skallen (absolut inte det "hårdaste han hade" enligt egen utsaga). När han skulle gå därifrån råkade han trycka till honom i ryggen när han skulle lyfta över benet. Det var inte tänkt som en spark. 

Skolans personal kom ju rusande och delade på dem. De pratade med killarna, ringde till mej och ringde till den femteklassarens pappa och berättade vad som hänt. Skolan gjorde dock bedömningen att båda varit lika delaktiga och ingen polisanmälan behövde göras.

Fast när en en 11-årig kille kommer hem till sina föräldrar och säger "Oscar i nian slog mej i huvudet, jag hade inte gjort något alls" då blir en 11-årings föräldrar arga. Om den 11-årige killen dessutom spär på mej lite: "Han cyklade på mej två gånger också och sen sparkade han på mej två gånger". Tja, då blir den 11-årige pappan ännu surare och åker till polisen. Tack för det.

Igår var det dags för rättegång i Hudiksvall. Båda sakerna skulle avhandlas vid samma rättegång. Den unga flickan tyckte att hon skulle ha närmare 11000 kronor i skadestånd för sveda och värk och för kränkning. Den unga pojkens pappa tyckte att de skulle ha närmare 11000 kronor för samma sak. Dessutom tyckte han att han behövde ha 600 kr i förlorad arbetsinkomst då han skjutsade sonen till hälsocentralen dagen efter händelsen. Och han uppgav att eftersom han tjänar 40000 kronor i månaden så var 2 timmar värda 600 kronor som han då tyckte att han skulle ha från en 15-årig kille med en ensamstående, studerande mamma och en pappa som tog livet av sej utan att se till att ha några försäkringar som tillfaller barnen. Tack för det.

För den som inte vet det så kan jag ju informera om att det som händer när en ungdom blir dömd att betala skadestånd men varken mamman eller ungdomen har möjlighet att betala 22000 kronor så ligger de och tickar fram till 18-årsdagen då skulden helt plötsligt sprätter upp hos kronofogden. Med det lilla tillägget av räntan bestående av ca 3000 kronor per år....och tre års rödmarkering hos alla företag som han vill ha kredit hos, som bostadsföretag och såna saker...

Rättegång igår då ja...

Man började med den "unga flickan". Hon gjorde stor affär av att inte våga gå in i rättssalen därför att hon var "obekväm" med att min son satt där. Så min son fick gå ut och sitta i ett angränsande rum. Smart tjej det där. Att min son och ett senare vittne kunde intyga att de blivit sams och umgåtts efter den där sommarkvällen tog dock udden av hennes/advokatens plan att få det att verka som om hon var jätterädd för honom efter att ha blivit misshandlad.

Flickans mamma var med i rättssalen och fick höra sin dotter informera rätten att hon smakat lite alkohol men att hon var helt nykter. Att hon inte provocerat honom alls utan han var bara arg på henne. De åkte hem direkt efter förhöret och fick alltså inte hör när både vittnet (en tidigare tjejkompis som hon numera är anmäld för misshandel på) och min son intyga för rätten att hon varit så berusat att hon haft svårt att gå...

Rätten fick också se sms:et där min son bad henne om förlåtelse.....

Den unge pojken var inte närvarande. Istället fick rätten titta på ett inspelat förhör där pojken sitter bredvid sin pappa och inte svarar så mycket alls. Han snurrar dessutom in sej lite i sina egna lögner vilket kanske gör att han skäms lite inför sin pappa. Jag kan ju dessutom tala om att när en liten kille blir förhörd så ser det inte så bra ut när hans store muskulöse pappa sitter bredvid och ser pompös ut. Bara så ni vet utifall att det skulle bli aktuellt någon gång...

Efter dessa båda förhör läste domaren upp yttrandet som socialtjänsten gjort angående min son. Yttrandet talade om att han gått i stödgrupp för barn till missbrukande föräldrar, gått beteendeförändringsgrupp för sin ilska som berodde på att han som yngre betecknades som "överintelligent med autistiska drag". Detta har dock vuxit bort sedan han börjat högstadiet och han ses nu som en lugn och glad kille, som visserligen smakat öl och tobak men som tycker det är skitäckligt. Hans fritidsintressen är fotboll och andra sporter.

Rättens utslag då?

Jo, lite skadestånd tyckte de att de båda målsägandena kunde behöva eftersom de ju faktiskt fått något märke. Så de ska få 600 kronor var. 

Rätten tyckte inte att någon av dem blivit kränkta eftersom de själva deltagit i att provocera fram händelserna.

Att pappan skulle ha 600 kronor för förlorad arbetsinkomst fnös rätten åt. De ansåg att ett planerat läkarbesök (dagen efter) för en man med egen taxifirma inte kan ha betytt några inkomstförluster då han förmodligen kan styra sin tid ganska fritt.

Son blev visserligen dömd till samhällstjänst för misshandel och att betala 500 kronor till brottsofferjouren, men det överlever han. Han kommer att vara borta ur belastningsregistret när han fyller 20 och han har ju faktiskt gjort fel. För man har ju faktiskt inte rätt att ta till våld när man inte får som man vill och det har han sannerligen fått lära sej den hårda vägen.

Så vi är ganska nöjda ändå.

Men jag är slut. Slut som människa. Detta har tagit upp så mycket vånda och oro så när jag kom hem i går kväll så kändes allt tomt. Jag orkar inget, vill inget, klarar inget....

Så jag tänker leva i den känslan till det går över. För det kommer det att göra, bara inte just nu...

När någon är väldigt, väldigt sjuk...

Jag har barn som har förlorat en pappa alldeles nyligen (ett år är ganska nyligen). Det var en väldigt process och jag uppfattade att människor visade oerhört mycket hänsyn till mina barns känslor och kollade med mej innan de skrev eller sa något offentligt om mina barns förlust.
Jag uppskattar det, verkligen, det gör jag.
För när ens barns förälder är dör eller är allvarligt sjuk så ger det otroligt mycket känslor inuti barnen som de inte själva kan uttrycka och man måste vara väldigt lyhörd.

Nu är det så att jag har en ung, nära släkting, vars far är väldigt, väldigt sjuk sedan en vecka tillbaka. Han har en akut blodcancerdiagnos och ligger f.n på IVA i Gävle. 
Tack vare att det är väldigt viktig att han inte blir smittat av t.ex en förkylning just nu så måste man vara fullt frisk för att kunna besöka honom på sjukhuset.

Min unge släkting (13 år) är tokförkyld, alltså kan han inte hälsa på sin far. Hans far är ganska dåligt och kan inte prata med honom.
Han har inte heller levt med sin pappa de senaste åren, hans pappa har ny kvinna och flera yngre barn, men de har ändå haft en tät kontakt under alla åren, men det är ju inte så att nya kvinnan, storasyster osv håller honom uppdaterad hela tiden då han ju faktiskt bara är 13 år.

Men hans pappa har ändå ett stort nätverk, många fina vänner och andra släktingar som bryr sig väldigt mycket om honom. De besöker honom på sjukhuset, de ber för honom, tänker på honom och bekymrar sig för honom. Jättefint.
De skriver också mycket om honom på Facebook. I bästa välmening (hoppas och tror jag).

Ett problem bara:

En trettonåring har också Facebook. En trettonåring som gillar och har haft mycket kontakt med sin pappa har väldigt många gemensamma vänner som sin pappa på Facebook.

Jag är övertygad om att en trettonåring inte ska behöva läsa om all oro för hans pappa på Facebook!!!!
Jag är övertygad om att en trettonårings hjärna inte kan hantera den information och den rädsla och oro som hans pappas vänner öser ut på Facebook där han kan läsa det, samtidigt som han inte kan prata med eller ens hälsa på sin pappa.

Jag är inte bara övertygad om detta genom att jag läst en hel del om barns sorgearbete. Jag är även helt säker på det genom att jag från säker källa hört att han reagerar på allt han får läsa.

Så detta är helt enkelt en bön till alla dessa vänner:

Tänk på vem som läser då ni skriver dessa vackra och oroliga statusar. Ta hänsyn till de som borde tas hänsyn till först av alla.

Jag kommer att länka till denna blogg på facebook, men jag kommer att se till att inte trettonåringen kan se just den länken. Dela gärna länken så berörda kan förstå, men se för allt i värden till att sonen inte ska behöva läsa om sin fars tillstånd på nätet!!!