tisdag 5 augusti 2014

Jag blev så arg på mig!!!

Det brinner i Västmanlands skogar, det tror jag alla vet vid det här laget. Vi bor 15 mil ifrån själva branden men ändå är luften disig och det luktar brandrök, det ger en liten hint om hur kraftig branden faktiskt är.

Själv har jag första dagen på min enveckassemester så jag tar det otroligt lugnt, sitter vid datorn, läser lite, stirrar på disken och funderar på vad jag inte hunnit göra i sommar. Något som jag ändå var tvungen att göra var att tvätta kläder, så tvättmaskinen är nog det enda som jobbat hårt här idag. Det är varmt väder ute, så jag gick ut på gräsmattan för att hänga upp den blöta, rena vittvätten för att hänga den på min mycket dyra torkvinda. 
När jag står där och hänger tvätten så kommer jag på mig själv att tänka : "Men usch så hemskt, nu kommer ju min nytvättade tvätt lukta brandrök"

Jag blev så arg på mig själv!! Kära nån, det är hittills 1200 personer som fått lämna sina hem med kort varsel, de har inte en aning om husen står kvar eller om de förlorat allt de inte fick med sig i bilen. Det är nästan 5000 personer i Norberg som  tillbringat senaste dygnet med att packa och vara nervös för huruvida de måste fly undan elden. Det är 110 brandmän ute i skogarna, för att med minimalt med sömn och i 30 graders värme gör allt för att försöka stoppa eldens framfart. Det är massor av poliser som åker runt i byarna, tätt intill elden för att göra allt för att försöka få folk att lämna sina hem, som möter människors förtvivlan och rädsla hela inför det stora hotet som elden innebär. Det finns 13 helikopterförare som flyger fram och tillbaka i värme och dålig sikt för att på något sätt försöka få på så mycket vatten som det bara går för att stävja elden. Det finns massor av människor som faktiskt riskerar livet för att försöka rädda byarna i Västmanland. Folk som bor inom åtta mils radie från branden rekommenderas att hålla sig inomhus, stänga fönster och dörrar och om de mår dåligt av röken, resa bort.

Och här stod jag, 15 mil därifrån (fågelvägen alltså) och muttrar över att tvätten kan lukta lite brandrök. Skäms på mig!

Sedan, när jag satte mig framför datorn och lyssnade på lite livesändningar, skämdes jag lite för andra också. För jisses vad det ska gnällas och kritiseras.

En kvinna skällde över att de inte fått reda på att de skulle evakueras i tid och bara fått en kvart på sig att packa. Hennes grannar hade packat sedan länge och var fullt beredda, eftersom de sett att röken kommit närmare och närmare och dessutom hört på radion att det var aktuellt. Men denna kvinna var arg på räddningsledningen som inte informerat henne personligen flera timmar tidigare så hon hunnit packa.
Nu inser jag att det kan ha varit så att hon, i sin egen rädsla, förträngt att det faktiskt var så nära och att hon var rädd och behövde lägga skulden på någon för det som hände. Men faktiskt så tycker jag att journalisterna också borde vara medvetna om att det kunde vara så och inte låta henne skälla över räddningsledningen i media.

Eller ta mannen som inte kunde begripa varför inte räddningstjänsten kunde åka och vattenbomba hans sommarstuga. Eftersom huset intill redan brunnit ner borde de ju förstå att det var risk att hans hus också skulle brinna upp. Själv satt han i Västerås och var förbannad för att de inte prioriterade hans nytimrade sommarstuga mitt i skogsbranden. Varför bryr sig ens massmedia om honom???

Fanns också en rubrik om att ett skogsbolag kritiserade räddningstjänsten för att skogsbranden spridit sig så fort och långt. Undrar om det var samma skogsbolag som hade beställt markberedning i torr skog och 30 graders värme och (som man misstänker) var anledningen till att skogen tog eld från första början.

Det klagas en hel del över räddningsledningen. Hallå! Vi har den största skogsbranden i modern historia i landet. Det är tokvarmt, det blåser. Alla brandmän vittnar om att elden "hoppar" flera kilometer i vindbyarna. Det finns hus och gårdar i dess väg och någon måste bistå dem i evakueringarna. INGEN som jobbar med bränderna har någonsin varit med om något liknande och klart som tusan att det är kaos. Inte katten blir elden släckt bara för att folk går ut i media och riktar "skarp" kritik mot ledningen.

Som sagt, jag skäms!

Sedan läser jag facebook. Då kommer tårarna istället. För VILKET engagemang! Åkerifirmor ordnar lastbilar till evakueringar, djurtransporter och vattentransporter. Privatpersoner erbjuder hästtransporter. Ridskolor och trav erbjuder stallplatser, IKEA erbjuder sängar, täcken och kuddar, stora hotell erbjuder rum. Privatpersoner erbjuder logi för hela familjer och dess husdjur. De som har körkort för tung trafik erbjuder sina tjänster, läkare, veterinärer och sjuksköterskor lämnar sin mobilnummer och är beredd att rycka in. Man samlar redan in allt som kan behövas för de som förlorat sina hem och behöver nya husgeråd och kläder. Man ordnar transport och mjölkningsmöjligheter för 120 mjölkkor inom en timme och hagar finns för både kor och hästar överallt i Dalarna, Värmland och Gästrikland. Allt gratis. Allt tack vare människors engagemang. 

Då blir jag lite stolt!

Sedan lyssnar jag på intervjuer av några som drabbats hårt och fått lämna sina bostäder. De berömmer brandmännen, poliserna, hemvärnet och alla hjälpsamma människor.
Då blir jag ännu mera stolt. Stolt över att de, mitt i sin egen sorg, kan hysa tacksamhet över alla dessa människor som sliter, nästan dygnen runt, för att på något sätt försöka få stopp på branden.

Så......jag kommer att lukta på min torkade tvätt, känna brandrökslukten och med respekt tänka på alla som drabbats så otroligt mycket hårdare än att ha fått lite röklukt på vittvätten...