Mina 124 favoritfilmer...

Ifall någon har missat det så kan jag härmed tala om att jag tittar otroligt mycket på film. Jag älskar känslan av att försvinna från verkligheten för ett tag, att leva sej in i någon annans liv. Jag älskar att gråta, skratta, bli rädd, bli arg och bli fascinerad. Helt på andras bekostnad. Det är inte mitt hjärta som blir krossat, det är inte mina känslor som trampas på. 
Ja, jag kan stå för det. Jag själv vill ha ett lugnt och stilla liv, utan romanser, uppbrott, barnafödande, död, bröllop, skilsmässor och allt det där andra som ibland hör till livets gång. Jag har ju också, som kanske någon vet, en stor förkärlek för vampyrer. Vete katten vad det är som lockar med dessa blodtörstande och odödliga skapelser. Det kan vara att de är så starka, så snabba, så snygga, så odödliga. Nåt är det i alla fall.
Som sagt var, jag gillar filmer. 
Jag spar mina filmer på en extern hårddisk och tittar på dem lite nu och då i min dator. Eftersom jag har en otroligt bra skärm till datorn och en otroligt skön fåtölj framför datorn så funkar det faktiskt väldigt bra. Teven och dvd-spelaren låter jag de yngre förmågorna i hushållet roa sej med.
För ett tag sen (ganska länge sen) började min externa hårddisk krångla. Ibland ville liksom inte datorn veta av den. När inte datorn vill veta av den så är det svårt att titta på filmer. Jag ville inte heller koppla in den för ofta eftersom jag, vis av erfarenhet, vet att när nåt börjar krångla så är det bara en tidsfråga innan det inte funkar alls.
Eftersom min externa hårddisk innehöll mer än 200 filmer som jag var lite rädd om så lät jag disken vara. Min tanke var att köpa en ny extern hårddisk och flytta över alla filmer till den.
Fast när man är student och har en hög tonårsbarn så är det inte bara att köpa en ny. Externa hårddiskar är DYRA!
Eller har varit i alla fall. Nu helt plötsligt har priserna sjunkit igen. (Tänk förresten om det kunde vara så med bensinen också, helt plötsligt bara sjunker priset med flera hundra...)
Och eftersom jag ändå vill se filmer så har de nya hamnat på datorns hårddisk istället vilket inte är så bra eftersom den har aningens mindre lagringsutrymme..

Så idag blev det en ny extern hårddisk. Den är bara på 500 GB, men det räcker ett tag, så länge jag inte sparar alla Blueray filmer.
Nu äntligen har jag fått flytta över alla mina filmer. Eller nej, inte riktigt alla, eftersom en del som jag sparat faktiskt är riktigt, riktigt usla. Så idag har jag sorterat ut dem. Inte bara de med dålig kvalitet utan även de med väldigt dålig handling. 
Som Dare t.ex. Kommer inte ens ihåg vad den handlade om, så dålig var den.
Eller Chaos Theori. En film med Ryan Reynolds som jag är väldigt glad över inte var den första filmen jag såg med Ryan Reynolds i huvudrollen, för då hade jag vägrat se någon mer med honom och det vore ju synd eftersom han gjort en hel del bra efter den. Som Safe House t.ex. Den är bra. Åtminstone om man gilla CIA filmer som utspelas i Sydafrika och motspelaren heter Denzel Washington. Då är den bra. Se den!
Men nu så, nu har jag plockat över dem jag vill ha kvar.
Som alla Twiligth-filmerna t.ex. De tröttnar jag av någon anledning aldrig på. De innehåller allt. Ung kärlek, evig kärlek, spänning, tankar om döden, vänskap. När det är sorgligt är det sorgligt så jag gråter och när det är roligt skrattar jag högt.
Om jag vid något tillfälle tycker att Edward och Bella är lite mesiga så tittar jag på några avsnitt av True Blood istället. (Naturligtvis har jag alla fem säsonger) Där blir det lite råare i triaden : Sookie, Bill och Eric, än i Twiligths triad: Bella, Edward, Jacob.
Vill jag enbart har roligt åt vampyrer tittar jag på Johnny Depp i Dark Shadows istället.

Jag har några gråtfilmer också om jag känner mej på det humöret : "A little bit of heaven" är en sån. Det är Kate Hudson som på ett fantastiskt sätt spelar en ung kvinna som dör i cancer. Den är så sorglig så det är nåt helt otroligt så sorglig den är.
En annan lika sorglig är "Griffin and Phoenix". Där båda är dödssjuka och båda vill dö före den andre. Jisses så mycket tårar man kan få fram när man ser den filmen. Varenda gång!

Söta ungdomsfilmer är också trevliga. Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar "cinderella" filmerna. Det är unga drömmar som naturligtvis förverkligas och ung kärlek som naturligtvis besvaras. Gullig söta filmer som man blir glad av.
"High school musical" har vi ju också. DE blir man glad av. Mycket bra musik och mycket Zac Efron. (Eftersom jag är en medelålders kvinna törs jag erkänna att jag gillar att titta på unga pojkar) Dock är jag inte så väldigt förtjust i första filmen sedan jag fick klart för mej att eftersom Zac var i målbrottet under inspelningen så är det faktiskt inte han själv som sjunger. Sicken besvikelse.
Efter Highschool filmerna fortsatte han med att spela i "17 again". Lika söt, lika mysig. Spelar dessutom mot Matthew Perry och som ett glatt fan av teveserien "vänner" så gör ju inte det nåt heller.

Sen har vi ju de här filmerna där man kan njuta av att andra är så makalöst duktiga på att dansa, både på vanligt underlag och på is. Så såna filmer har jag några stycken. "Cutting edge" t.ex. Det är tre filmer med olika konståkningparskonstellationer. Naturligtvis blir paren kära på slutet, men det är liksom inte det som är grejen. Det är när man får se de där otroliga konsterna på isen, på gränsen till omöjliga och man kan tänka att "Ojojoj, om man ändå kunde göra så där"
Step up filmerna är också såna filmer. Glada, lite romantiska, men framför allt; Otroliga dansare och otrolig koreografi.

Sen har vi de här filmerna som jag bara tittar på för att skådespelarna är vackra att se på. Eller kanske inte riktigt bara det. Det är filmer som handlar om något glatt, gärna romantiskt. Inte någon djup och tänkvärd handling kanske, men so what? Ögonfröjd kan inte vara förbjudet det heller.
"Killers" är en sån film. Lite James Bond tänk i början, men utvecklas till en gosig rolig kärlekskomedi. Ashton Kutcher och Katerine Heigl. Kan bara bli bra.
"Two weeks notice" (Hugh Grant) är en annan sån film. För att inte tala om "The proposal", Ryan Reynolds i sitt esse.

Jag får ju inte glömma Johnny Depp filmerna. De går liksom inte att stoppa in i nåt fack. De är bara........Depp. Vi har de härliga flokfilmerna :"Carabbeanfilmerna", "Alice in wonderland" och "Dark Shadows"
Sen har vi de lite mindre "flokiga" filmerna, De som är så tänkvärda och bra. "Gilbert Grape", "The Tourist", "Rum Diary" och framför allt "Chocolat"

Jag glömmer inte heller de helroliga filmerna. "Bridget Jones" är såna filmer. Man mår bara bra när man tittar på dem. "27 dresses" är också en sån film....och "American Dreamz"....
Jag har också såna där filmer som handlar om många samtidigt. Par alltså, eftersom jag mest tittar på romantiska komedier eller bara romantiska.....
Där finns några som "New years eve" Titta på den. Den innehåller det mesta....och de flesta: Ashton Kutcher (så klart) Lea Michelle, Josh Duhamel, Zac Efron, Michelle Pfeiffer, Katerine Heigl, Sarah Jessica Parker, Hillary Swank och massor av flera....
Lite sammalika är "Valentines day" 
Vill man ha nåt lite mera allvarligt fast i samma genre så finns ju alltid "Love actually" Mycket tänkvärt där vill jag lova. Bland annat hur besvärligt det kan vara om man är statsminister i Storbrittanien och dessutom singel.....inte så viktig kunskap kanske, men skoj.

Naturligtvis rymmer min externa hårddisk även de "stora" filmverken. Åtminstone de romantiska storheterna: "Notting Hill",  "Pretty Woman", "Australia", "Dirty Dancing", "Fyra bröllop och en begravning", "Pearl Harbor", såna filmer som man liksom bara "måste" ha sett. Minst fem gånger vardera....

Mina favoriter är dock inte dessa. Nej, mina favoriter är de där som inte så många har sett. De som är vackra, har vackra och kända huvudrollsinnehavare. Såna som roar, men inte så mycket att alla pratar om dem. De filmerna som jag går och tänker på i flera dagar efter jag sett dem. De filmerna där jag kan börja fundera på en scen eller en replik så mycket att jag bara är tvungen att sätta mej och leta fram just den repliken. De filmerna som verkligen GER något.
"About a boy" är en sån film för mej. En film där jag (förutom att njuta av Hugh Grant) verkligen kan känna med den där stackars killen som är mobbad, rädd för att mamman ska ta självmord, som söker en pappafigur. Och jag kan verkligen känna Hugs rädsla för att ta ansvar för en liten kille.
En annan sån film är "Personal effects". Ashton Kutcher gör en strålande roll som 24-årig kille vars tvillingsyster mördats. Filmen visar på sorg på ett makalöst sätt. Den är inte heller en högklassig teknisk inspelning. Kutcher är inte snygg, Det är inte mycket repliker, men attans så bra den är.
"The Guardian" Ännu en Kutcherfilm, denna gång mot Kevin Kostner. Den filmen används på etiklektionerna på Nytorp. Filmen handlar om att ta rätt val, att prioritera när det gäller liv och död. Suverän.
"Remember me" Det är en film som man, när sista scenen är visad, har hjärtat uppe i hjärnan. Den visar gemenskapen (eller den obefintliga gemenskapen) i en familj. Den visar ensamhet och osäkerhet på ett eminent sätt. Att huvudrollen spelas av Robert Pattinson är liksom bara grädden på moset.
Där hör också "Elisabethtown" hemma. Så udda, så speciell. Men jag kan inte hjälpa det. Varenda gång jag sett den värker det i hjärtat av längtan att åka runt i USA. Och filmen ger en rejäl tankeställare om hur viktigt det är att ta vara på de "små" stunderna. Att stanna upp och se nuet...

Som sagt var: Jag trivs med mina filmstunder. Jag tjatar om mina filmer, men jag lovar. Alla mina 124 (än så länge) filmer på min externa hårddisk finns där av en anledning. De ger mej nåt jag trivs med att behöva. Så de får vara kvar. Jag plockar fram dem och njuter av dem emellanåt. Och jag fyller på med några till lite nu och då.

Däremellan går jag på bio.....