Nu börjar det dra ihop sej..

En sak har jag då lärt mej av den senaste månaden : Om man är kontrollfreak så får "freakenheten" autobahnspeed om ens barns far dör och man dessutom ska arrangera begravningen.
Nu börjar det i alla fall närma sej slutdatum, så nu är jag helhispig. Vaknade dessutom upp härom morgonen och var helt sjukt nervös. Fattar inte riktigt varför heller, men usch vad nervös jag är.
Det är inte bara för själva ceremonin i kyrkan tror jag, det är så mycket annat som ska fixas också. Jag kan ju ge en liten beskrivning om vad som hänt idag....

Annas dagbok 121003

Eftersom jag tillbringade en halvtimme i telefon med barnens farmor mitt i natten tog det emot nåt makalöst när klockan ringde i morse men upp måste man ju.
Barnen var lika trötta som sin mor, så det var segt som tusan. Sonen kom ner kl 07.35, drog på sej kläderna och försvann ner till busshållplatsen för att hinna med bussen 08.00.
Kom på att jag måste skriva ut lite papper att ha som underlag för dagens grupparbete på högskoleenheten.
Min tur att släppa ut hästar idag också.....kan ju vara bra att få på sej lite kläder då. Ut och ge fyra hästar kraftfoder, klä på en av dem, sätta på alla grimmor och leda ut dem i hagen. In och duscha.
Packar väskan och går ut i bilen, kommer på att den går på ångor, så det blir en liten extra sväng ner på Kilafors för att fylla på lite bensin. 14.93 kr/liter. (Inte så kul att vara beroende av bil)
Svänger in en snabbis på Konsum för att köpa lite frukost, kastar en blick på klockan och upptäcker att jag ska hämta upp Anna om nio minuter...Hmmm, det tar nästan en kvart att ta sej dit där hon står och väntar. Gasen i botten!
Vi anländer till skolan endast tre minuter sena. 
Lämnar breven från barnens pappas sambo till begravningsbyrårepresentanten (De ska med i kistan).
Vi sätter igång att förbereda måndagens seminarium. Det är ruggigt svårt att fokusera på utredningar om offentliga förvaltningar när man mest sitter och funderar på vad som behöver göras inför begravningen, men det går....periodvis.
Får ett sms från systeryster ; "Har skrivit ut fotot till kistan"
Telefonen ringer. Det är sonen. "Mamma, jag har så otroligt ont i huvudet". Hmmm....klockan är halvelva, bussen hem går halvfyra, mamman sitter 2 mil därifrån och måste plugga.
Ringer systeryster : Kan du hämta min son? Självklart säger hon. Ringer sonen och säger åt honom att gå ut och vänta på sin moster.
Fortsätter med att fundera på vad utredningen fått fram.
Telefonen ringer: Det är barnens pappas sambo. Hon talar om att det blir en mindre därifrån och passar på att fråga vad det är för klädsel som gäller på begravningen.
Jag svarar att det är ingen speciell klädsel. Han var för ung för svart och för gammal för ljus. Vi har enats om det man vill ha på sej duger så länge det inte är neonfärger. Hon tycker det låter bra, men vill nog ha svart ändå, för han gillade svart. Helt okej för min del.
Vi lyckas få färdigt redovisningen inför måndagen (Ärligt talat var det mest de andra i gruppen som gjorde det, men jag rider på vågen)
Lunchdags: Springer ner till cafeterian och köper en macka och en youghurt. Sneglar avundsjukt på Anna som faktiskt tänkt på att ta med köttsoppa och en hårdmacka hemifrån.....och på Gunilla som har en riktig matlåda som hon värmt i mikron.
Jag ska också börja sköta mej och ta med mat. Sen......
Eftermiddagens föreläsning om LVM startar. Börjar fundera på barnens pappas senaste LVM.......det som han släpptes från i maj. Funderar även på det LVM som låg och väntade på verkställning den 28/8. Undrar lite vad som hänt om de hunnit plocka in honom. Vi pratar lite om det och jag konstaterar att jag faktiskt är ganska övertygad om att det bara skjutit upp självmordet. Förr eller senare hade han nog verkställt det ändå. Hemsk tanke egentligen, men jag tror faktiskt ärlig talat att han verkligen var färdig med sitt liv. Att han verkligen innerst inne inte ville längre...
Fortsätter lyssna på föreläsningen där LVM gås igenom paragraf för paragraf. Uppfattar inte så mycket men tänker att jag får ju ha lagboken med på tentan så det kommer väl att ordna sej ändå.
Slutar kl 15 och drar åstad till Dollarstore. Måste ha en svart fotoram till det svartvita foto vi ska ha på kistan. Hittar en ram som duger. 
Går förbi servetterna och kommer att tänka på vad sambon sagt ; Han gillade svart. Hittar svart och vitrutiga servetter och tänker att de nog passar bra på minnesstunden. Köper dem
Kommer också att tänka på att vi inte har några blommor på borden i församlingshemmet. Det får bli ljuslyktor istället. Köper ett storpack värmeljus.
Sätter mej i bilen och vänder kosan mot Segersta. Telefonen ringer.
Det är Gunilla, hon har pratat med chefen på begravningsbyrån som kontrollerat barnens pappas bankkonton (för att kunna söka ersättning för begravningskostnaderna hos kommunen) Han var vid stadd kassa vid sitt frånfälle: En krona och 17 öre. Fattas då bara ca 25000......det är dyrt att begrava någon.
Kommer på att jag måste ringa min exsambo och tala om vilken tid som gäller i kyrkan, så jag ringer honom. Småpratar lite. Han är bra att småprata med ibland.
Svänger in på Segerstavägen och tänker att jag måste åka till systeryster och hämta fotot innan jag åker hem.
Telefonen ringer. Det är exsambon som exalterat meddelar att hans äldste son är på väg till BB med sin sambo. Vattnet har gått. Exsambon ska bli farfar. Calle som var så liten när jag träffade honom första gången ska bli pappa. Jag ska nästan bli plastfarmor. Kan man kalla mej explastfarmor? Jag kör på det. 
Kommer på en sak jag glömt inför minnesstunden. SMS;ar barnens farmor om det.
Åker till systeryster. Eller nja, systeryster jobbar så jag åker till hennes man och dricker kaffe och klipper till ett foto av barnens pappa så det får plats i ramen. Snyggt blir det. Kommer att göra sej fint där på kistan, på det blå bårtäcket, bakom de tre ljusen i änglaljusstakar.
Pratar med svågern och dricker kaffe, försöker få systersonen att säga "Moster Anna är bäst" Systersonen kastar en torkad aprikos på golvet och säger "Tappa"
Åker hem. Det tar ett tag eftersom de bygger om vägen. Får åka på en hel massa knölig täckduk täckt med grovt singel.
Hämtar upp dotter med kompis på Svempas. Kommer hem. Möts av hungrig son. Går ut i stallet och pratar lite strunt med hästfolket. En av dem som var där och red hade träffat min storjänta på Solvalla helgen som var. Kommer på att storjäntan kommer hem i morgonkväll. Ska bli så skönt att ha henne hemma några dagar.
Går in och återupptar bekantskapen med min dator som varit ensam sedan nio i morse. Internet försvinner.
Blir lite stressad men det kommer tillbaka efter en kvart. Har fått PM från exsvägerskan som talar om att de bokat rum på Kilafors Herrgård. Vi hinner prata om att de ska komma hit på lördag (Vilket känns väldigt skoj eftersom vi inte träffats sedan 1998, barnen har aldrig träffat varken sin farbror eller sina kusiner)
En fördel med begravningar är ju i alla fall att man får träffa människor man sällan träffar annars.
Internet försvinner igen. Börjar ana misstankar : Flera grävmaskiner i byn.....djupa hål i vägen.....inget internet....
Ringer Bollnäs energi : "Vi har fått många felanmälningar från hushåll i Segersta, tekniker är ute och felsöker"
Inget internet är som inget kaffe på morgonen. Illa, illa.
Lagar mat i brist på sysselsättning.
Sköter djuren.
Dotterns kompis åker hem, hon har ont i huvudet och mår illa. Hoppas hon inte blir sämre. Som gammal emetofob kommer tankarna "Tänk om hon har magsjuka.....tänk om vi blir smittade.....vi ska ju på begravning snart"
Försöker tänka på annat. Mår illa nu.
Fast internet är tillbaka. Tack och lov.
Tänker på morgondagen. Ingen skola tack och lov. Men jag måste städa färdigt kåken, fixa fem prinsesstårtor, åka till systeryster och få på pränt vilka sånger som ska sjungas när. (Skönt att ha en systeryster med begravningsvana.) Prästen kommer på en sista genomgång kl 16 i morgon.
Barnens lillasysters mamma (och lillasystern)ska hämtas på eftermiddagen. Sonen ska baka kokoskladdkakor till minnesstunden. Storjäntan ska hämtas i Söderhamn på kvällen.

Snart är det över......snart......