Och nej, jag har inte gått och blivit sverigedemokrat och nej, jag tycker inte vi ska neka flyktingar. Absolut inte. Jag har ägnat en hel massa studietimmar de senaste åren med att få insikt i flyktingars hemländer, flyktingläger, avvisanden och stigmatisering. Jag utbildar mig till socialarbetare, både internationellt och nationellt och det är en inbodd reflex i mig att man ska hjälpa människor. Så ingen behöver skälla på mig och säga att jag är mot invandringen.
Men jag är less på rasismen. Och nej, jag menar inte att jag är less på skinnskallar och sverigedemokrater (som jag f.ö. inte alls sympatiserar med), jag har implementerat två nya rasistiska uttryck : "Omvänd rasism" och "kärleksrasism".
Den omvända rasismen är den som gör att man inte får säga någonting om invandringen för då är man rasist. För jag har fått en hel del kritik för mina uttalanden när jag säger att JO, invandringen är ett problem. För det är ett stort problem. Vi har många invandrare i vårt land. Det inrättas nya asylboenden i snart varje byhåla. Men min åsikt är alltså inte att invandringen ska stoppas, vi västerlänningar har det otroligt bra, och de allra flesta som kommer hit behöver vår hjälp.
Det jag menar är : Hjälper medborgarna till? Jag säger : Ett fåtal....
Många pratar om hur positiva de är till att vi tar emot flyktingar. Man samlar ihop kläder till boendena, man skäller på alla invandrarfientliga människor. Men allvarligt talat : Att prata, skänka gamla kläder och visa kärlek räcker inte!
För det är lätt att tala om vad bra det är att vi tar emot människor i nöd. Det är svårare att se till att det fungerar. I skolan : I närheten av asylboendena finns skolor. Där går de nyanländas barn tillsammans med "vanliga" barn. Det är jättebra, det snabbar ju upp integreringen. Men, hur blir läget i en femteklass där 14 av 17 elever knappt talar svenska? (Och för er som bor omkring små byskolor, så JA, det är så det ser ut på vissa ställen). Jo, Hur blir det i en klass där så många har en helt annan kultur och inte har vant sig vid hur samhället i det nya landet fungerar?
Hur får man ihop detta med skolundervisning? Jag är väldigt säker på att man INTE får ihop det. Inte utan fler resurser. Men kommunens skolor måste ju spara också, så det är ju inte aktuellt med extra resurser. Vad blir resultatet ? Jo, de som har möjlighet väljer andra skolor där deras barn kan få förutsättningar till att få bra betyg. (Och ja, jag har pratat med några sådana föräldrar också)
I samhället : De nyanlända är vanliga människor de också. De har föräldrar som inte knyter an till sina barn precis som vi som bott i landet länge, de har nästan ännu sämre förutsättningar eftersom så många också gått igenom saker som gör att de mår psykiskt dåligt. De barn som kommer har, precis som de barn som är födda i landet, inlärningssvårigheter, koncentrationssvårigheter osv..... Bland de nyanlända vuxna finns, precis som hos oss "andra" kriminella, våldsbenägna och de som har andra kognitiva problem. Inte fler, inte färre....men de existerar.
Då behövs socialtjänsten. Det kan vara familjer som behöver boendestöd, familjebehandling och andra specialinsatser. Det kan till och med vara en så allvarlig situation så att barn behöver placeras hos andra då de far illa. Till detta behövs socialarbetare som kan göra alla behövliga utredningar och ta alla jobbiga beslut. Det behövs även tolkar och både socialarbetare och tolkar är det brist på redan nu. Vi behöver utbilda flera sådana och kommunerna behöver anställa. Kommunerna och högskolorna som samtidigt har stora sparkrav på sig.
Bland de nyanlända är människor också sjuka, kanske ännu mera eftersom de tagit skada av flykten från sitt hemland. De behöver både psykiatrisk hjälp och medicinsk hjälp, precis som vi som är födda i Sverige. Men.....det är brist på sjuksköterskor, det är brist på läkare, det är brist på psykologer. Dessutom har ju alla sjukhus och landsting stora sparkrav på sig.
Så ja, jag anser att invandringen är ett stort problem. Inte att vi har den, utan att INGEN är villig att betala den.
För vem ska göra det? Pensionärerna som redan är hårt drabbade? Arbetslösa eller sjukskrivna?
För jag är övertygad om att utan större inkomster till kommuner, landsting, stat, högskolor, skolor osv, kan vi inte fixa invandringen. Vi kan inte fixa sjukvården till någon (varken till svenskar eller somalier), vi kan inte fixa skolgången (varken till svenskar eller eritrianer).
Nu ska jag vara otroligt ärlig:
Jag har fått skäll för att jag uttryckt, som någon sa, "rasistiska åsikter" och "brist på människokärlek" när jag pratat om detta (Det är detta jag kallar kärleksrasism). Men jag är i alla fall fullt beredd att betala för det (inte bara genom arbetet). De senaste åtta åren har vi som har lön fått väldigt mycket mera i plånboken så vi kan köpa ännu mera och bidra ännu mera till världens överproduktion av kapitalvaror. Jag är villig att skippa alla fem jobbskatteavdrag och återgå folkhemmets grundidé till att skatter ska bekosta vår (och de nyanländas) välfärd.
Jag tycker det är att visa människokärlek i mycket större utsträckning än att sitta hemma och twittra eller facebooka om vad elaka alla är som uttrycker oro i invandrarfrågan.
Hur många är beredda att faktiskt vara med att hjälpa till?
