Äntligen...

 Äntligen är den till ända. Den här dagen vi längtat efter men ändå fasat inför.
Det har gått bra, det var ett fantastiskt fint avsked.
En av gästerna som varit nära Thomas de senaste 14 åren uttryckte det som att "Nu har han fått upprättelse"
Så känner jag det lite också. Idag har ingen pratat om "misären", för idag har vi fått komma ihåg människan bortom missbrukaren. 
Vi har fått minnas det spralliga barnet, den glada, vilda tonåringen, den lekande pappan, den stolta pappan, den romantiske och omtänksamme mannen, sonen, mågen, brodern, svågern, kusinen.

På det här viset vill jag säga TACK till alla som gjort denna dag så fin för Thomas barn. För allt ni delat med er, för den tid ni gett idag för att visa barnen att deras pappa betytt något för någon.

Tack till Gunilla som ordnat så vackert vid båren, som varit så frikostig med sina kramar, som varit så stort stöd ända sedan den 29/8 då vi först fick veta.

Tack till Peråke, en av världens underbaraste präster som gett så mycket av sin tid och som delat med sej av så fina tankar under gudstjänsten och som skötte så mycket under minnesstunden.

Tack till Karin, vår underbara kantor, som valt så vacker musik under inledningen, avskedet och avslutningen.

Tack till Anneli, den omtänksamme vaktmästaren i kyrkan som tog sådan tid för barnen och lät dem ställa frågor och hjälpa till.

Tack till systeryster som sjungit, spelat, arrat, övat, ordnat programblad, städat, fixat, donat och funnits med i allt hela tiden.

Tack till Stina som sjungit så vackert för pappa i kyrkan.

Tack till Oscar som bakat så goda kakor till minnesstunden.

Tack till Elin som skrivit så vackert brev till sin pappa.

Tack till mor och far som bjudit på smörgåstårtorna och dessutom skött all dukning och servering under minnesstunden.

Tack till alla ni andra som tillsammans med oss och tagit avsked idag, för vackra tal, kramar, blommor, sånger.....Varenda en av er 45 är värd en stjärna i himlen för att ni hjälpt Thomas barn att få en dag att minnas som den dag de tog ett värdigt farväl till en fin människa som trots sina problem ändå var deras pappa.

Mor, far och systeryster ordnade med minnesstunden.

Sov gott!

Blomsterhjärtat som säger:

Sov Gott Pappa

Oscar

Stina

Elin

Ida

Tack Gunilla för att du gjorde det åt oss.

Tommy Gillberg, en barndomskamrat till Thomas sjöng på minnesstunden. Tack!

Sitter nu här och pustar ut efter dagen som varit.

Vi lämnade församlingshemmet framåt halvsju, då tog storjäntan med sej yngstingen och hennes kompis för ett mål mat på Max i Bollnäs (Med ett stopp före i ett stall i Kilafors där de fick träffa polis, veterinär, journalister och en hel massa annat löst folk, då det precis upptäckts att två av hästarna blivit rivna av björn under eftermiddagen.)

Sonen och jag lämnade av lillasystern och lillasysterns mamma hemma i Segersta och fortsatte sedan till Söderhamn tillsammans med Thomas storebror och hans familj för att koppla av med en innebandymatch (P15 Region Jungfrukusten - Håsta)

Medan vi satt där fick jag sms från lillasysterns mamma som sa att hennes magsmärtor tilltagit. Då kändes det skönt att ha en exsvägerska som genast säger : "Lämna sonen med oss du, vi åker till McDonalds och äter med honom så kan du åka hem och kolla till lillasysters mamma.

Stort tack till er; Kenneth, Sussie, Julia och Jenny. Jag är så glad att ni fanns med oss idag.

Jag åkte hem i en rasande fart, rådgjorde med en sjuksköterska på sos-alarm som i sin tur skickade hit en ambulans med blåljusen på.

Så nu ligger min lilljänta och hennes lillasyster och sover på övervåningen, medan lillasysters mamma ligger på Gävle sjukhus.

I ett sånt läge känns det skönt att de har varandra. Barnen alltså. Och att lillasyster känner och litar på sin storasyster. Tack Stina, för att du är du!

Själv ska jag strax lägga mej i sängen, läsa en sliskroman och försöka tömma hjärnan på tankar. Ny dag och nya tag i morgon. 

Godnatt!