Fria datorer till skolungdomar? Njaaaaa.....

I lördags satt jag i sekretariatet på en P14 match i innebandy. P14 innebär att det är killar från Söderhamnstrakten mellan 13 och 15 år som spelar matcher mot, i det här fallet, killar mellan 13 och 15 år från Bollnästrakten. (Vi har tre km närmare till Söderhamn än till Bollnäs, alltså räknas sonen i det här fallet som en kille från Söderhamnstrakten)
När jag sitter i sekretariatet så brukar jag sköta klockan. En match i P14 spelas i 3*20 minuter och klockan ska stoppas då det blir mål, om domarna säger till samt vid varje avblåsning under de tre sista minuterna av matchen. Man ska även trycka på knappar när någon gör mål och trycka på andra knappar när någon blir utvisad.
Till min hjälp hade jag i lördags en pratglad ambulansförare med mikrofon som talade om för publiken vilka som gjorde mål, vilka som gjorde assist och vem som var utvisad. Dessutom kunde han småprata med mej, vilket var trevligt.
När det är killar i den här åldern som spelar innebandy följer det även med en skock tjejer. Tjejer som beundrar killar i 13-15 års åldern brukar betyda snygga, fnissiga och tuggummismällande (jo, jag lovar, jag höll på att slita ut tuggummit ur käften på ett par stycken, för JÖSSES vad de smällde) tjejer som sitter på nedersta läktarraden med fötterna på sargen och beundrande tittar på alla snygga och svettiga killar som jagar bollen.
Nåväl. Vi satt där, jag och Tomas (ambulansföraren) och följde den mycket spännande matchen, tysta och fokuserade på bollen, då Tomas plötsligt skrattar till och säger : "Men kolla på läktaren!"
Så jag kollade på läktaren och förstod genast vad han menade.
För där på läktaren satt åtta snygga tjejer i de yngre tonåren i rad med fötterna på sargen. Samtliga satt med båda händerna upptagna med varsin telefon, ingen pratade, ingen tittade på matchen utan allihopa var helt fokuserade på vad som hände på mobilens skärm.
Ungdomen av idag, sa vi, och fascinerades.

Jag funderade lite mera på det hela när jag kom hem på kvällen.
Visserligen är jag ganska förtjust i livet framför datorn och visst känner jag mej naken om jag råkar befinna mej mer än en meter från min mobiltelefon, men jag har ganska bestämda uppfattningar om att det ändå måste begränsas lite grann. SPECIELLT för barn i yngre tonåren och neråt.
Till min äldsta dotters förtret så vägrade jag t.ex låta henne ha dator med internet på rummet ända fram till hon började gymnasiet (för då flyttade hon hemifrån, svårt att ha koll då)
Vi har, i vårt hushåll två stationära datorer. Den ena är min och står inne på mitt kontor, den andre är barnens och står i vardagsrummet.
För jag har en mycket bestämd uppfattning om att det kan hända mycket tok när yngre ungdomar har fri tillgång till nätet. Alla människor på olika sociala nätverk är inte ärliga och många websidor är inte nyttiga. Alltså vill jag inte att de ska stänga in sej på sitt rum och kunna göra en massa smyg. (Stänga in sej på sitt rum får de göra, dock helst inte med internettilllgång)
Det finns också en risk att de "fastnar" någonstans på någon sida och inte kommer i säng någongång i rimlig tid, vilket i så fall kan göra att de inte fungerar, varken hemma eller i skolan därför att de har sömnbrist.
Alltså, inget internet på rummen.

Men i och med den "nya" tekniken blir ju all sån här föräldrakontroll besvärlig.
Vi har ju inte längre väckarklockor utan man ställer alarmet på sin mobiltelefon för att komma upp på morgonen. Då barnen är 13 och 14 år tycker jag det är självklart att de i alla fall ska kunna göra försök att själv ta sej upp på morgonen (även om det, de flesta dagar, är jag som skriker åt dem fem minuter innan de måste gå och de blir sura för att jag inte väckt dem tidigare)
Men jag vill ju ändå att de ska försöka, alltså bör de ju ha mobilerna på sitt rum på nätterna, annars blir det svårt.
Nu för tiden har de internet i mobilerna. Visserligen har inte mina barn så där supermoderna mobiler och kan inte spela en massa webbaserade spel på dem, men de kan chatta och vara social med kompisar till långt in på nätterna. Jag vet inte vad andra föräldrar tycker, men jag tycker iallafall att man tappar alldeles för mycket kontroll på barnens sovvanor. Och de är ju faktiskt barn ännu, även om de är stora nog att ta eget ansvar i mycket.

Sen har vi det där som jag anser var ett stort problem och verkligen underminerar föräldrarollen.
Den yngsta dottern går i sjuan. I skolan är det så bestämt att ALLA sjuor ska ha egen dator. Alltså har alla sjuor fått kvittera ut en varsin laptop. En jättefin liten laptop med mycket lagringsutrymme och ett eminent trådlöst nätverkskort i.
Sjuorna har också "virtuella klassrum". Dvs, de gör mycket skolarbete i datormiljö, vilket gör att de inte behöver göra så himla mycket i skolan längre utan de kan göra mycket hemifrån, eller från korridorerna, uppehållsrummen, skolgården, skateboardrampen, stallet.....ja, överallt dit det trådlösa nätverket räcker.
På "den gamla goda tiden", skickade vi iväg ungarna till skolan på morgonen, de kom hem på eftermiddagen, umgicks med kompisar, satt möjligen vid datorn en sväng, gjorde eventuellt någon läxa, tittade på teve. Man skickade dem i säng på kvällen och dagen var över. Både för barn och föräldrar.
Nu ställs det lite andra krav på oss föräldrar faktiskt.
För det första så måste du skaffa en router. En trådlös sådan, eftersom annars blir trettonåringen irriterad på att den måste sitta med en kort kabel till modemet. Oftast måste då trettonåringen även sitta intill modemet, vilket faktiskt kan minska studieron för eleven därför att det innebär ju att det kan sitta både syskon och föräldrar i samma rum. Trådlös router alltså, så eleven kan sitta i lugn och ro.
Alternativet skulle vara mobilt bredband, men då pratar vi extra kostnader.
Sen är det här med tiderna. Eftersom jag själv är en nattuggla och dessutom har många av mina barns klasskamrater på Facebook så ser ju jag vilka tider de är vakna. Det är tider som jag ABSOLUT inte vill ha mina barn vakna. Inte bara för att jag trivs med att vara ensam vaken här hemma, utan också därför att jag är säker på att en trettonåring som börjar i skolan kl 8.30 inte mår bra av att sitta och spela spel kl 02.30 på natten innan.
Här hemma höll det på att gå över styr. Det har ju varit lite rörigt för oss allihopa senaste två månaderna och mina "principer" har liksom fått falla lite på ända och jag lovar : Tonåringar förstår att uppfatta sånt omedelbart. Så fort en trött och stressad mamma förlorar lite grepp om vardagen så tar tonåringar över helt.
Så, efter en jobbig period med "nätmobbning" och nattsuddning som kulminerade i en natt i bilen sökande efter förlorad trettonåring, har vi stramat upp reglerna en aning.
Facebook får båda ha, men bara med det villkoret att de är vän med mej och jag har deras inloggningsuppgifter. Det är ett ganska enkelt sätt att hålla lite koll, för de flesta har kontakt genom detta medium och det går ganska lätt att klura ut vad som hänt om det händer något.
Hon med laptopen får ha sin laptop på sitt rum fram till kl 22.00. Efter det ska den ligga på mitt skrivbord och sova.
Några försök har gjorts att vara aktiv via mobilen och nätet istället, men den elaka mamman ser ju då om man är inloggad och då blir inte den elaka mamman glad.
Två, kan man tycka, enkla grejer, men oj vad de är orsak till mycket sura miner. För tydligen får man inte som förälder vara så hård.
Men jag tycker inte att jag är hård. Jag tycker att jag bryr mej om. För jag vill att barnen ska sova, jag vill inte att de ska vara aktiv på nätet jämt, jag vill att de ska orka skolan. Så så får det bli. Åtminstone på vardagarna. Helgkvällarna kan bli senare, men fortfarande ingen dator på rummet på nätterna.

För ärligt talat....varför?

Varför måste alla trettonåringar ha en egen dator? Varför måste de vara nåbara jämt? Varför måste de kunna vara uppkopplade hela tiden?

Jag är inte helt odelat positiv till skolans införande av datorer till alla. Det ställer inte bara krav på föräldrarna hemma för att få det att fungera, inte bara med tillgång till nätet utan det ger även ytterligare en anledning till konflikter med barnen och ännu en svårighet i föräldrarollen.
Vad ger det i skolan?
Förvisso är det lätt för ungdomarna att söka information och ta fram och förvara bilder. Men ärligt talat.......jag är inte övertygad, även om lärarna säger att det inte är något problem, att det främjar skolgången att de är inloggade på sociala nätverk jämt. För det är de.....åtminstone större delen av dagen. De skriver till varandra via facebook i klassrummet. De tar bilder på allt som händer och lägger ut flera gånger under dagen.
Visserligen är det kul för mej som mamma (som ofta sitter vid datorn hemma) att veta vad som händer med barnen i skolan. Men allvarligt....det måste bli oerhört stressande för ungdomarna. Att ALLTID vara online. Att ALLTID se bra ut för man vet aldrig vad som kommer ut på nätet den närmaste kvarten. 

Jag kan ju bara utgå i från mej själv....och jag tycker ärligt talat att dagarna i Gävle är jättesköna. För på högskolan är det trångt på nätet vilket gör det jobbigt att gå ut via mobilen. Och jag äger ingen laptop så det är inget alternativ. Så Gävledagarna är internetfria dagar och det är avkopplande.
Varför ska inte hormonsprutande pubertetsungdomar få ha datorfria dagar eller timmar. 
Då kanske de inte vore så uppstressade över ständig webnärvaro att de faktiskt kunde sitta på läktaren och följa innebandymatchen istället för telefonskärmen?