tisdag 7 oktober 2014

Vilken välfärd?

Välfärd är bland annat de delvis skattesubventionerade eller helt skattefinansierade tjänster och de transfereringar som stat, landsting och kommun tillhandahåller i syfte att säkra individens trygghet vid bland annat barndom, sjukdom, arbetslöshet, funktionsnedsättning och ålderdom.Kallas ibland även "social trygghet" eller "socialt skyddsnät". Det handhas i Sverige av kommunerna och ett antal myndigheter under socialdepartementet. Regeringsformen föreskriver att "den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten." (Wikipedia)

Välfärdsstat, nationalstat där det offentliga ansvaret för medborgarnas välfärd är omfattande. (NE)

Jag läste en debattartikel i en kvällstidning häromdagen. Den var skriven av Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på arbetsgivarorganisationen Almega och rubriken var : "Nu börjar den svenska välfärden nedmonteras"

Jo, det har jag ansett länge!

Men.....om man skriver en sådan debattartikel direkt efter ett val där förespråkare för den nordiska universella välfärden så blir jag lite kallsvettig. (Ifall någon undrar vad den nordiska välfärden är så är kärnpunkten att alla ska ha lika möjligheter, social solidaritet och trygghet för alla, att alla ska ha lika tillgång till social och hälsotjänster, utbildning och kultur. Välfärden ska också huvudsakligen finansieras genom ett, jämfört med andra länder, högt skattetryck, enligt Norden.com)

Så, vad handlade då debattartikeln om?

Jo, den handlade om att författaren ansåg att problemet var detta ; Privata vårdgivare kommer inte att våga utveckla sin verksamhet och anställda med idéer om hur vården kan bli bättre kommer inte att våga starta nya företag. Internationella aktörer kommer inte heller att vilja etablera sig i Sverige, och vi riskerar därmed att gå miste om nya behandlingsmetoder.

Det är de mindre företagen där vinst ofta är en del av lönen som kommer att drabbas hårdast av Vänsterpartiets uppgörelse med regeringen. De flesta företag inom välfärden är små och möjligheten att ta ut vinst är central för att grundarna överhuvudtaget ska kunna arbeta i företaget.

De som nu alltså drabbas först är sjuksköterskor, förskollärare och andra som startat egen verksamhet. Troligtvis en verksamhet du brukar. En skola, en förskola, en vårdcentral eller ett äldreboende.

Aha, så det är alltså där vi har problemet med välfärden? Valfriheten? Att små "välfärdsföretag" ska gå under? Att de som äger företagen inte ska kunna ta ut vinster?

Ursäkta mig, herr Lindberg, men jag tycker du är ute och cyklar......och den cykelturen har inte ett dugg med välfärd att göra.

Nu är inte jag superförespråkare för de som bildat regering i höst. Jag är ännu mindre förespråkare för de som innahaft regeringsställningen de senaste åtta åren.

Men.....jag är en förespråkare för universell välfärd. Den där välfärden som säger att det är samhället som ska ha ansvaret för välfärden. Den där välfärdspolitiken som ibland kallas för "social trygghet" eller det "sociala skyddsnätet". Jag hittar inte det i den välfärd som författaren till debattartikeln beskriver. I den artikeln hittar jag förlorade arbetstillfällen och minskade vinster för ägarna.

Han skriver också om att den vi kommer att missa internationella utvecklingar inom välfärden om vi stoppar välfärdsföretagen.

Fast jag undrar : Innan privatiseringarna skapade Sverige sig ett rykte om att vara OERHÖRT framstående då det gällde både medicinsk utveckling och skolresultat. Då var det det staten som ägde det hela. Det var staten som hade det ekonomiska ansvaret. Det var samhället som var den stora arbetsgivaren och som genom skatter på de anställdas löner försökte tillgodose att : alla ska ha lika möjligheter, social solidaritet och trygghet för alla, att alla ska ha lika tillgång till social och hälsotjänster, utbildning och kultur.

Detta tycker jag är precis vad den nordiska universella välfärden vi en gång var så stolta över, står för. Den står för ALLAS välfärd, inte bara de som är arbetsgivare.