Det var då rackarns vad det ska gnällas....

Jag tycker att man ska säga ifrån. Är det nåt man tycker är käpprätt åt skogen så ska man våga säga ifrån. Man ska säga ifrån om någon blir mobbad eller bara orättvist behandlad. Jag säger ofta ifrån.
Jag har sagt ifrån när människor på mitt sommarjobb blivit diskriminerade, vilket inte leder någonstans. Jag har sagt ifrån när brukarna blev illa behandlade vilket ledde till en lex Sarah anmälan. Jag blir arg när klyftorna i samhället ökar och jag blir arg när sjuka måste gå ifrån hus och hem bara för att ett gäng höginkomsttagare fått för sig att alla sjukskrivan fuskar.
Jag blir otroligt arg på vissa saker som jag tycker är helt fel.
Det finns mycket annat som händer också, saker som jag stör mej på. Sånt som jag muttrar över ett tag men inser att: "Okej, människor är korkade, men det är väl ändå deras eget problem", alltså kan jag släppa det efter lite muttrande.

Jag har också skrivit några insändare i mina dár. Jag har skrivit om när maxtaxan på förskolan infördes därför att i inledningsskedet (innan man rättat till alla småbuggar) så slog det väldigt orättvist. Jag har också skrivit om diskriminering på en arbetsplats (även om nu tidningarna vägrar att ta in den)

Jag älskar också att läsa insändarsidorna i olika tidningar och det är de "läsningarna" som är grunden till detta tankesnurrande.

För jistanes vad mycket totalt oviktigt tyckande en del människor ägnar sej åt. Speciellt Gästrikarna faktiskt, även om det bara är en personlig reflektion och inte alls vetenskapligt stadsfäst. Jag är dessutom född i just det landskapet och har stora delar av min släkt där. Men just Gästriketidningen Arbetarbladet är källa till många huvudskakningar för min del.

Några exempel : 

Någon stackare kan ju inte öppna fönstren och vädra eller ens hänga sin tvätt ute dessa kyliga höstdagar för folk ELDAR ju i sina skorstenar. Hen undrar om det inte finns regler mot att vedelda i tätbebyggda områden och att då husägarna borde informeras om detta. 
Nu tror ju inte jag att man har vedeldning i centrala Gävle, alltså borde denna person bo i någon pittoreskt villaområde....?
Eller så är personen ifråga väldigt avundsjuk på att alla andra har mysiga kaminer/öppna spisar/kakelugnar att kunna elda i....
Man kan också skriva kommentarer till insändarna. Några kommentarer här var : "Du kanske ska installera ett modernt ventilationssystem istället för att klaga" och "Du visste väl om det när du flyttade dit?". Sista kommentaren på insändaren var ; "Sluta gnälla dygnet runt"

En annan stackare i Sandviken har problem med en lastbil som kommer och lastar av varor vid en pizzeria nästan varje vardag. Vid varje tillfälle blockeras den lilla gatan på baksidan i HELA 10-15 minuter vilket ju verkar vara SKANDAL!!!
Den insändaren har ingen ens brytt sej om att kommentera....

Man kan även skriva insändare om andra viktiga saker som vart boksnurran på Tempo i Åmot tagit vägen....

En gång undrade jag över en sak på Konsum i Bergvik också.....då frågade jag personalen, jag skrev ingen insändare i tidningen, men det kanske bara är jag....

Vi Hälsingar är inte bättre vi heller: 
Eller jo, det verkar vi faktiskt vara. Det är någon stackare som tänker sluta åka med X-trafik eftersom han tycker det är så störande när de ropar ut namnen på busshållplatserna eftersom det ändå aldrig är någon som kliver av eller på många av dem...
Men jag måste faktiskt säga att insändarna på Hela Hälsingland i stort sett är relevanta, sakliga och handlar om saker som berör många. Imponerande!

Och okej, jag ska vara ärlig nu. Det är nog inte alls så att Gästrikar är gnälligare än Hälsingar. Hela detta blogginlägg handlar nog egentligen om att vi gnäller så förbaskat mycket bara för att gnälla och att Arbetarbladet är en tidning som tar in alla onödiga gnälliga insändare bara för att jag ska få en anledning att gnälla....

Förvaltningens och massmedias tystnad...

"Att säga ifrån bör vara något naturligt i den offentliga verksamheten." (Socialstyrelsen (2001). Utan fast punkt - om förvaltning, kunskap, språk och etik i socialtarbete).

Jag har ju under sommaren, som många vet, haft ett sommarjobb på en liten gruppbostad för psykiskt funktionshindrade. 

Jag älskade arbetet. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle trivas så bra inom socialpsykiatrin som jag faktiskt gjorde. De boende var fantastiska, man visste aldrig vad som skulle hända från dag till dag och man hade många skäl till skratt.

Jag hade även några helt fantastiska arbetskamrater. Men det fanns också saker på det lilla gruppboendet som inte var så fantastiska....

När sommarjobbet var slut så skulle vi lämna en utvärdering till enhetschefen, så det gjorde jag. En lång utvärdering där jag skrev lite om vad jag varit med om och iakttagit under mina tio veckor sin vikarie inom omvårdnadsförvaltningen i Söderhamns kommun.

Jag tänker nu kopiera in lite citat ur min urvärdering:

"Jag har även lärt mej en hel massa om hur det INTE ska fungera på en arbetsplats eftersom jag, under mina 30 arbetsföra år, aldrig upplevt en sämre fungerande arbetsmiljö. Problemet är inte "uppifrån". Det är inte sjuksköterskor eller chefer, utan det är personal som mobbar, utesluter, struntar i genomförandeplaner, låter sina problem hemma gå ut över sina kollegor etc..."

"Det förekommer en stor dos av mansdiskriminering. Det finns tre fast anställda män (X, X och X). De är utbildade, kompetenta både inom psykiatri och medicinsk vård, de är vårdande och generellt sett mycket trevliga män. De får trots detta utstå mängder av kritik. Min första dag av introduktion (tillsammans med Y) fick jag höra hur lat och slarvig X var. Han städade inte, han struntade i de boende och han var totalt oduglig. MIN FÖRSTA INTRODAG SOM VIKARIE!"

"Jag har fått förmånen att arbeta med alla tre männen och på nära håll fått se hur de fullständigt trycks ner av framför allt Y, Y och Y. Det männen säger nonchaleras. Jag har själv suttit med i ett möte med sjuksköterska där både X och jag uttryckt oro över en av de boende och sett hur Y himlat med ögonen då X har en åsikt"

"Alkoholen är också någon som uppmuntras. Jag anser att visserligen har de egen vilja och så länge det inte är skadligt för dem så har de rätt till alkohol. Men här uppmuntras det verkligen. Vid ett tillfälle fick jag se hur ordinarie (kvinnlig) personal tjatade på boende X1 att han skulle köpa öl att dricka i bilen, när han själv bara planerat att köpa en för att ha i duschen på kvällen. En annan gång tog en ordinarie (kvinna) med boende X1 och X2 till skogen och grillade korv. Jättemysigt. Hon hade till och med köpt dem 4 öl VAR. Boende X2 frågar ALDRIG efter öl. Däremot har hans mamma klargjort tydligt att han inte ska dricka alkohol eftersom han har en historia med missbruk bakom sig. Även boende X3 har missbruk bakom sig. När han en dag mådde dåligt och fick tilläggsmedicin (oxitosan eller lergigan) så kom den ordinarie personalen (kvinnlig) ut och sa att "han tog en öl till, det blir han ofta lugn av." I min värld (och fassens värld) så hör inte de sakerna ihop alls. Det ska i allafall inte uppmuntras av personalen."

"Ett annat otrolig eftersatt område är kosten. Nu är jag visserligen något av en fanatiker när det gäller att stoppa i sej rätt saker och inser att det inte är lika för alla men jag tror ändå att man ska tänka efter lite extra när det gäller överviktiga och stillasittande samt även en person med svår diabetes. På gruppboendet under en av sommarveckorna serverades : Hamburgare med bröd, Korv med bröd, pizza med öl, räkmackor med öl, ost och skinkpaj, parisare med mos, pannkakor. Några av dagarna serverades visserligen lite bättre mat men det är ändå skrämmande kolhydratrik kost. Till frukost (för de som vill ha) serveras söt youghurt. Till detta kommer eftermiddagsfika som alltför ofta består av kakor och söta pajer. Under sommaren då vi varit mest vikarier skippade vi en stor del av det söta och det var aldrig någon av de boende som önskade det heller.

Kostansvarig på gruppboendet är ju X så jag pratade med honom om detta. Han berättade då att var medveten om problemet och att han försökt få till en bättring, men att det han önskade och "bestämde" bara nonchalerades och till slut har han gett upp. Med tanke på vad jag upplevt under sommaren och vad jag har hört några av damerna säga om X så tror jag verkligen på att det är så det varit."

Resultatet av denna urvärdering samt tre ytterligare yttranden blev en anmälan till IVO enligt lex Sarah. Jag blev då kallad till en intervju med dem som skötte utredningen och fick redogöra för varenda detalj jag upplevt, inte bara över detta som jag skrivit här. Bra så...

När anmälan blev känd så kom det en notis på hela hälsingland ; 

Problem på gruppbostad anmäls

SÖDERHAMNEn anställd inom omvårdnadsförvaltningen har gjort en Lex Sarah-anmälan som gäller personalens arbetssätt vid en gruppbostad.

Relaterat

Enligt anmälan ska personalen inte följa genomförandeplanerna.

De gör egna bedömningar i medicinska frågor i stället för att fråga sjuksköterskan.

Det innebär att de boende får olika vård och omsorg beroende på vem som jobbar och att den som fattar besluten inte är legitimerad sköterska.

Några hade kommenterat artikeln och ställt en fråga. Jag svarade på frågan, utan att ange vilket gruppboende det gällde och utan att nämna några namn eller orter. Dagen efter var notisen borta och går inte att söka fram.....

En annan effekt våra utvärderingar fick var att omvårdnadsförvaltningen skulle göra en egen arbetsmiljöutredning eftersom vi påstått att det förekommer mobbing på arbetsplatsen.

Den utredningen är klar nu....de har pratat med den fast anställda personalen och konstaterat att ord står mot ord, de kan inte göra något. De har också lovat personalen att INGEN av de åtta fast anställda kommer att omplaceras eller sägas upp som en konsekvens av alla utredningar.

De har dock INTE pratat med NÅGON av oss åtta vikarier som på nära håll och under (för några) lång tid vikarierat mer eller mindre heltid på arbetsplatsen och sett vad som förekommit.

Några omplaceringar har dock gjorts. Två stycken närmare bestämt. På egen begäran.....Det är två av männen som efter nästan två år gett upp. De är psykiskt knäckta. Den tredje manlige anställde är på god väg att ge upp han med....

Men det är väl så det fungerar? De som mobbas får flytta medan mobbarna blir kvar...

Nåväl, vi ledsnade och författade en insändare som vi skickade till Söderhamnskuriren, både till nyhetssidan och till insändarsidan: 

Det har i dagarna lämnats in en anmälan enligt Lex Sarah angående--------gruppbostad i --------. Vi är några som har arbetat där från och till de senaste två åren som är mycket glada över denna anmälan eftersom vi kan skriva under på att den är helt befogat.

Men det finns också saker kvar att utreda på ---------och de sakerna är tyvärr inte kommunen villig att ta itu med utan försöker istället tysta ner. Förra sommaren misstänkte t.ex några att det förekom sexuellt utnyttjande, men när de anmälde detta till ledningen uppmanades de att hålla tyst om saken för de tänkte inte utreda händelsen.

Vi har också fått uppleva hur de manliga anställda på ------- systematiskt förtrycks av några ur den kvinnliga personalen. Det himlas med ögon, fnyses, pratas skit om männen, både inför nya vikarier och inför de psykiskt funktionshindrade män som bor på ---------

Hade detta varit kvinnor som utsatts på samma vis av män, hade männen förmodligen omedelbart blivit omplacerade. I fallet ---------- försöker kommunen att låtsas som om det inte är ett problem. Man har inom omvårdnadsförvaltningen nyligen genomfört en arbetsmiljöutredning angående situationen på ---------- I utredningen har man valt att enbart tala med de som är fast anställda, inte de vikarier som är in och arbetar ofta och har sett hur miserabel situationen är.

Vi som arbetat därute har fått se den äldre personalen; Köpa öl till de boende och har de blivit för berusade har man hoppat över medicinering, man serverar mat som en vettig förälder aldrig skulle stoppa i sina egna barn, man har försökt tvinga i de sjuka mediciner med våld, en ur personalen har dessutom vid flera tillfällen provocerat fram våld hos en av de boende bara för att senare hota med att polisanmäla densamme.

Men man vågar, från kommunens sida, inte ta itu med en arbetsplats där personal blir mobbade, diskriminerade och smutskastade. Eller där man behandlar de boende respektlöst. Då försöker man lägga locket på. Så vi ser fram emot en mera omfattande utredning där ALLA får höras...

Några som arbetat/arbetar på --------- gruppboende

Det är två veckor sedan vi skickade in den....tror ni vi hört nåt? Nej. Tror ni att vi tror att vi kommer att höra något från den lokala pressen? Nej.

Så nu har vi breddat oss. Någon tidning eller någon tevekanal kanske nappar. Någon dag måste väl omvårdnadsförvaltningen begripa att allt kan man inte tysta ner. Någon dag kanske någon förstår att mansdiskriminering är lika allvarligt som kvinnodiskriminering. Någon dag....kanske......

.