Helgen är över. Det har varit en fantastisk helg på många vis. Mycket sorg och mycket glädje. Många nygamla bekantskaper. Många ansikten jag aldrig trott jag skulle se igen och som jag faktiskt saknat. Jo....trots all sorg och stress har det nog varit mest glädje.
Idag började vardagen igen. Det där livet utanför planeringar och död. Den där vardagen som innebär föreläsningar, seminarier, långa frukostar i högskolans cafeteria, tågresorna med massor av skitsnack....
Idag hade vi seminarium på förmiddagen. Vi var sex olika grupper som hade 12 minuter var på oss att redovisa en utredning som vi fått oss tilldelade (för oss var det SOU 2008:97)
På eftermiddag hade vi en intressant föreläsning om LSS.
Men trots att alla pratar (antingen föreläsaren eller kurskamraterna) så kan jag ändå inte hindra tankarna från att löpa på i sin egen takt emellanåt. Speciellt på hemresan från Gävle idag, då jag åkte tåget före de andra och alltså satt ensam med min arbetande hjärna.
Jag funderade på vad vi hittills lärt oss på utbildningen jag går.....och vad jag varit med om i praktiken. Eftersom fredagen är ganska färsk i mitt minne så kopplade jag ihop de erfarenheter jag fått inom det sociala arbetsområdet genom de människor jag rörde mej kring den dagen.
Ska försöka bena ut mina tankar nu:
Vi läste en kurs i juridik förra terminen. Den handlade mycket om föräldrabalken, sambolag och äktenskapsbalken.
Jodå, jag har varit gift och gått igenom bodelning. Jag har varit sambo och separerat. Jag har stridit för ensam vårdnad om mina yngsta barn. Jag har både fått underhåll och betalat underhåll för mina barn.
(I fredags var det alltså begravning för en f.d make, som dessutom var far till två av mina barn, det äldsta barnet, som jag en period betalade underhåll till fadern för, var närvarande och en före detta sambo var också med)
Vi läste även om brottsbalken och rättegångsbalken.
Jag har varit på några rättegångar i mina dar. Jag har suttit som målsägande och jag har suttit som åhörare. (Allt med barnafadern)
Vi läste även om avtalslagar och konkurser.
Jag har till och med varit i tingsrätten på konkursförhandling (Dock var ingen därifrån på begravningen i fredags)
Vi har läst om anmälningsplikt till socialtjänsten om barn som far illa. Om civilkurage.
Jodå, jag har gjort en par anmälningar till socialtjänsten också.
Ett av fallen var på plats i fredags. Jag hoppas (och tror) att jag numera är förlåten av pappan i familjen jag anmälde, för jag fick då en kram av honom. Jag hoppas (och tror) att han vet att mitt handlande handlade om barnens bästa, inte om att "sätta dit" någon.
Vi har läst om placeringar av barn.
Mina barns far har varit fosterhemsplacerad. De han var placerad hos som 16 åring var där i fredags.
Vi har läst om LVM. Jodå, några såna har jag varit i närheten av också......så även många av dem som var där i fredags.
Vi har läst om försörjningsstöd.
Haha, jag fick hjälp med försörjningen så sent som förra hösten, så jag har ju lite koll på normer och sånt.
Hela begravningen bekostas ju dessutom av socialtjänsten så jag får ju söka ännu mera stöd, även om det inte är till mej själv.
Vi har läst om olika behandlingsformer för missbrukare.
I fredags träffade jag folk som varit engagerade i flera olika behandlingshem och behandingsformer, både som intagen och anställd. Dessutom har jag ju faktiskt själv jobbat inom LP-verksamheten, haft vänner på Erik Edin-stiftelsen och genomgått behandling för medberoende enligt 12-stegsmodellen.
Vi har haft arbeten om ensamstående mödrar som inte riktigt orkar med vardagen och behöver hjälp från socialtjänsten.
Jodå, jag har suttit där med barngruppen, haft familjerådslag, blivit beviljad kontaktfamilj varannan helg för mina barn för att jag själv skulle få vila (Två av de kontaktfamiljerna var representerade i fredags)
Vi har läst socialpsykologi. (och även en del individpsykologi)
Det får man då sannerligen användning av då man har att göra med barn som sörjer. De sörjer ju på olika sätt och är i olika åldrar.
Eftersom jag dessutom har balanserat (känns det som ) i en värld av sörjande mamma (som vill på ett sätt) sörjande exfru (som vill på ett sätt) sörjande barn (som vill på en hel hög sätt) sörjande sambo (som också vill nåt) Mitt eget sätt (som faktiskt också var ganska viktigt) så känns det som om socialpsykologiinsynen var ganska skön att ha i ryggen.
Vi har även, i socionomutbildningen, pratat en hel del om stämpling och dysfunktionella familjer.
Jodå, DET har jag haft att göra med de sista veckorna. Det har blivit insyn i många olika familjekonstellationer och jag blir fascinerad över hur illa det kan vara. Antingen har man ingen kontakt alls, eller så bara behandlar man varandra illa. Eller den tredje varianten, som jag tycker är värst : Man vill till varje pris visa upp en idyll över hur man tycker att det borde vara och innanför är det mest bara ruttenhet och falskhet. "Bara en yta" som någon uttryckte det....
Hur som haver har det fått mej att inse (återigen) hur glad jag är över mina föräldrar och syskon. (som delvis också var där i fredags)
Summa summarum kan jag ju faktiskt konstatera att jag har otroligt mycket praktisk erfarenhet som jag nu lär mej koppla till fina ord och dessutom får betyg på.
Men det är ju bara kring det här med kriminalitet, socialtjänstlag, föräldrabalk, umgängesregler, LVM, LVU, missbruksvård och dysfunktionalitet.
Föreläsningen vi hade idag om LSS är helt obruten mark i min hjärna. Så även allt vi läst om forskning och statistik.
Jag har ingen personlig erfarenhet av människor med funktionshinder eller om äldrevård och jag har ingen som helst erfarenhet av att skriva utredningar och journaler.
Det är nog det mest fascinerande med att leva och alltid vilja lära sej nya saker tror jag. Det KÄNNS verkligen som om varje dag är första dagen på resten av mitt liv.......åtminstone för det mesta.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar