När en 20-åring bor hemma....

Jag hör ofta talas om 20-åringar som bor hemma hos mamma. De flesta talar om det i negativa ordalag. Det är gnäll på att de inte gör nåt, att de kostar pengar, att de kräver mycket , de äter en ur huset, de sover hela dagarna, de hittar inga jobb osv....
När jag säger att min äldsta bor hemma så har det, mer än en gång, hänt att jag fått höra saker som "Stackars dej" eller "har hon inga pengar?"

Så här är det. Min äldsta flyttade till mej när hon började 5:e klass (innan det bodde hon mest hos sin suveräne pappa och hans fru). Bland det första vi gjorde när hon kom till mej var att se till att hon kunde med tvättmaskinen. Sen dess har har hon skött sin tvätt själv. 

När hon gick ut nian började hon på naturbruksgymnasium och bodde på internat. Hon snålade med de få pengar hon hade och när hon kom hem varannan helg så hade hon INTE väskan full med smutstvätt som hon förväntade sej att jag skulle ta hand om. Sista året i gymnasiet bodde hon i egen lägenhet, vilket betydde att hon fick betala hyra, köpa sin mat själv och planera inköp och städning tillsammans med sin kombo.
Direkt efter studenten började hon jobba. Ingen fast anställning, men stalljobb lite här och lite där. Nog för att dra in pengar så hon klarade sej. Hon var i desperat behov av körkort, så det har vi faktiskt hjälpt henne med (hennes pappas släkt iaf) och vi har även hjälpt henne med bil. Hjälpen består iofs att hennes pappas sida betalade bilen, men bilen står på mej och jag betalar försäkringen, vilket torde betyda att jag i slutändan (till hon fyller 25 och kostnaden för bilförsäkringen blir acceptabel) har betalat mer än vad bilen kostade.
Men, jag resonerar som så här; Hon har aldrig ställt till en massa bekymmer för sin pappa eller mej, hon har alltid skött skolan, hon har aldrig festat så vi fått samtal från polis eller soc. Det bör belönas, det i form av körkort och bil. Dessutom bor både hennes pappa och jag långt ifrån civilisationen och alternativet skulle vara att behöva skjutsa henne jämt.
När hon fått körkortet drog hon iväg till ett heltidsjobb i Sigtuna där hon var hästskötare och privatchaufför tillika personlig assistent. Hon blev kvickt tvungen att behärska att köra hästtransport och lösa det mesta, jobbade över jämt och höll 1½ månad, sen kom hon hem.

I samma veva hände en massa här hemma som har påverkat oss alla på olika sätt. Yngstingarnas pappa tog livet av sej. Man går inte igenom en sån sak utan "skador". Det har varit väldigt jobbigt för min yngsta som reagerat väldigt utåtagerande.

Nu till saken:
Jag har alltid sagt att ungdomar inte SKA bo hemma, det är nyttigt att de bor själva, de behöver lära sej ta ansvar osv.....men jag har nog faktiskt ändrat mej lite.
För jag trivs med det.
Eller rättare sagt, jag är inte säker på att det skulle fungera om hon inte gjorde det. Och det fungerar alldeles utmärkt.
Naturligvis vill hon bo själv, det tror jag de flesta vill, men dels är det svårt, eller nästan omöjligt att få egen lägenhet om man inte har fast jobb och det har hon inte, även om hon jobbar jämt.
Dessutom har hon ett intresse som fungerar bäst att bedriva om hon bor här. För vi har ett stall och vi har beteshage. Och har man en häst (som man givetvis köpt själv) så behöver man såna saker. Att vi dessutom har 9 rok underlättar ju boendet en hel del, vi springer ju inte på varandra hela tiden om man säger så...

Så hon bor hemma hos mamma. Hon betalar ingen hyra, varken till sitt rum eller sin hästbox, men hon lever inte på mej. Hon handlar mat, säkerligen en fjärdedel av maten betalar hon. Hon tvättar sin egen tvätt, hon har sin egen bil som hon tankar själv. Hon köper och fraktar allt hästfoder själv. Hon kostar mej inget.

Jag pluggar ju. För närvarande känns det som att jag pluggar JÄMT. Det kan ställa till det ibland när man bor som vi gör. I går t.ex, skulle sonen vara på konfirmationsträff samtidigt som mitt tåg kom till Kilafors....då är det bra att ha en 20-åring med bil och körkort hemma. 
När yngstingen mår jättedåligt och tycker att mammor är det mest vidriga som finns, tja, då är det otroligt praktiskt att ha en 20-årig storasyster som man ser upp till i närheten. Det är liksom lättare att prata med såna än med mammor. Man kan dessutom ta en ridtur tillsammans med storasystern (det kan man inte med mamman) och efter en ridtur kan livet kännas mycket lättare ett tag.
En ansvarstagande 20-åring är väldigt praktisk att ha i närheten när man annars lever med två pubertetsexploderande tonåringar. Det är någon mer som låser dörrar, släcker lampor, stänger av plattor osv....sånt som ovanstående tonåringar lätt glömmer.
Att, när man sitter och pluggar som en tok, ha någon som ser det som självklart att sköta kaninen när man ändå är ute i stallet på kvällen, ta med hunden ut på morgonen när man ändå går ut och släpper ut hästar och tycker att man lika gärna kan slänga in en tvättmaskin (eller hänga en tvätt) när man ändå är nere i källaren för att fylla på vatten åt hästarna är också ganska skönt. 
Så visst, hon bor billigt, men hon vet vad det kostar att bo och uppskattar det. Hon får ha hästen gratis, men hjälper till med otroligt mycket istället. 
Sover hela dagarna då? Hmmmm.....nja, för det mesta är hon uppe före mej. I morse när jag vaknade (kl 06.00) var hästarna ute, hunden kissad och själv var hon på plats fem mil härifrån för en dags arbete. Jag ska i och för sej ge hästarna lunch om en timme, men alldeles nyss ringde hon och nästan bad om ursäkt för att hon glömt att bära ut vattnet till stallet, men hon hade fyllt hinken så den stod innanför källardörren... 
Jag skulle kunna satsa en slant på att hon ringer vid tretiden i eftermiddag och frågar om vi saknar något och erbjuder sej att åka och handla på väg hem från jobbet.

Så nej, jag längtar inte efter att hon ska flytta och jag känner mej inte utnyttjad (snarare tvärtom) 

Men jag hoppas (och tror) att när den dagen kommer och hon talar om att hon fått ett bra jobb någon annanstans i världen så kommer jag att stötta henne till 100%. För jag vet att hon är värd att få göra det hon vill med sitt liv och hon förtjänar det allra bästa.
Och att hon klarar sej själv, det hyser jag inte det minsta tvivel om!

Tio saker som kan reta upp en sten.....eller åtminstone mej.

Jag tillbringade morgonen med att uträtta lite ärenden på "byn" idag och kom att tänka på en del saker som retar upp mej. Jag har i och för sig sovit dåligt, känner mej konstant stressad och därför på halvdåligt humör mest hela tiden, men jag tycker faktiskt att det finns en del saker som folk lätt kunde undvika för att inte reta upp mej ännu mer:

1:  Parkera inte en bil med släpvagn utanför verkstadsingången på Nyboms för att gå in och fråga något. Det betyder att jag inte får plats vid bensinpumpen med min bil om jag kommer söderifrån och ska tanka. Det är tanklöst och dumt att tvinga mej att åka längre bort för att vända bilen innan jag kan tanka den.

2: Ta upp plånboken direkt när du packat upp alla varor på bandet vid kassan på konsum. Vänta inte tills kassörskan talar om summan för inköpen för att då börja fumla i den jättestora handväskan och leta efter plånboken. Det finns faktiskt möjlighet att hinna dra både coopkortet och betalkortet INNAN alla varorna hunnit för "blippen". Spar tid för dej, irriterar mej mindre.

3: Smaska inte med tuggummit. Speciellt inte i telefonsamtal. Det är tämligen irriterande och det enda som kan göra det värre är om man samtidigt (vid varje smaskning) smäller små bubblor med tuggummit inne i munnen. Det kan faktiskt få mej att explodera av irritation.

4: När man åker 16.15-tåget hem från Gävle ska man inte sätta sej ner, ställa alla väskor på en sätet bredvid och sen säga till alla som frågar om det är ledigt att "Nej, jag väntar på någon". Det är otroligt elakt och egoisktiskt och innebär förmodligen att en av de människor som frågat får stå hela vägen till Ockelbo.

5: Möblera inte om inne på cafeterian på högskolan. Eller jo, det kan man göra om man gör det smartare. Att göra det på ett sätt som gör att det blir trångt och eländigt och svårt att först hälla upp kaffet och sen ta sej fram till mjölken......det är bara irriterande.

6: Prata inte illa om mina barn, syskon eller föräldrar. Ska det pratas illa om dem så sköter vi det själva, håller det inom familjen så att säga....och ja, jag får gnälla om det mina barn gör inför andra, men andra får inte gnälla över mina barn till mej. Det är så det funkar bara....

7: Lämna ALDRIG stekpannor odiskade i köket. Det är okej att hälla vatten i dem för blötläggning en halvtimme eller så innan man diskar ur dem, men behövs inte det så ska stekpannan diskas direkt efter användande. Jag är mycket medveten om att detta gäller enbart i mitt eget kök och att det gäller bara oss som bor här (Se punkt 6)

8: Om man ska åka med tåget från Kilafors tidigt på morgonen, ska det då vara så svårt att parkera sin bil intill någon annan bil. Om man inte klarar av det utan måste ställa sej så att man har två meter tillgodo på var sida om sin egen bil, då ska man inte ha körkort. När tillräckligt många gör så kan det innebära att jag måste parkera min bil uppe på Konsum och GÅ till stationen eftersom den inte får plats på stationsparkeringen.

9: Apropå stationsparkeringen; När det är en lång vinter med massor av fallande snö, kan det vara ha en plan på att åtminstone rätt ofta ploga ovan nämnda parkering. Det är inte kul att knappt kunna lirka in bilen mellan snövallar, isklumpar och bilspår. Okej, jag vet att det står bilar där på dagarna, men jag tvivlar på att parkeringen är full sent på kvällen eller jättetidigt på morgonen. När jag ändå håller på kan jag tillägga att det är INTE kul pulsa från parkeringen till perrongen heller....

10: Tala inte om för mej att jag är "löjlig" för att jag gillar vampyrer och Justin Timberlake. Det är mitt intresse och om man inte förstår det så kan man bara vara tyst. 

JA....jag är helt medveten om att det är helt mitt eget ansvar om jag väljer att reta upp mej till vansinne över såna här saker. Jag är också helt medveten om att jag inte bryr mej så mycket om det när jag är pigg och ostressad. Men idag är det så att ungefär allt retar upp mej så därför tänker jag undvika alla situationer som stör mej och bara sitta här vid datorn hela dagen. Och nej, ingen har att göra med om jag väljer att ta några små pauser från pluggandet för att spela Pioneer......

Godmorgon (från en i vanliga fall ganska godmodig och glad Anna.....)

Att älska villkorslöst

Jag har haft förmånen att få växa upp med vetskapen att vad jag än ville bli när jag "blev stor" så skulle mina föräldrar stödja mitt beslut. (Nja, jag tror kanske att de skulle protestera om jag valt en karriär som prostituerad eller narkotikalangare, men ni förstår vad jag menar?)
Jag har aldrig någonsin upplevt någon press att "den utbildningen ska jag skaffa för det skulle min familj vilja", eller "nu måste jag få höga betyg, så jag får en bra utbildning så min familj inte blir besviken på mej"
Jag har inte heller känt den pressen från vare sej mor eller farföräldrar. Aldrig någonsin!

En annan sak som jag uppskattat i min uppväxt är rätten att visa känslor. Var man arg så visade man det, var man ledsen så visade man det också. Det har smällts i många dörrar i mitt föräldrarhem. För att vara arg är okej. Bara man redde ut det, eller åtminstone talade om VARFÖR man var arg. Kanske inte för allihopa, men åtminstone för sej själv. Jag har aldrig någonsin fått höra "Nej, du får inte vara arg"

Det där är något som jag försöker ha med mej i mitt eget föräldrarskap. Det där att kunna vara den man är, göra det man själv vill, dejta den man vill och ändå vara älskad och accepterad. För det är att visa respekt. Och jag tror att om jag som förälder respekterar mina barn så kommer de att lära sej att visa respekt för andra.

Jag tror nämligen att det är oerhört viktigt för självkänslan. Det där att veta att man kan göra tokiga saker, man kan krångla till det för sej själv i tonåren, man kan göra helt fel val, men man är ändå älskad av sina föräldrar, därför att jag är säker på att en förälder ska älska sitt barn för den det är och inte för vad det gör.

Min personliga åsikt är också att det är alldeles extra viktigt när barnet har det genetiska arvet av missbruk med sej. Många teorier talar för missbruk kan komma ur både det genetiska och det social arvet.
Mina yngsta barn har det genetiska arvet. Deras far var missbrukare, deras farfar var missbrukare. Det är mycket genetiskt missbruk det.

Därför vill jag att mina barn inte ska behöva lägga "lock" på sina känslor för att sedan känna i första fyllan att de äntligen vågade vara den de verkligen är.
Därför vill jag också att mina barn ska välja sitt yrke själv, utan att tro att jag är besviken för att de valde det de valde. För det viktiga är att de är lyckliga. Om sonen är helt nöjd med att bli kock, så är jag nöjd. Om sonen är nöjd med att bli hjärnkirurg så är jag lika nöjd med det, eftersom jag älskar honom för DEN han är, inte VAD han är.
Om dottern vill gå naturbrukslinje och blir djurskötare så är jag lika nöjd som om hon vill bli minister i en regering om 20 år, för jag älskar henne för DEN hon är, inte VAD hon är.

Om mina barn får raseriutbrott så köper jag dem en boxningssäck att slå på istället för garderoberna. Jag talar inte om för dem att de inte får vara arga.

Om mina barn vill ha kläder på sej som jag inte tycker är så snygga, så försöker jag övertala dem att ha något annat på sej, jag talar inte om för dem att de är jättefula och att jag skäms över dem. För jag tror att när man är 14 och 15 år så är man i de flesta fall fullt kapabel att avgöra själv vad man trivs i.

Om mina barn inte tycker om fisk och skaldjur så tycker jag att de har rätt att låta bli att tycka om det när de är 14 och 15 år, för de har rätt till sin egen åsikt. Jag kan möjligen säga, på inte så mycket allvar, att de är lite fåniga, men jag blir inte arg på dem. 
Jag har fått lära mej att det är helt okej att inte tycka om alla maträtter. Man är inte en dålig människa för att man inte äter allt.

Alltså, som barn ska man kunna förvänta sej att ens föräldrar älskar en helt villkorslöst. Jag anser också att barnets mor och farföräldrar ska älska sitt barnbarn lika villkorslöst (vilket inte är detsamma som att de ska ta hand om barnet jämt)

Med bakgrund av detta blir jag ganska förtvivlad när en farmor talar om att "du kan inte gå naturbrukslinje, då får du inga bra jobb" eller "de där kläderna kan du ju inte ha på dej, det är ju jättefult, både jag och din mamma skäms ju som du går klädd" eller "Nej Oscar, du FÅR inte bli arg" Jag blir också ganska förtvivlad när barnen kommer hem och är jätteledsna för att de fått skäll för att de inte äter skaldjur eller köttfärs på pizzan och fått höra att de är bortskämda och kräsna.
Jag blir rasande när någon farförälder säger "Tolvåringen stal av mej när hon var här sist, så nu får hon inte komma hit på länge (fast stöldgodset återlämnats och ursäkter och ånger framförts under tårar), dessutom får hon inte någon present, utan nu får bara det andra syskonet kläder för flera hundra kronor.

Det är sånt som jag tror undergräver ett barns självkänsla. Den där känslan att inte vara älskad villkorslöst. För du är bara älskad om du ; Har bra betyg, aldrig provar att snatta, skaffar ett bra jobb, äter all mat, tackar ordentligt för allting, klär dej propert osv.....

Så....mina barn skriker och kastar grejer, mina barn provar att snatta (naturligtvis inte utan konsekvenser, men sedan är det bra så länge det inte upprepas), de är konstigt klädda emellanåt, de äter inte fisk, skaldjur eller broccoli. De ställer till tok i skolan och de får inte alltid så bra betyg. De slösar pengar på idiotiska saker och de gör misstag.
Men de vet en sak; Jag älskar dem villkorslöst (även om jag uppskattar när de INTE ställer till en massa tok) De vet att jag alltid kommer att finnas där om de behöver mej, precis som jag vet att mina föräldrar gör för mej. Och jag hoppas att de vet att hur arg och rasande jag än är på dem emellanåt så skäms jag inte för dem, aldrig nånsin, för det vore detsamma som att skämmas för mej själv och det vägrar jag göra även om varken jag eller mina barn är "som alla andra"

Och en sak till.....de kommer aldrig mer att behöva åka till, eller ens prata med, en människa som talar om för dem att de inte duger och att deras åsikter är fel......

Åsså var det det här med kvinnodagen....

Idag är det internationella kvinnodagen. Det är en viktig dag för många, det inser jag. Jag inser också VARFÖR den är viktig för många.

Det handlar om kulturer (inte bara långt borta) där kvinnor verkligen är förtryckta, där kvinnor ses som mindre värda därför att männen helt enkelt anses som överlägsen. I det perspektivet är internationella kvinnodagen otroligt viktig att uppmärksamma.

Men ärligt talat : Hur uppmärksammar vi den?

Vanligaste inläggen när det gäller denna dag är : 

Kvinnor ska ha rätt att arbeta heltid.

Jag anser naturligtvis att alla kvinnor SKA ha rätt att arbeta heltid. Fast jag frågar mej: Har de inte redan det? Åtminstone i precis samma utsträckning som männen. (I Sverige i alla fall)

En kvinna som arbetar som yrkeschaufför, skogsarbetare, jordbrukare, verkstadsarbetare, socionom, läkare osv....de kan arbeta hur mycket heltid de vill.

En man som arbetar inom sjukvården, hemtjänsten, lokalvård osv......de har svårt att få heltider. Vari ligger skillnaden?

Det är väl ändå yrkets natur och schemaläggning som avgör, inte könet på arbetaren?

Kvinnor ska ha rätt till lika lön.

Ja, men självklart. Själv har jag arbetat som verkstadsmekaniker. Jag hade till och med högre lön än några av männen, eftersom jag var anställd som cnc-operatör med utbildning, vilket inte alla hade.

Men...en outbildad 22-årig man inom hemtjänsten har ju ändå samma usla lön som en outbildad 22-årig kvinna inom hemtjänsten....eller?

Alltså...lika lön för lika arbete. Det håller jag med om. Lika lön för lika utbildning håller jag också med om. Helt och fullt.

Men, jag håller inte med om att det handlar om män och kvinnor.

Stoppa kvinnomisshandel.

Naturligtvis. Den ska alltid stoppas. Den ska stoppas precis lika mycket som barnmisshandeln och den, kanske inte lika vanliga, manmisshandeln.

Jag såg ett inlägg som Per Holkneckt (för det mesta nykter alkoholist) skrivit idag som handlar om att alkoholen står bakom det mesta av kvinnomisshandeln. Det är ju sant. För alkoholen står bakom det mesta av ALL misshandel, inte bara den på kvinnorna. Det tycker jag vi ska uppmärksamma 365 dagar om året, inte bara en....

För mej känns den här dagen som en dag då vårt samhälle verkligen talar om att kvinnor är svaga och osjälvständiga. Det gör att jag får en känsla av att faktiskt vara mindre värd och jag funderar på hur mycket av "kvinnoförtrycket" som verkligen orsakas av män?

Ibland upplever jag att den orsakas av kvinnorna själva.

Jag arbetade som bemanningsplanerare ett tag. Det innebar att jag hade hand om schemaläggning, sjukanmälningar, semesterplaneringar åt ett helt gäng (i huvudsak) kvinnor på en arbetsplats. 

Där såg och hörde man mycket....

Jag fick telefonsamtal där mammor ringde på morgonen för att anmäla vård av barn. Naturligtvis har alla rätt att vara hemma med sjuka barn, men jag förvånades ändå när jag visste att en del av kvinnorna ifråga levde ihop med barnens fäder.......som var arbetslösa. Jag är inte helt säker på att det alltid var männen som tyckte att mamman skulle vabba när barnen var sjuka.....jag tror att en hel del av kvinnorna tyckte att det var skönt att få en betald ledig dag.

Semestrarna var också ett elände. Ett år kom en kvinna argt fram till mej och sa frankt : "Jag måste byta semesterperiod!" Jag undrade varför och hon svarade, som om det vore självklart : "Min man har ju inte samma period" När jag stilla frågade om inte HAN kunde byta, bara stirrade hon på mej som om jag var dum i huvudet.

Den här kvinnan var ingen kuvad kvinna, jag hade snarare uppfattningen om att det hon bestämde var det som gällde, även för hennes man. Men i detta fall hade hon inte ens pratat med mannen ifråga om semestern. För henne var det bara självklart att det var HON som skulle byta semesterperiod, för hennes arbete var ju inte lika viktigt.

Jag tror att det tänkandet är ganska vanligt hos många kvinnor. Deras arbete är inte lika viktigt för dem som männens arbete är. Jag är inte alltid helt säker på att det är är så männen tänker. Det finns nog många män som gärna skulle ha en annan semesterperiod än de blivit tilldelade. Jag är också säker på att det finns många män som skulle vara hemma och vabba, men de får inte för sina kvinnor.

I det perspektivet förstår jag arbetsgivarna. Vore jag arbetsgivare skulle jag självklart hellre anställa en man som inte protesterar så mycket över semesterperioderna och inte är hemma med sjuka barn så ofta, hellre än att anställa en kvinna som inte ser sitt jobb som viktigt.

Är den situationen skapad utifrån kvinnorförtryck? Nej, jag tycker inte det.

Så jag tar inte tacksamt emot "GRATTIS ALLA KVINNOR PÅ INTERNATIONELLA KVINNODAGEN"

Jag ser det som en förmån att få vara kvinna varje dag. Jag är en stark kvinna, inte ett dugg osäker på mitt värde. Jag har två mycket starka döttrar som inte är ett dugg sämre värd än sonen, och jag tror ingen av dem har en tanke på att de skulle kunna utnyttjas av någon man, eller ha sämre lön än någon man. Jag har en mycket stark mamma, en mycket stark syster och tre fantastiskt starka och självständiga svägerskor.

Jag har också en otrolig pappa som, tillsammans med väldigt många andra män, verkligen visar att män och kvinnor är precis lika mycket värda. Inte bara den 8/3.

Så.....gratulera mej gärna på min födelsedag och min namnsdag. Gratulera mej gärna också på mors dag. Men gratulera mej inte idag...åtminstone inte bara för att jag är kvinna. Det är inte en käft som gratulerar männen bara för att de är män.

Lägg fokuset där det ska vara en dag som idag, där det verkligen behövs. Det är en internationell dag, inte en svensk "kvinnorskahalikalönocharbetaheltid" dag.

Ett förslag kan vara att lägga fokus på sportvärlden, eftersom den världen är det enda området där jag faktiskt upplevt att jag blir behandlad annorlunda för att jag är kvinna. När sonens tränare pratar kioskbemanning pratar de med mej. När de pratar sonens innebandykunnande pratar de med......tja, inte med mej i allafall, men när de pratar med de andra ungarnas föräldrar om det sportsliga så pratar de med fäderna.....

Ha en bra dag, var rädda om varandra....både kvinnor, män och barn.