Jag träffade mina studiekompisar igår i Bollnäs. Det jag lärde mej av det är att jag kanske inte gör så mycket nytta när jag har en massa annat i huvudet. Vi gav oss efter nån timme och jag åkte hem. Posten kom. Eftersom polisen sagt att det skulle komma lite papper till barnen från skatteverket angående deras fars frånfälle och vi behöver lite "bevis" för att gå vidare med det praktiska så har jag ju väntat sedan i tisdags (Identifieringen var klar i måndags)
Brevlådan var tom. (Nja, ett brev från kyrkan till sonen fanns där, där de undrade om han tänkte konfirmera sej, men det räknas liksom inte i det här sammanhanget)
Då var måttet liksom rågat för den här käringa Björksten. Problem känns bättre om man satsar på en lösning tänkte jag, för jag vägrar gå en hel helg till utan att ens ha ett säkert dödsdatum och inte kunna sätta ut en dödsannons.
Jag kom på att vi har ju faktiskt ett skattekontor även i lilla Bollnäs och de har öppet till kl 16 varje dag. Klockan vara bara 14.30. Jag har bil.
Skattekontoret i Bollnäs blev det. En mycket trevlig dam mötte mej och undrade hur hon kunde hjälpa mej. Jag sa som det var: Jag har några pyttesmå enkla frågor som du kanske kan hjälpa mej med. Okej, sa damen, jag ska försöka.
Jo, jag undrar: ÄR mina barns far registrerad som avliden? Vilket datum räknas i så fall som dödsdatum? Är de tre barnen jag vet om de närmast anhöriga eller finns det fler? Kan jag planera begravningen i egenskap av förmyndare till barnen?
Damen vid disken bleknade lite, men log tappert och undrade om jag hade den ev. avlidnes personnummer. Jag förklarade att jag inte mindes det, men det borde du ju kunna ta fram via barnen. Okej, sa damen och tog sonens personnummer i stället.
Hon läste lite och sa, Ja, hans far är avliden. Okej, sa jag, hur gör vi nu?
Damen i kassan log lite och pillade på en knapp på datorn. Ut ur skrivaren kom tre blad som talade om allt jag ville veta och damen intygade när hon läst igenom att jag och den lillasysterns mamma var i vår fulla rätt att ta hand om processen i fortsättningen och dessa papper intygade detta.
Tack så mycket sa jag, kan du ta fram telefonnumret till Kilafors begravningsbyrå åt mej? (Jag har ju inte såna moderniteter som snabbt internet i mobilen)
Nåt som gör mej lite illa till mods när det gäller detta, är att i skatteverkets system fanns ingen som helst information att något skulle skickas per automatik till barnen. Så jag kan inte låta bli att undra: Om inte polisen varit inblandad i dödsfallet, NÄR hade då barnen fått vetskap om att deras far var död? Och hur? Och vem skulle i så fall tagit hand om "efteråt" Ska nog inte fundera så mycket mer på det känns det som...
Jag fick numret till Kjell på begravningsbyrån och på vägen ut från Skattekontoret ringde jag honom. Han satt ensam på kontoret och sa "Kom nu du". Tack sa jag, är där om en kvart....
Eftersom vi haft någon vecka på oss att prata om hur barnen, mamma och syster vill ha det kring begravning och sådant så hade vi ju till och med annonsen klar och för mej känns det viktigt att den ska komma ut så fort som möjligt, för det blir på något sätt "verkligare" när man ser den i tidningen. Så när jag kom ner till begravningsbyrån tog det 5 minuter att göra den. (Den kommer för övrigt ut i Ljusnan på tisdag)
Vi kunde även boka kyrkan, plats för minnesstund och jag kunde lämna över en del annat praktiskt när det gäller bouppteckning till honom.
Detaljerna kring själva avskedet ska vi ta tillsammans med Gunilla senare. Henne känner redan barnen och för mej känns det viktigt att inte blanda in en massa nya människor i deras liv just nu. Det är kämpigt nog som det är för dem.
Så nu känner jag faktisk ett helt annat lugn. Vi kan meddela omvärlden att den 28/8 förlorade tre barn sin pappa. Vi kan tala om för våra närmaste vilket datum vi ska ta farväl av honom och hjälpas åt att minnas hans ljusa sidor.
Jag vill gärna tro att även barnen tycker att det känns bra även om jag misstänker att det var mycket mitt eget nya lugn som smittade av sej på barnen och gjorde att redan gårdagskvällen blev så mycket trevligare här hemma.
Vi har ju (som jag skrivit förr) beslutat att vi vi vill ha en enskild begravning. Barnen är ju "bara" 8, 13 och 14 så det känns för oss väldigt viktigt att de får vara med och bestämma vilka som ska vara där den dagen.
Det är också tryggt att veta att vi alla redan känner prästen, kantorn, solisten och begravningsbyråpersonen. Till och med tjänstgörande vaktmästare den dagen är en vän till oss. Så just nu är det mycket som känns bra trots allt.
Dock har vi fått frågan från några om det är någonstans vi vill att man ska skicka en gåva om om man känner att man vill hedra Thomas minne och då har vi (hans barns mammor, hans egen mamma och hans syster) resonerat så här:
Eftersom Thomas många gånger var ledsen över att hur illa han gjorde sina barn när han inte fungerade som en bra pappa har vi tillsammans en önskan om att vill man hedra honom genom en pengagåva ser vi gärna att det går till föreningen Maskrosbarn (http://www.maskrosbarn.org/)
Bankgironummer: 299-5850
Nu tänker jag ha en lugn och skön helg och släppa de tre senaste veckornas funderingar och frustrationer. Jag tänker bara skriva ett PM som ska lämnas in till högskolan i natt, laga lunch åt ett gäng hembygdsföreningsstyrelsemedlemmar i morgon, tvätta ca 18 tvättar med smutsiga kläder och städa ett hus. Men annars är det lugnt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar