En helt vanlig tisdag i en kaosfamilj...

Vårt familjeliv är, för att uttrycka mej milt, lite uppochnervänt. För att ge en liten beskrivning om hur det fungerar just nu så tänkte jag göra ett litet dagboksinlägg och beskriva min tisdag:

06.15. Alarmet sätter i gång. Vaknar som vanligt direkt, men är glad att jag är så pass medveten om hur jag fungerar att jag lagt telefonen på strykbrädan som står tre meter ifrån sängen. Kliver upp, går och trycker in snoozeknappen, går och lägger mej igen. Efter två snooz tycker jag det börjar bli jobbigt, så jag kliver upp och tar på mej morgonrocken. Är dock för trött för att knäppa av alarmet så jag lägger telefonen i morgonrocksfickan för att enkelt kunna sticka ner handen och trycka på snoozeknappen var femte minut fyra gånger till. (Den snoozar var femte minut i en halvtimme, sen ger den upp)
Stapplar ut i köket och stoppar i kontakten på perkulatorn. Finns kaffe att värma för en mugg. Står och stirrar och väntar på att kaffet ska bli varmt. Häller upp en mugg och går och sätter mej vid datorn för att kolla vad som hänt under natten.
Hör steg på övervåningen. Bra, dottern är vaken redan! Eftersom klockan bara är halvsju är det ingen idé att väcka sonen än....
Läser morgonens nättidningar tills kaffet är slut. Går ut i köket och gör i ordning nytt kaffe i perkulatorn. Hunden gnäller och vill ut. Går till trappan och ropar till sonen att det är dags att börja vakna. Hör ett trött "jaaaaaa". Går ut med hunden, Petra är i stallet och släpper ut hästar. Passar på att prata en stund. Vi har ju en häst med en förmodad senskada, vill ju kolla hur det är med honom.
Går in igen, kaffet är klart. Häller upp en ny mugg och ropar på sonen igen. Får ett mer irriterat "jaaaaa" till svar.
Dottern är nere och klädd på väg till bussen. Sätter mej vid datorn igen och konstaterar att jag är på tok för trött för att klara dagen. Får ett sms, det är från dottern "ring" (Hon lyckades göra av med sina pengar på kontantkortet på en vecka denna gång så hon kan inte ringa). Jag ringer upp, dottern är orolig för hästen. Jag svarar på hennes fråga, hon blir arg och slänger på luren.
Jag ropar på sonen.....igen. Irriterat denna gång. Får svaret "JAAA, JAG ÄR PÅ VÄG"
Sonen släntrar iväg ut till cykeln (han skulle visst cykla till skolan idag) , jag spelar Pioneer på datorn. Inser att jag är för trött så jag tänker att jag ska lägga mej och sova en stund. Lägger mej, läser lite ur en bok, ögonen vill inte vara öppna. Lägger ifrån mej boken, slumrar till. Dörrklockan ringer.
När någon ringer på dörren här så går det liksom inte att nonchalera, för hunden tror att det är det största som kan hända i ett liv så han skäller. Han skäller och springer fram och tillbaka tills man öppnar dörren liksom. Kliver upp och öppnar. Där står min "snickarbodhyresgäst" och vill bara tala om att han bytt bank.
Går och lägger mej igen. Slumrar. Får ett sms: "RING". Jag ringer upp dottern som nu är rasande på några i klassen. Jag lyssnar och råkar tydligen säga fel sak för dottern skriker och slänger på luren.
Ger upp tanken på att sova och kliver upp och klär på mej. Kommer på att jag inte vet melodin på två av de psalmer vi tänkte ha på begravningen så jag går till pianot och spelar igenom dem en gång. Tårarna börjar rinna för det är så vackra psalmer.
Kommer på att jag glömt att hänga en maskin tvätt, går ner i tvättstugan. Tvätten luktar illa. Startar om tvättmaskinen.
Ser att vattnet är slut åt hästarna så jag passar på att hämta vattenslangen, drar ner den till badkaret i hästhagen och skruvar på vattnet.
Ingen idé att gå in medan vattnet rinner så jag går upp på höskullen och byter en glödlampa som varit trasig hela sommaren. Det börjar bli lite jobbigt att packa höpåsar i mörker hela tiden.
Skruvar av vattnet till hästarna
Eftersom jag ändå kommit in på spåret "byta glödlampor" så är det lika bra att fortsätta. Så jag byter en trasig på verandan, en trasig i farstun och tre trasiga fönsterlampor. Slut på hela glödlampor nu.
Telefonen ringer, det är han som äger "vår" häst. Funderar på att slakta hästen om skadan är för svår att få bukt med, men först vill han att Tommy (hästkotknackaren) ska komma och kolla. Han ska komma under dagen säger han. Jadå, det går bra för min del. Jag tänker vara hemma hela dagen. Lägger på luren.
Telefonen ringer. Det är sonen. "Mamma, kan du sätta in 100 kronor på mitt konto, jag ska köpa lunch (Det är knöttasdagen, så han är inte på skolan) Lägger på.
Telefonen ringer. Det är exsambon som vill höra hur läget är. Om vi fått identifieringen och sånt. Vi småpratar lite medan jag sätter över pengar till sonen. Lägger på.
Telefonen ringer. Det är storjäntan. Hon undrar om jag hört nåt om hästen. Jag berättar vad hästägaren sagt, frågar hur hon har det. (Hon flyttade till Sigtuna i fredags för att arbeta åt ett travstall.) Hon säger att hon har det bra och och verkar vara jättenöjd. Lägger på.
Får ett sms "RING" Ringer upp dottern. Hon undrar om jag hört nåt om hästen. Jag berättar vad hästägaren sagt. Hon blir jättearg för att jag inte ringde med en gång. Jag förklarar att jag inte hunnit för telefonen bara ringt en massa. Hon blir rasande, skriker och slänger på luren.
Nu är jag trött och less. Borde diska, borde hänga tvätt, borde klippa gräset, borde plugga. Orkar inte......
Går och sätter mej i fåtöljen och läser en bok. 
Läser ett tag, får ett sms "RING". Jag ringer upp (gissa vem?) "Mamma, ska vi slakta hästen?" Jag svarar att jag inte vet, det är hästägaren som avgör, men det är ju inte så roligt för hästen att ha ont och bara gå i en liten,liten sjukhage heller. Är det en senskada måste han ha det så i minst tre månader. Dottern är ledsen, reagerar med ilska, skriker och slänger på luren.
Jag tar en mugg kaffe till. Mjölken är slut (och glödlamporna) Borde handla, men vill inte åka iväg nånstans utifall att hästkotknackaren kommer. Väntar till barnen kommer hem från skolan.
Hunden vill ut en sväng. Tar med honom och går och hämtar posten. Jättemycket post, inget av värde alls, förutom ett varsitt vykort till barnen från deras farmor.
Nu är klockan fyra, barnen borde komma hem, jag vill åka och handla. Behöver dessutom till systern och hämta kornkross till hästarna. Inga barn kommer hem.
Telefonen ringer. Det är dottern som ringer från kompisens telefon. Meddelar att de är nere på byn.
Ingen son ännu.
Telefonen ringer. Det är sonen. Han talar om att han stannar i Kilafors ett tag. Cyklar hem senare.
Ringer till dottern och förklarar att jag behöver ha henne hemma för jag måste åka och handla och hämta kornkross. Dessutom behöver vi mocka och ta in hästen eftersom hästkotknackaren ska komma. Dottern vill inte alls komma hem, jag säger att hon måste. Hon blir rasande, skriker och slänger på luren.
Telefonen ringer. Det är barnens lillasysters mamma. Jag antar att hon fått reda på att lillasysterns pappa äntligen är identifierad, så jag säger nåt i stil med "Har de ringt dej nu?" Hon säger "VA?". Jag blir tvungen att tala om för henne att svaret på analyserna kommit och det är bekräftat att han är död. Hon gråter. Jag är arg. Det är 25 timmar sedan de meddelade mej, varför inte henne? Det är inte min sak att göra det. Hon undrar vad som händer nu. Hon är förtvivlad, jag säger att jag tar hand om det praktiska för hon orkar inte.
Dottern kommer hem, arg som ett bi. Skriker,svär och gormar. Jag orkar inte med henne heller. Tar bilen och åker till affären. Min "lisa för själen" har semester så jag pratar med Robert istället eftersom han ändå frågade hur jag mådde för jag såg så slut ut tyckte han. Robert är också en trevlig expedit. Köper mjölk och tuggummi, glömmer köpa glödlampor.
Åker till syrran och hämtar kornkross. Får ett sms "RING" Ringer upp dottern, hon har lugnat sej lite och undrar när hästkotknackaren ska komma. Jag svarar att jag inte vet, hon blir sur och slänger på luren.
Telefonen ringer. Det är syrran. Hon undrar vart jag är. Jag svarar att jag står utanför hennes ytterdörr. Jag går in och dricker kaffe med henne. Att prata med systrar och gosa med syskonbarn är också en form av lisa för själen.
Åker hem. Dottern har mockat och tagit in hästen. Sivan kommer och tar hunden med på en långpromenad. Sonen och hans kompis kommer hemcyklande.
Vi har en trevlig stund. Dottern och kompisen sticker iväg ner på byn igen. Sonen steker potatisbullar till mej och kompisen.
Dottern ringer från kompisens mobil. "Mamma, hästkotknackaren kommer inte idag" Hon har hört det från en annan kompis som brukar hålla till i hästägarens stall. Nähä, säger jag. Då hör väl hästägaren av sej. Det svaret duger inte åt dottern som blir rasande och slänger på luren.
Telefonen ringer. Det är storjäntan som undrar om jag hört nåt om hästen. Jag berättar att hästkotknackaren inte kommer. Hon vill att jag ska ringa upp hästägaren och fråga hur de tänker göra. Mitt humör briserar.
Jag orkar inte mer och halvskriker att det tänker jag banne mej inte göra för nu skiter jag i det här. Storjäntan blir sur och slänger på luren.
Jag sms:ar henne och ber om om ursäkt för att hon fått ta emot det jag byggt upp under hela dagen som inte alls är hennes fel.
Får ett sms. Det är från lillasysterns mamma. "Kan vi träffas i morgon, jag mår jättedåligt". Jag svarar att visst kan vi göra det. Krokanen kl 10?
Jag tänker egentligen att "varför ska jag vara stöd åt alla?" Men samtidigt måste vi ju träffas och prata lite. Det är hon och jag som ska se till att begravningen blir fin för barnens skull.
Alla barnen kommer hem, deras kompisar åker hem till sej.
Sonen tittar på fotboll, dottern går upp på sitt rum. Hon har fått ut datorn från skolan så hon är inte så social med oss andra.
Jag sitter vid datorn. Småpratar lite via nätet med båda mina döttrar. Är så glad att jag har dem. Ringer till min mamma och berättar vad som hänt under dagen. Mammor är bra att prata med ibland. Försöker titta på ett avsnitt av True Blood, men är för trött.
Säger godnatt åt alla barnen, går ut och kissar hunden. Går och lägger mej och sover. Orkar läsa ett halvt kapitel i boken innan ögonen faller igen.

Hoppas att allt lugnar ner sej när begravningen är över......