Inte bara allt kring dödsfallet, utan resten av världen har ju också snurrat på.
Jag är ju inne på tredje terminen av socionomprogrammet också och jag kan faktiskt inte påminna mej att vi i någon kurs tidigare haft så otroligt mycket seminarier och inlämningar som de här veckorna. Alltså har det varit mycket skola också. En hel del föreläsningar, men mest en massa förberedelser tillsammans med vår studiegrupp. Vi har visserligen roligt och ämnet vi håller på med är intressant, men allt annat har tagit så mycket energi så....
Men så idag....har det inte varit någonting. Vi gjorde färdigt det vi skulle inför måndagens seminarier redan igår. Ungarna och jag träffade prästen för att prata begravning i går eftermiddag. Vi kan inte göra nåt mera förrän nästa vecka då vi ska "finslipa" själva begravningsgudstjänsten.
Så idag har jag varit ledig.
Dagen började precis som vanligt med att klockan ringde kl 06.15. Eftersom jag slocknat väldigt tidigt igår så kändes det för en gångs skull som om jag kunde kliva upp och möta torsdagen utan att kroppen skrek efter mera sömn.
Yngstingen vaknade själv av sitt alarm så jag kunde i lugn och ro dricka mitt kaffe och läsa mina nättidningar.
Precis när jag tänker att jag måste gå och ropa på sonen så får jag höra däruppifrån att mina två yngsta barn redan konverserar och några minuter senare kom de båda ner för trappan och tänkte äta frukost. De var sams. Båda sa "Godmorgon mamma".
Det var då jag kände att det här kommer att bli en torsdag som jag kommer att minnas....länge...
Ungarna knatade iväg mot bussen och jag hällde upp kaffemugg nr tre. Spelade lite Pioneer, höll lite koll på Twitter. Då tweetar någon ut en livestreamlänk till Balenciagas modeshow i Paris kl 10.00.
Nu är det ju så att jag är TOTALT ointresserad av mode. Jag har alltid tyckt att modeshower är konstiga spektakel med uppspacklade bengetter som visar kläder en normal människa aldrig skulle sätta på sej.
Men, efter min avslappnade morgon tänkte jag att jag kunde ju bara kolla liiiiite......och döm om min förvåning när jag inte kunde slita blicken från skärmen!
Jag kom på mej själv att tänka "Oj, om jag vore ett ton lättare, då är det där precis vad jag skulle vilja ha på mej". Det var inga uppspacklade bengetter (även om jag tycker att en hel del av modellerna såg ut som min systerdotter när de gick, när min systerdotter är ruggigt kissnödig men inte tycker att hon har riktigt tid att gå på toalettan)
Men det var helt vanliga kläder, med lite udda detaljer så de blev intressanta. Showen var bara ca 20 minuter lång, men jag blev inspirerad.
Vi har ju en liten tillställning i kyrkan snart tänkte jag. Där kommer jag att träffa folk som jag inte har träffat på väldigt länge (eller inte träffat alls).
Dessutom köper jag nästan aldrig kläder till mej själv, så vad katten.....NU ÄR DET DAGS!
Sonen ville också handla lite. I och för sej hade vi inte riktigt siktet inställd på samma sorts affärer eftersom han betalar sina kläder själv och skulle aldrig lägga mycket pengar på en tröja. Men vi kunde ju göra sällskap in till Bollnäs i allafall.
Och jag shoppade. Usch, vad jag shoppade. Men oj, vad det känns bra. Det blev kofta, klänning, leggings, skor, behå och en scarf. Dyrt blev det, men jag är banne mej värd det efter den senaste månaden! Så det så!
Nästa stop på vår shoppingtur blev Max. Där träffade vi även dottern och hennes kompis. Gott var det och mätta blev vi.
Sen var det sonens tur att shoppa. Två tröjor för 14 kr styck på Röda Korset. Skitsnygga tröjor, skitnöjd son. (Jag investerade 16 kronor på 13 sliskromaner jag också)
Alla barnen (nu hade dotterns umgänge vuxit) ville även in på Dollarstore en sväng, fast vid det laget hade maten (f.ö det första jag ätit sedan de fyra mackkanterna till frukost) chockat min mage så otroligt så jag hade magknip vilket gjorde att jag satt kvar i bilen och började läsa en av de nya sliskromanerna...Ungarna shoppade friskt, eller nja.....dottern hade redan gjort av med sina pengar inne i stan och sonen är för snål för att köpa så mycket, men de verkade ha roligt i alla fall.
Hem kom vi i allafall till slut. Hann med en titt på vad som hänt runt om i världen under dagen innan det var dags att åka och vara barnvakt.
Vara barnvakt är något jag med glädje är varje torsdagkväll eftersom både min syster och svåger sjunger i Hanebo Segerstas förnämliga kyrkokör. Det ger dem en chans att göra nåt de gillar och det ger mej en chans att hålla en nära kontakt med de fyra syskonbarnen. (Även om det bara var tre jag hann träffa ikväll eftersom jag hittade det yngsta redan nerkrupet under täcket i sin säng sovande som en stock....(Helt på eget bevåg)
Alltså, en helt vanlig lugn torsdag. Eftersom tankarna inte funnits i varken socialtjänstlagar eller begravningar tycker jag att jag hunnit massor, fast jag egentligen inte gjort så mycket alls.
Fascinerande....
Men när man inte grubblar och känner sej stressad hela tiden blir ju allt så mycket enklare att göra.
Så jag har : tvättat och hängt flera maskiner tvätt, betalat träningsavgiften till innebandyn, betalat medlemsavgiften till bandyn, ringt och beställt klipptid (Fick en redan i morgon.....lycka!) Shoppat en massa, ätit tillsammans med mina barn, sms:at en massa med min storjänta.
Kort sagt; tagit det lugnt, mått bra och gjort saker jag inte kommit mej för att göra för att livet rusat på.
Jag vill ha fler torsdagar som den här.....Snälla.....!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar