Jag bantar som sagt inte. Jag äter inte heller LCHF. Däremot äter jag inte socker, mjöl, potatis eller ris.¨
Inte för att banta utan för att jag mår bra av det. Att kläderna börjar få bättre passform är bara en bonus.
Varför jag slutat med socker och mjöl? Jo, precis som det här med miljön är det något som vuxit fram i medvetandet.
Det började när sonen gick i mellanstadiet och alla lärare påstod att det var något fel på honom. Han slogs, bråkade, kastade grejer, lyssnade inte, kunde inte sitta inne i klassrummet o.s.v. Så hade han visserligen varit ända sedan han var liten, men nu var han ju så pass stor att det liksom störde lite mera. De ville göra en "bokstavsutredning" på honom, för nåt fel var det ju!
Så skolpsykologerna fick göra en utredning (Inte BUP, de slipper jag helst). Tänka sig; han hade inte någon bokstavssjukdom. Han var bara omogen när det gällde att uttrycka sina känslor med ord. Dessutom var han aningen överintelligent.
Jag visste sedan tidigare att han gick lättare igång av vitt socker. Om han åt godis, kakor, nyponsoppa eller oboy blev han inte arg när han blev arg. Han blev rasande. Så sådant försökte vi hålla honom ifrån trots omgivningens protester. (Jag hade ett storgräl med en läkare på ett läger en gång när jag sa att han gick igång på socker. Det är lögn och myt sa hon. Du har fel sa jag.)
Nåväl, vi hankade oss fram men att hålla en 11-åring ifrån godis, läsk och fikabröd är inte det enklaste. Speciellt när omgivningen inte trodde så mycket på det. Alltså blev det en hel del onödiga aggressionsutbrott ändå.
När sonen gick i femman träffade jag en kvinna som berättade att hon slutat helt med värktabletter för sin reumatism. Hon hade börjat äta ren LCHF-mat och hennes ständiga värk var nästan helt borta.
På den tiden hade jag en sambo som hade väldigt mycket och starka smärtor i höfter och rygg så vi kom fram till att vi skulle ju inte förlora något på att testa LCHF. Allt är ju bättre än starka piller tyckte vi.
Vi började äta grönsaker istället för potatis. Gräddsåser istället för mjölredningar, ägg istället för mackor. Vi tog alltså bort all pasta, potatis, bröd, ris. Naturligtvis även allt fika, godis och läsk. Hela familjen fick alltså den maten, tillredd med kärlek, grädde och smör.
Efter tre veckor ringde sonens lärare och frågade om det var något fel på honom. Jag tänkte naturligtvis (eftersom det brukar vara så) att vad har han nu ställt till med?
Men hon undrade bara om han var sjuk eftersom han var så lugn och koncentrerad i skolan. Inga konflikter alls och han satt med i klassrummet de flesta lektionerna.
Nej, sa jag. Vi har bara börjat äta enligt LCHF.
Sen försvann sambon, jag började plugga, ungarnas pappa dog. Det mesta blev konstigt och vi fortsatte inte med LCHF. Men den där tanken på socker som hälsoproblem satt kvar och jag pratade med många som upplevt samma problem som mig när det gäller aggressivitet hos barn.
Jag har återgått till socker och glutenfri kost emellanåt, men så händer det alltid något, eller jag blir stressad och "hinner" inte laga rätt mat. Ja, jag vet, det är bara en ursäkt.
Men, i julas bestämde jag mig. Nu får det vara nog!
Så, sedan nyår har jag inte ätit socker eller gluten. Eller jo, jag har ätit en "vanlig" chokladebit en gång. Då fick jag hjärtklappning så jag blev rädd.
Jag har också ätit pasta någon enstaka gång. Då får jag klåda.
För jag har blivit hjälpt på vägen där. Förra året var nästan enbart kaos och min kropp stressade upp sig. Jag fick eksem över hela kroppen som jag kliade sönder. Så min kropp kliade nästan hela tiden och jag förstörde alla kläder genom att klia sönder mig så jag började blöda. Enda hjälpen var, enligt läkaren att låta bli solen och äta klådstillande medikamenter. Men, han sa att jag kunde kolla om det var något födoämne jag reagerade extra på.
Det var det. För nu har jag nästan ingen klåda alls.
Om jag inte äter något med gluten i då förstås. (eller om jag äter kesella med äpple och kanel, av någon underlig anledning)
Så ärligt talat är det inte alls svårt att låta bli vitt mjöl längre. Det kostar liksom mer än det smakar.
Men det har ju också fått mig att börja fundera en massa mera över det här med kosten. Vad gör vi med våra kroppar bara genom att stoppa i oss saker som skadar oss.
Vi håller ju på med examensarbete på socionomutbildningen just nu och jag min studiekollega skriver om snabba kolhydrater och kognitiva funktionshinder. Mycket intressant. Vi läser en hel massa forskning, intervjuar några familjer och lusläser bloggar om kolhydratfattig mat.
Igår stötte jag på en blogg där en kvinna skrev: Det är konstigt att man accepterar att man har alla möjliga småproblem med magen, värk i kroppen, eksem och andra småproblem men ändå inte ens överväger att förändra kosten och kanske till och med må bra.
Nu ska jag åka och vara barnvakt i hos en familj som också skippat socker, även hos barnen.
Tror det blir ett inlägg ganska snart om fördelarna med ett sockerfritt liv och hur jag gör för att inte vara sötsugen.
Min favvofrukost, återkommer om det i nästa inlägg....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar