Jag har förvisso varit otroligt noga med att inte slänga aluminiumburkar i hushållssoparna, med det har inte ett dugg med miljögifter att göra. Det har bara med att göra att en bonusson jag en gång hade, arbetade med att göra rent skorstenar i värmeverk. När han beskrev hur farligt det var när aluminiumet fastnade inuti skorstenen och de var tvungna att krypa in i värmen för att göra rent, då tyckte jag så synd om alla som var tvungen att göra rent skorstenar i värmeverk att jag blev jättenoga med att sortera bort dem ur hushållssoporna. Men miljön struntade jag blankt i.
Men något har börjat att hända i min hjärna och jag försöker fortfarande sortera ut hur jag tänker.
Jag skriver inte ut en massa grejer från datorn. Läser istället direkt från mailen, vilket ju faktiskt fungerar utmärkt när man har smartphone.
Jag har en mugg med mig i väskan för det mesta istället för att ta papper/plastmuggar när jag köper kaffe på högskolan/högskoleenheten. Har upptäckt att jag även ofta har två muggar i väskan, vilket är praktiskt om jag behöver dricka vatten.
Jag åker gärna buss eller tåg istället för att ta bilen.
Jag funderar väldigt mycket på varför jag vill köpa konsumtionsvaror. Försöker liksom vara säker på att jag köper något jag verkligen behöver istället för att köpa "bara för att..."
(Jag är även noga med vad jag äter, men det är inte så mycket miljötänk, utan hälsotänk, så det tar jag i ett annat inlägg.)
Jag har funderat på varför jag gör alla de här sakerna och hur det kom sig att jag började.
När det gäller att skriva ut en massa papper så tror jag det var ekonomin som bestämde. Det är dyrt med papper och det är ännu dyrare med bläckpatroner. Jag har studerat i tre år och jag har tonåringar så pengar är helt klart en bristvara, alltså var det dumt att lägga det på såna onödiga saker.
Det är bara det att jag har ju upptäckt att jag inte behöver skriva ut så mycket. Då kom jag också på att bläckpatroner har stora varningsmärken på förpackningen. Jag tänkte också på att vitt papper kräver både en massa träd för att tillverkas och sedan en massa kemikalier för att bli fina. Så numera får jag en obehagskänsla så fort jag skriver ut något. För ibland måste jag ju göra det ändå. Men jag försöker ändå att bara skriva ut det som är absolut nödvändigt för det ändamålet jag behöver det till.
Vad gäller plast/pappersmuggar så är det helt och hållet Ian Somerhalders fel! (Jo, ibland behöver jag skylla på någon)
Ifall någon inte vet vem Ian är så kan jag tala om att han är känd som Damon i vampyrserien Vampire Diaries. Han är dessutom en STOR miljökämpe. Han har grundat IS Fundation, en stiftelse med lokalföreningar i nästan varje land i världen. De kämpar för en renare värld och han lägger ner i princip all sin tid på detta.
Han ordnade en tävling för ett tag sedan som gick ut på att man skulle börja ha en egen mugg med sig när man var någonstans och varje gång man använde den istället för en papper/plastmugg så skulle man notera det. Resultatet skulle man maila ISF och den som undvikit flest engångsmuggar skulle vinna en weekend i Los Angeles.
Visserligen insåg jag att jag inte skulle ha en chans att vinna, men jag tyckte ändå det var en häftig grej att pröva.
Tävlingen är över för länge sedan men jag har min mugg kvar i väskan.
För grejen är den att jag började tänka på hur mycket engångsmuggar jag använde i vanliga fall. Sen började jag tänka på hur otroligt mycket det krävdes för att tillverka dem och hur stor del av soporna dessa engångsmuggar tar upp.
Så numera får jag nästan ont i magen varje gång jag ser en pappers eller plastmugg.
Att jag började åka mera buss och tåg har helt och hållet att göra med att jag hade körförbud på min bil. Först gick den inte igenom besiktningen utan att lagas och när jag väl lagade den hade jag inte råd att betala skatten. Alltså blev det så att jag körde bilen till Kilafors (eftersom det är lite dåligt med allmänna kommunikationer mellan Segersta och Kilafors) och därifrån åkte jag tåg. Det blev lite pusslande ibland och lite extra väntande på buss/tåg. Men det fungerade.
Nu har jag laglig bil igen, men jag får ofta dåligt samvete när jag åker den istället för tåg.
Så jag fortsätter väl på min miljöbana.....
Nästa grej jag känner att jag måste utesluta är plastpåsar. För allvarligt talat: Man köper massor av saker i lämpliga plastburkar med lock. Dessa plastburkar sparar man (i bästa fall) i något skåp och glömmer bort. Sedan tar man små fryspåsar och stoppar alla saker som måste paketeras i. Sedan slänger man påsarna när man använder det man stoppat in i dem tidigare. Efter ett tag upptäcker man att man har för mycket plastburkar i skåpen också, så då tar man med dem till sopstationen och vips så har man ökat på det onödiga avfallet med både plastpåsar och plastburkar. Helt i onödan.
Så nu håller jag på att använda slut på mina fryspåsar från Ölandsplast, för det är ju onödigt att slänga dem i onödan. Alltså använder jag dem jag har för då känns det inte så onödigt. Däremot tror jag att det är färdigköpt med fryspåsar för min del.
Aluminiumfolie är också något jag ryser av numera. Jag har två jätterullar ligger i ett köksskåp och varje gång jag använder av dem så ryser jag. Så de får ligga där...
Bakplåtspapper är också något som tog slut för ett tag sedan. Jag hade inte riktigt råd att köpa nytt just då. Nu har jag råd, men under den här tiden har jag kommit på att det är ren bekvämlighet att använda det och att det kräver en hel del av vår miljö för att tillverka bakplåtspapper. Alltså tar jag mitt smör och smörjer plåtar och former istället.
För jag tänker att det gynnar ju även våra bönder om jag använder smör istället för bakplåtspapper och eftersom jag är uppvuxen som "bonnjänta" så känns ju det väldigt angeläget också. Bevara våra jordbruk borde vara en av de viktigare samhällsfrågorna om ni frågar mig.
Jag önskar förresten att jag kunde utnyttja allmänna kommunikationer mera. För allvarligt talat är det hemskt att så många tar bilen överallt och jämt istället för att försöka spara in på resorna och resa tillsammans.
Tyvärr har vi det lilla problemet när vi bor här i vår vackra lilla ort, att det är en mil till närmaste tågstation vilket gör att jag måste ha bilen också.
Jag lekte ett tag med tanken att vara utan bil och investera i årskort på X-trafik istället, men eftersom jag faktiskt måste ha bil också, så blir det alldeles för dyrt för min plånbok med både bil och årskort. Alltså blir det lite för ofta bil.....
När man har ungar och valt att bosätta sig på landsorten får man ju tyvärr bita i det sura äpplet och acceptera att man måste skjutsa dem rätt ofta när de ska göra saker.
Men när ungarna flyttat blir det nog billöst för käringa Björksten....
Att jag inte handlar så mycket har ju också att göra med den tunna plånboken. Men samtidigt har det varit nyttigt. För jag har ju verkligen fått fundera på vad och varför jag köper saker.
Ta TV:n t.ex: Vi har en gammal tjockteve nere i vardagsrummet. Det skulle vara jätteroligt att ha en stor fin flatscreen. Men jag tänker också att varför ska jag byta ut den så länge den fungerar? Så nu hoppas jag den håller till barnen flyttat, för det första som kommer att ryka när mina barn flyttar är teven.
Så jag fortsätter väl med mitt gryende miljötänk. Jag tar en sak i taget.
Det känns faktiskt väldigt bra att själv komma på varför jag gör saker, det känns liksom mera ärligt då.
Det finns många saker som gör miljötänket sämre också när man har en tunn plånbok. Mat till exempel.
Jag skulle mer än gärna köpa närodlat mycket mera än vad jag gör nu. Man tyvärr. Jag har tonåringar hemma. Tonåringar är inte direkt små i maten ifall någon missat det. Jag har inte råd att betala mycket mera för ekologiskt och närproducerat jämt. Men den dagen kommer nog framöver hoppas jag.
Däremot skulle jag gärna köpa enbart svenskproducerade mjölkprodukter. Men eftersom jag anser att vi utarmat det svenska jordbruket så mycket så är det också en utopi just nu. Det är helt enkelt så att de svenska mjölkbönderna inte är tillräckligt många för att kunna försörja den svenska befolkningen med grädde, cremefraiche, ost, smör, keso, fil, youghurt. Mjölken räcker helt enkelt inte till.
Fler bönder = Mer närproducerat = Bättre miljö.
Svårare än så är det inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar