En inte alldeles idyllisk och traditionell familj.

Jag läser mycket böcker och tidningar och tittar mycket på filmer och teveserier (tittar av någon anledning aldrig på teve dock)
Jag läser om hur man ska vara som förälder, men ska vara pedagogisk och ordentlig. Man ska laga maten tillsammans, man ska baka tillsammans och ha trevligt med varandra.
Fredag och lördag ska man ha mys och nu i advent ska man tända ljus och spela spel.
Det låter jättetrevligt tycker jag.
Fast jag tror de som författar alla såna ideer aldrig har haft en trettonårig dotter och en fjortonårig son som är så olika varandra som de bara kan vara. Eller så skriver de kanske bara hur de tycker att det BORDE vara.

Idag hade vi tänkt att vi skulle adventstäda, baka lite pepparkakor och avsluta kvällen med något gott att äta tillsammans i skenet av tända adventsljus.
Det gick sådär kan jag säga.....
Jag blev visserligen ganska lättad över att innebandymatchen i Ljusdal blev inställd pga väglaget, det skulle ju innebära sovmorgon för oss alla.
Men jag blev inte riktigt lika lättad över att hon som skulle släppa ut hästarna inte tog sej hit av samma anledning. Så, jag vaknade i vanlig ordning strax efter sex i morse. Drack lite kaffe (tre muggar), läste lite tidningar, spelade lite spel. Hunden började gnälla strax efter sju, så så drog jag på mej kläder och öppnade ytterdörren. JISTANES vad med snö det var.....tur snöskyffeln stod på verandan. Skyfflade mej fram meter för meter, vilket för övrigt inte är så lätt när man har en hund som älskar snö...speciellt om man kastar snö. Då jagar han både snön och snöskyffeln. 
Vi kom i allafall ut i stallet och gav fyra hästar hö och vatten, tänkte att de får stå inne ett tag så länge det yr som tusan därute.
Gick in igen och satte mej i favoritfåtöljen och väntade på att mina små änglar skulle vakna. Väntade länge.... när klockan blivit framåt tio kom svågern med sin underbara gula fara, så då var det ju lika bra att gå ut och få nåt gjort. Släppa ut hästar t.ex. När man ska släppa ut hästar i yrande snö så ska hästarna ha kläder. Fyra hästar = Fyra täcken. För att de ska gå ut i hagen med glädje får de sitt hö ute i hagen (oftast står det en stor rundbal därute som räcker en vecka, men naturligtvis är den just nu slut....och naturligtvis kom det överraskande snöfallet i vägen så det inte går att rulla ut en ny) Alltså får man packa hö i Ikeapåsar och bära ut. Jo, tjena....där hästarna går ut var allt bara vitt. Fram med skoveln och gräva sej fram då. Jag fick skotta upp en gång på en sträcka av ca 8 meter för att nå fram till hagens öppning. Där fick jag även skotta fram vattenhinkarna som ingen tagit in kvällen före. (fulla av is) Pulsade ut i hagen. Fyra hästar kan inte äta från samma höhög heller, så fyra små högar av hö med tillräckligt långt avstånd för att de inte ska kunna sparka varandra ska det vara. Jag är 175 cm lång. Snödjupet var till mitt på mina lår. Var vid det här laget väldigt trött i benen. In igen, öppna boxdörrarna så de vinterklädda hästarna kunde kuta ut. Sicken syn det var.....alla fyra hade snö till magen, men glada verkade de vara.
Nu hade ju som sagt svågern varit där, så det var ju lika bra att stanna ute ett tag och skotta bort lite snökanter efter plogningen och frilägga garageporten utifall att bilen ville ut och röra på sej. Tog dock en promenad ut på gatan och konstaterade att bilen inte ville ut och röra sej. Djup nysnö med en massa halt under gör att, åtminstone jag, inte ger mej ut med bil utom i yttersta nödfall.
När jag kom in igen hade i allafall barnen vaknat. Bra.
Eftersom katterna, hunden och ungarna tömt förråden behövde jag fylla på lite. Det blev en promenad till lokala affären tillsammans med sonen. Varsin ryggsäck på ryggen så kan man handla rätt mycket fast man inte har bilen med. Så det gjorde vi. Handlade mycket alltså. Sonen var visserligen ruggigt sur över att jag var så "feg" så jag inte tog bilen. Till slut surade han så mycket att den tålmodige och pedagogiske modern tröttnade och knuffade ner honom i snön. Det hjälpte.
Hemma igen skulle vi då sätta igång med städningen. Då blev helt plötsligt dotterns rum jättestökigt och måste städas först medan sonen fick en väldig huvudvärk. Så.....dottern städade sitt rum och sonen låg på soffan. Jag städade en garderob.
Efter ett ganska långt tag hade jag lite synpunkter på att ingen av dem hjälpte till med det vi bestämt att vi skulle göra idag, nämligen få adventstrevligt i våra gemensamma utrymmen.
Så då fick sonen till på köpet magknip och dottern behövde städa sitt rum ännu noggrannare. Jag strök julgardiner och böt gardiner i mitt rum.
Efter ett långt tag till kom dottern ner och undrade om jag behövde hjälp att byta gardinerna på den 3,5 långa kirchstången i vardagsrummet. Jag tackade ja och vi hjälptes åt med det. Sedan undrade dottern om hon fick julpynta vardagsrummet.
Javisst sa jag, när sakerna på golvet är borta, tvätten på matsalbordet är sorterad, sofforna är dammsugna och golvet är torkat. Det var inget bra svar tydligen för dottern blev rasande och tyckte att hon inte behövde göra det. Sonen låg på soffan och tyckte inte heller att han behövde göra det. Båda tyckte att mamma kunde göra det eftersom hon inte gjort något på hela dagen.
Då blev deras mamma väldigt, väldigt sur. Och totalt opedagogisk, bara rosenrasande!
Tror tonåringarna begrep att de nog sagt nåt de inte hade fog för att säga för vi har städat nu....sonen diskade, dottern sorterade tvätt. De har burit grejer och slängt sopor. De har varit osams till tusen, inte med mej utan med varandra. Men, eftersom allt mitt pedagogiska drömtänkande redan försvunnit all världens väg så tog jag bara på mej lurarna, höjde musiken och nonchalerade de skrikande och bråkande tonåringarna.
Måttet för dottern när det gäller en tjatande och elak mamma var dock rågat när hon (eftersom hon "glömt" det kvällen före) var tvungen att gå ut och hämta ved, så då stampade hon ut, hämtade veden, smällde ner den på köksgolvet och stampade upp för trappan. Jag höjde musiken i lurarna. Fast sen kom jag på, att eftersom hon redan var så otroligt sur på sin totalt oförstående och egoistiska mamma så kunde hon ju lika gärna följa med ut och hjälpa till att ta in hästarna. (sonen fick bära tomkartonger under tiden eftersom han har lite för stor respekt för hästar)
Jag lovar; Min yngsta dotter har röstresurser hon. Fast jag föredrar att höra dem när hon sjunger istället.
Men hästarna kom in, täcken kom av.
Barnen skulle laga maten ikväll också. De är väldigt duktiga båda två på att laga mat. Dock icke tillsammans.
Jag gick ut från köket för att slippa få tinnitus. När mina barn är osams, då är de verkligen osams. På med lurarna igen.
Men mat blev det och gott var det. Vi åt faktiskt tillsammans alla tre, även om jag hotade med allehanda onda ting om de inte slutade bråka med varandra.
Vilket de faktiskt gjorde och vi hade en riktigt trevlig måltid tillsammans.
Så nu har vi adventsmys;
Sonen tittar på nån, tydligen alldeles otroligt viktig, fotbollsmatch på teve. Dottern drog upp på sitt rum för att kunna ha cyberkontakt med de viktigaste i en trettonårig tjejs liv, kompisarna.
Så.....jag sitter här och funderar på städning, glada barn, pedagogiska metoder och trevligt adventsmys.
Konstaterar att jag är nog ganska misslyckad med att vara en tålmodig och pedagogisk tonårsmamma. Jag tjatar, blir sur, snöpular sonen, skriker tillbaka till dottern, höjer musiken i lurarna för att slippa höra dem.
Men det blev städat. Och vi är på bra humör nu, alla tre. Pepparkaksbaket får vänta till en annan dag.
Okej att det inte är en idyllisk och traditonell första adventshelg. Men vad gör det, vi är ju inte en idyllisk och traditionell familj heller. Vi är familj som består av en egoistisk mamma och ett gäng faderlösa tonåringar. Men en stolt, glad och opedagogisk icketraditionell familj som har otroligt mycket roligt också de korta stunder alla är sams.
Nu ska jag gå ut och natta hästarna. Sonen kom just och frågade om jag vill att han skulle följa med och hjälpa till......