Vad gör vi med våra barn?

I morse i Aftonbladets nätupplaga läste jag rubriken "Stäng Sverige på söndag" med stora svarta bokstäver. Naturligtvis kände jag mej nödsakad att direkt klicka på rubriken för att kunna läsa artikeln.

Det var ett förslag från miljöpartiets Annika Lillemets om att man, för miljöns skull, skulle ha alla affärer stängda på söndagar (detta med anledning av teorin att om vi fortsätter att öka vår konsumtion med 4% varje år så kommer det att bli ohållbart)

Nu är jag ju inte riktigt med i hennes tankebanor när det gäller miljöaspekten, men det finns andra delar i artikeln som har irriterat mina tankar idag:

Det var Grön Ungdoms tidigare språkrör, Jakop Dalunde som sa om förslaget "Jag tror att folk skulle handla lika mycket ändå, men kanske vara mer stressade när de gör det."

Jag kommer ihåg när jag var lite yngre än jag är nu. Då var det inte mycket öppet en söndag eller annan helgdag. Konsum och Ica (åtminstone de större butikerna) hade väl öppet några timmar, men annars var det dött överallt. Det var väl mackarna som var öppna kvällar och helger för de stackare som behövde nikotin eller kvällstidningar...

Var det sen juldag, långfredag eller 1:a maj, så var det bara att bita i det sura äpplet om man inte hade lust att åka tio mil till närmaste (eventuellt) helgöppna mack.

Att köpa kläder, elektronik eller annat, det fanns liksom inte i tankevärlden annat än veckorna före jul då man kunde åka till Valbo köpcenter.

Men jag kan ändå faktiskt inte komma på en enda gång då jag var hungrig en söndag.....eller blev utan kläder för att ingen hade tid att handla någon annan dag i veckan. Och att vi inte handlade massor av elektronik tror jag inte hade ett dugg att göra med att butikerna var stängda på söndagarna.

Mina föräldrar jobbade heltid. Inte så att de båda var borta varje vardag, men min far arbetade i jordbruket. Jag vet inte hur många som är uppvuxen med en bonde till far, men det fungerar i alla fall inte så att man kommer in från lagårn på morgonen och lägger sej på soffan och väntar på kvällsmjölkningen. Det fungerar inte heller så att man slänger sej i bilen när som helst för att åka in till stan och shoppa, inte bara för att man har massor att göra, utan även för att utan dusch och byte av kläder har man inte så mycket att göra med folk, och ska man duscha och byta kläder för att åka och handla toapapper så tar det liksom lite för lång tid.....

Mor arbetade visserligen inte ute hela dagarna, men jag vet inte hur många som har fyra barn (nej, jag räknar inte mej själv) som slänger in alla ungarna i bilen och åker och shoppar kläder och provar skor så där speciellt ofta.....och inte hade väl far tid att vara inne med ungarna under tiden heller för han var ju tvungen att jobba ute.

Men inte katten hade de behov att att handla på söndagarna för det.

För söndagarna var mina föräldrar alltid lediga nämligen. (De mjölkade kor morgon och kväll, men däremellan var de ALLTID hellediga) Men det skulle aldrig falla dem in att åka och handla i en söndagsöppen affär för det.

Det är sånt jag suttit och tänkt på idag medan sonen och jag suttit och tittat på innebandy tillsammans i Söderhamns sporthall:

Vad vi gör när vi är lediga?

Lever vi ett så stressat liv så att vi måste ha allt öppet för att vi ska kunna handla det vi vill på söndagarna? 

Vad gör vi i så fall resten av tiden?

Det skulle vara jättefint att kunna säga att "vi ägnar vår fritid åt vår familj" men ärligt talat så tror jag inte det.

Jag tror vi är så upptagen av våra arbeten, och vi blir så utmattade av att vi måste jobba så mycket att vi är helt klart "värda" att få var hellediga då vi inte arbetar. 

Dessutom tjänar vi ju en massa pengar som vi måste göra av med, så då måste ju affärerna vara öppna så vi kan göra av med dem där....när vi orkar alltså....i vårt stressiga liv.

Sen funderade jag på att om vi stressar när vi handlar de andra dagarna i veckan så vi måste göra det på söndagarna istället, utgörs stressen av våra barn? Är det allt tid vi spenderar med dem som gör att vi inte hinner handla på andra dagar?

Är det därför vi måste ha söndagsöppet överallt, så vi kan ta med våra barn och SHOPPA? 

Är det i affärerna vi umgås numera?

När jag var yngre såg familjens söndagar ofta ut så här:

Allihopa klev upp vid åttatiden, då kom far (och oftast mor) in från lagårn. Eftersom vi alltid åt tunnpannkakor på torsdagar så fanns det oftast såna kvar på söndagen som vi skar i småbitar och stekte på i stekpannan och åt till frukost. Fanns det inga pannkakor kvar så åt vi nyponsoppa med glass. Men vi satt tillsammans, alla sju i familjen och åt frukost och pratade.

Strax före elva på förmiddagen åkte en av mina föräldrar till kyrkan på gudstjänst. (För det mesta var det bara en av dem för den andra stannade hemma med barnen och lagade lunch, eftersom det var effektivast att göra så)

Vid ettiden var det alltså lunch. Potatismos eller pasta för det mesta....med köttbullar eller korv till. (Det var ofta konstiga färger på maten också, åtminstone om far var den som var hemma och det fanns karamellfärg i skåpet)

Mina föräldrar resonerade nämligen som så, att söndagar ska man kunna vara ledig och då ska man inte behöva tillbringa timmar med att laga mat heller.

Så...mina söndagar minns jag som de dagar då vi : Spelade spel, tog traktorn upp i skogen och grillade korv och åkte och badade. Tillsammans. Alla sju.

Vi åkte aldrig och handlade......

Idag har jag som sagt varit i Söderhamn med sonen. Vi har åkt förbi flera affärer. Jag skulle behöva ägg och mjukbröd, men bara för den där artikeln i morse så VÄGRADE jag åka in och köpa det. För i morgon har jag en heldag i Gävle, jag kommer med tåget till Kilafors strax efter kl 17. Det tar fem minuter att gå in på konsum och köpa ägg och mjukbröd så då kan jag göra det då istället. En måndag.....

Tänk om alla affärer höll stängt på söndagar.....tänk vad många som skulle få vara lediga och umgås med sina barn istället? För när de helgjobbande föräldrarna är ledig på vardagarna är ju barnen för det mesta i skolan. Visserligen inser jag att en del människor MÅSTE jobba på helgerna (vård och omsorg i alla fall), men tänk vad trevligt det vore om man inte behövde lösa allt på söndagarna utan kunde, en enda dag i veckan, få ha tid att bara vara.....

Jag kan ju tänka mej att ett argument mot detta skulle vara "jo, men tänk vad många fler som skulle vara arbetslösa om nästan inga jobbade på söndagar"

Hörrni.....arbetslösheten var inte högre på 70-talet då jag växte upp......inte är den speciellt hög i vårt västra grannland heller, där de flesta affärer faktiskt har söndagsstängt.

Så nej, jag tror inte stressen skulle bli större om vi stängde Sverige på söndag.....jag tror att i det långa loppet skulle det bli bättre. Men det är ju bara min åsikt......