Å jag som inte gillar julen....

Måste erkänna att det här har varit den konstigaste julen jag varit med om på länge. 
Ända sedan min första skilsmässa (1990) har jag tyckt att julen varit lite jobbig. Inte jättejobbig varenda år men ändå inte så där alltigenom underbar.
Det har gått an de jular jag "haft" någon, men de jular jag varit ensam har jag gruvat mej till tusen för.
Nu har jag ju inte varit ensam de jularna heller eftersom jag har barn, syskon, föräldrar, syskonbarn och en hel massa annat löst folk att fira jul med, men jag har alltid avskytt att sitta där ensam kvällen före jul och slå in julklappar. Jag har alltid avskytt julaftonskvällen då alla åkt hem (eller vi kommit hem) och det bara har varit jag och barnen. Barnen har varit små (alltså inte så vidare till sällskap) och de har gått och lagt sej tidigt. Hur kul är det på en skala att sitta där på julaftonskvällen, helt ensam och inte ha någon att ventilera dagen med??
Jaja, jag ska ju inte gnälla, det vet jag, för jag är inte ensam på det viset som alltför många i vårt land är, men ändå....

Men den här julen...........den känns bara underbar.
Jag är fortfarande "ensam", men det är helt okej, för nu har jag valt det själv. Och det är så jag vill ha det.
För det är så jag har tagit mej an den här julen, helt och hållet. Jag har gjort det som jag (och barnen) vill ha den. Inga måsten, inga krav. Bara total avslappning inför ett gäng lediga helgdagar.

Först maten : Jag har köpt en påse potatis, en förpackning köttbullar, julmust, julknäcke och en burk med rödbetssallad. Det är den julmat vi har i skåpen (Jo, vi har annan mat också, men nu pratar jag om det man brukar ha just till julbordet) Ingen sill, ingen skinka, ingen sylta, ingen mimosa, ingen Jansson. Alldeles lagom.

Städningen och pyntandet: Städat har jag gjort, men bara det "vanliga". Jag har inte skurat varenda hylla......
Pyntat har vi också. Det står adventsstakar och hänger julstjärnor i fönstren, jag har julgardiner på de flesta ställen och vi har satt upp de tomtar och ljusstakar vi tyckt att vi hade lust med. Julgranen tog vi in och klädde igår. Ful som stryk är den och glittret hade sprungit bort, men vi beslöt oss för att strunta i det, för huvudsaken är att den lyser upp och att den luktar gott.

Kakorna och godiset: Vi har kokat en dubbelsats med chokladkola, en dubbelsats med knäck och en omgång ischoklad.Sonen ville ha en radiokaka, så det gjorde vi en. Jag ville ha pepparkakshjärtana i köket, så de bakade vi. Barnen har också varit otroligt nyfikna på vad struvjärnet varit för något, så i år tog vi upp en tradition från min barndoms jular att sitta, kvällen före julafton, och göra struvor. Bara för att vi ville. Inte för att vi måste.

Julklapparna: Jag har haft två "måste" klappar. Till brorsdotter Sabina och systerson August. Det var en ren fröjd att handla åt dem. Mina egna barn vet att de inte får dyra julklappar eftersom vi har pratat mycket om att det är trevligare att kunna tanka bilen och äta mat under januari månad också, men jag ordnade i allafall lite grejer som de behövde. De två yngsta har fått sina och de verkade då helt nöjda. Resten av klapparna jag gett har varit ett rent nöje. Såna här saker man bara "ramlar" på i farten och tänker "oj, den här skulle passa perfekt till mamma eller pappa" Sen har jag ju min stickvurm, så i år, för första gången på länge så har väldigt många fått julklappar av sin faster/moster/syster/svägerska. Och det har inte känts som någon börda alls. Och sammanlagt har de julklappar jag utdelat inte ens kommit upp i en sammanlagd kostnad på 800 kronor (mina egna barns julklappar inräknade) Sen är det några i min familj som inte får julklappar av mej, men jag har inte ett dugg dåligt samvete över det, för jag kanske hittar eller stickar den perfekta gåvan nästa jul istället.

Kort sagt, den här julen har jag strukit varenda negativt måste jag nånsin haft och bara gjort det jag verkligen velat själv och allt känns helt perfekt.
Julen började redan kl 21 i går kväll. Då sjöng Hanebo/Segersta kyrkokör in julen i Segersta församlingshus (Det brukar annars alltid vara en julkonsert inne i kyrkan, men då den är stängd för renovering så blev det en tillställning i mindre skala i församlingshuset) För den som inte vet det så kan jag tala om att vår kyrkokör är helt otroligt duktig. Det blev ju inte heller sämre av att körledaren (tillika församlingens kantor, Karin) har sin första lediga julhelg på 15 år, vilket betyder att det var lillasyster som vikarierade. Alltså, inte för att det blev bättre för att Karin var borta (eftersom hon är otroligt duktig) utan snarare för att man som storasyster även blir så otroligt stolt. Det var en stämningsfull och mysig kväll.
När jag kom hem väntade jag till barnen gått och lagt sej (eftersom det är en tradition jag vill ha kvar) innan jag slog in alla julklappar. Det blev dock lite sent eftersom mina barn numera är ganska stora och absolut inte verkar tycka att det är någon som helst idé att krypa till kojs före midnatt när de är lediga. Jag varvade paketinslagningen med diskning och städning av kök (eftersom jag fått för mej att det skulle vara mycket mysigare för min äldsta dotter när hon kom ner i köket kl halvfem på morgonen om det var städat och fint när hon skulle åka till jobbet)
Helt plötsligt var klockan två på natten, men vad katten gjorde det....

Jag vaknade av mej själv klockan åtta på morgonen och gick ut med hunden, laddade kaffemuggen och satte mej vid datorn och såg på film och stickade. Lugnt och skönt till barnen vaknade (utom stora dottern då, hon hade redan hunnit släppa ut alla Nytorps hästar vid den tiden) Klockan tio åt yngstingarna och jag tomtegröt i det juliga köket innan vi packade ihop alla julklappar och struvor och begav oss ut till bilen. Yngsta dottern och jag for ner till Hanebo kyrka för att vara med på julbönen där, vilket var första gången för mej (men absolut inte sista). Gudstjänsten avslutades med att lillasyster sjöng Koppången så tårarna rann (på mej alltså, inte systern). Dottern, jag och mormodern tog även en lite sväng förbi barnens pappas grav och tände ett ljus. (Det känns bra på nåt sätt tycker jag. Barnen vet vart de har honom nu och behöver inte fundera på vart han är och hur full eller ledsen han är.)
Sen for vi allihopa hem till syster och svåger och åt middag. Ett traditionellt julbord. Mycket gott. Där var även mellanbror med fru och två barn. Stökigt, livat, gråt, bråk, skratt, glädje.....precis som det ska vara en julafton med sju vuxna, tre tonåringar och fem under sju år. Alla fick julklappar och alla var nöjda.
I vanliga fall brukar jag vilja åka hem direkt efter julklappsutdelningen, men i år var det skönt att bara sitta där....lyssna till oväsendet, dricka kaffe, sticka lite på en mössa och lugnt konstatera att "vad skönt att de där småbarnsåren är förbi". Nu för tiden kan jag njuta av syskonbarnen när de är glada, men blir de arga eller ledsna så är det deras föräldrars problem....

Så nu sitter jag här och summerar medan vi väntar på att aptiten ska komma tillbaka och ska frossa i ris a la Maltan.
Vi har ett ganska stökigt hus, vi har ingen julskinka, vi har över huvudtaget inga julmatsrester att äta ikväll, Vi har inte tittat på Kalle Anka, vi har inte gett eller fått en massa DYRA julklappar. Det är bara vi tre (äldsta dottern är hos sin pappa), vi sitter inte ens i samma rum. Vi har nämligen konstaterat att om vi ska göra nåt tillsammans bara för att man "måste" när det är jul så blir vi bara osams. Vi gillar inte samma filmer, vi gillar inte samma spel, vi är för trötta för att bygga pussel. Alltså gör var och en vad vi har lust med. Vi måste ju faktiskt inte spela upp en idyll för oss själva där vi bara måste umgås för att det är julaftonskväll. Vi gör saker tillsammans jätteofta ändå, även om det inte är jul så ikväll är vi nöjda med att sitta i varsitt rum och vara nöjd.
För i år är jag nöjd, verkligen nöjd. Jag har inte känt mej ensam en sekund, jag har inte känt mej stressade en sekund. För i år känns det som om det verkligen är första gången jag har vågat skapa en julhelg utan krav, varken på mej själv eller någon annan. 
Jag önskar jag hade vågat göra det tidigare, det hade nog besparat mej många "ensamma" jular.

God Jul!