Mina eller min mammas barn

Varje morgon när jag vaknar så går jag och knäpper på kaffebryggaren och går och sätter mej vid datorn. Uppdaterar mej på Facebook till kaffet är klart. Sedan går jag och häller upp en redig mugg med den livgivande drycken, sätter mej vid datorn igen och tar itu med den viktiga surfrutinen: Att läsa tidningar på nätet. 
Eftersom jag oftast är uppe väldigt tidigt, innan de svenska morgontidningarna hunnit uppdatera så brukar jag börja med de amerikanska sighterna. Lagom till den tredje muggen kaffe är jag färdig "over there" och tar itu med de svenska. Det är de vanliga; Hela Hälsingland, Arbetarbladet, Svenskan, DN, Aftonbladet och Expressen. Alla nyheter som hänt under natten skummas igenom först, sedan kommer det riktigt roliga: Insändarna. 
Alltså, jag kanske är konstig, men jag finner ett mycket stort nöje i att läsa insändare och ledare. Ofta är det mycket bra saker som skrivs, mycket onödiga också förvisso. Men jag tycker det är roligt att läsa om vad folk tycker och tänker om olika frågor.
Ibland sätter jag kaffet i vrångstrupen. Som i morse i Arbetarbladet:

"Till alla far- och morföräldrar som inte har tid med sina barnbarn!

Vi föräldrar kämpar 365 dagar om året med att uppfostra, trösta leka och ge våra barn en bra framtid. Varför är det så många släktingar som inte vill ta del av den? Trots far- och mor- föräldrarnas semester eller kanske till och med pension får barnen gå på fritids och förskola vecka efter vecka sedan skolan slutat. Varför vill ni inte hjälpa till? Varför frågar ni inte om barnen vill vara hos er på dagarna i stället för på fritids?

Nu för tiden drar föräldrarna ett större lass än på er tid och vi föräldrar kanske skulle behöva lite egen tid med varandra.

Vem ska hälsa på er på hemmet när ni blir gamla?

Ja inte är det era barnbarn för de får ingen relation med någon de bara träffar några dagar per år. Är man pensionär borde man ju ha åtta timmar per dag som kan användas till roliga sysslor med barnbarnen och sedan ändå ha tid att vila? Varför vill ni inte?"

Så här tänker jag: 

Mina föräldrar är 65 och 66 år gamla och har precis gått i pension (Eller nja?, borde ha gjort iallafall). De har jobbat sedan de var i femtonårsåldern, bl.a som hårt arbetande jordbrukare. De fick barn 1968, 1975, 1976, 1981 och 1983, vilket betyder att de var småbarnsföräldrar i ungefär 30 år. De fick sitt första barnbarn 1993 (då deras yngsta barn var 10), de får sitt 13:e barnbarn nu i oktober.

Har inte de gjort sitt då? 

Har inte de rätt till att äntligen få leva sitt liv utan småbarn nu?

Jag tycker i allafall det!

Jag har, som bekant, tre barn. Två av dem har ingen relation till pappan. Alltså har de alltid bott hos mej. Visst har mina föräldrar hjälpt mej ibland med att vara barnvakt och det är jag hjärtinnerligen tacksam för. Men att jag, som vuxen människa, skulle KRÄVA av dem att de skulle ta hand om mina barn för att jag har ett så "ansträngande" liv, det är en helt främmande och skrämmande tanke.

Jag har själv valt mina barn. De är alltså mitt ansvar. Skulle jag ha ett så krävande liv, utanför familjelivet, att jag inte skulle klara av mina barn så skulle jag skämmas!

Och vad är det som säger att "nu för tiden drar föräldrarna ett större lass än på er tid". När jag och mina syskon var små fanns knappt dagis och fritids, mina föräldrar hade då baske mej oss jämt. Är inte det att dra ett stort lass så säg?

När jag (eventuellt) blir mormor eller farmor så hoppas jag att jag kommer att få umgås med mina barnbarn, jag kommer att vara stolt och njuta av min tid med dem. Jag kanske till och med låter dem sova över ibland så att mina barn kan få göra något "eget". Men det kommer att ske när JAG vill. 

Precis så hoppas jag att mina föräldrar också känner, för jag tycker de har gjort sej förtjänt av långa sovmornar, spontana resor, ostört nattsömn och att slippa passa tider. De har gjort allt för oss, sina djur och sina arbeten i så många år, så nu är det deras tur att vara ledig.

Och tänka sej: Mina föräldrar verkar vilja träffa sina barnbarn ofta ändå och visserligen är mina egna barn stora tonåringar med upptagna liv numera, men när de var mindre, liksom för mina syskonbarn, så är mormor och morfar bland det bästa som finns och varje stund med dem är fest.

Så mormor och morfar: När ni är på hemmet, nog katten kommer ni att få besök av era barnbarn, för även om mina barn varit på dagis och fritids när jag jobbat, så är ni de bästa mormor och morfar man kan tänka sej!