Någon har tydligen undrat idag om jag varit utan karl för länge och börjar bli desperat. Någon annan har antytt att jag är "gubbsjuk", dvs har bara karlar i huvudet och det är därför jag är så otroligt förtjust i t.ex RPatz.
Nu ska jag berätta vad jag har i huvudet:
För det första ägnar jag mycket tankekraft åt massmördaren i Aurora, Denver. Hur är man funtad om man går in i en biosalong, full med både barn och vuxna, och mejar ner 71 personer?
Detta ägnar jag många "lästimmar" åt. Jag läser svenska artiklar, amerikanska bloggar och Denver Post.
Dels är jag naturligtvis intresserad av själva dådet, men sen, eftersom jag är så fruktansvärt nyfiken av mej, så börjar jag grotta ner mej : Hur beskrivs förövaren? Vad säger andra om dådet?. Eftersom jag studerar det jag studerar (sociologi, psykologi, samhällsvetenskap, politik) så är det intressant ur det perspektivet att titta på hur Auroras ledning hanterar tragedin. Det är väldigt intressant, eftersom USA arbetar på ett helt annat sätt än vad vi försiktiga svenskar gör. De har ideella organisationer som direkt träder in. Dessutom har sjukhuset egna kuratorer som omedelbart sätts in i telefonjour för de som drabbats av tragedin på något sätt. Såg dessutom att minst två kyrkor öppnat portarna och har gudstjänster flera gånger om dagen. Deras pastorer finns även tillgängliga dygnet runt, både för besök och telefonsamtal. Det systemet vi har i Sverige att kommunen och möjligen svenska kyrkan ska träda in med en krisgrupp har man inte "over there". Man har inte heller problemet att tidningarna fylls av kritik över att "samhället" inte hjälpt till.
Det har även uppkommit en debatt där borta över om det skulle vara de liberala vapenlagarna som gör att sånt här är möjligt.
Personligen tror jag inte att det skulle ha gjort någon skillnad. Norge har strängare vapenlagar och ändå kunde en människa ta sej ut till Utöya och meja ner en massa ungdomar.
Vem tror att jag skulle kunna skriva om det här som status på Facebook och någon skulle tycka det var intressant?
En annan sak jag funderar mycket på just nu är sociala fällor och socialt kapital. Jag håller på att läsa en bok om det och den inleds med en berättelse om ett föredrag om social välfärd gjord av en svensk. Han höll föredraget för ryssar. Där uppkom en diskussion om varför Sverige får in 98.7% av begärda skatteintäkter medan Ryssland är glada om de får in 20%. Det handlar om tillit och den som läser min blogg vet att jag funderar en del på just tilliten.
Som tidigare sagts: Vem är intresserad av sånt här på Facebook?
Idag var jag ute och åkte en sväng. Jag åkte förbi en havreåker som nyligen sprutats med bekämpningsmedel. Det ser man för att det är stora traktorspår med långa mellanrum på åkern. För massor av år sedan, när jag jobbade som avbytare i Alftatrakten och själv bodde i Älvkarhed, åkte jag ofta förbi en åker där det alltid fanns många rådjur. Morgon som kväll. En morgon när jag åkte förbi fanns dessa "traktorspår". Det tog tre år innan jag såg ett rådjur på den åkern igen. Personligen tror jag att det beror på att djur inte är intresserade av att beta där det finns gift i jorden. Så jag får rysningar av dessa "spår". Jag är dessutom helt övertygad om att det inte behöver besprutas utan det går att bekämpa ogräs på andra, mycket bättre långsiktiga sätt, även om det tar tid.
Någon som är intresserad att följa en debatt om detta på Facebook?
Så har vi det här med politiken. Jag läser om det. Dagligen. Jag funderar på det. Dagligen. Jag funderar på allianser och koalitioner. Kan man räkna med full sysselsättning? Blir det en ny regering nästa val? Kommer KD och C att åka ur riksdagen?
Eftersom jag dessutom studerar sånt här så har jag ju böcker hemma i ämnet och eftersom jag är en sån som är nyfiken på det mesta så måste jag ju läsa. Om jag läser om Webers byråkrati kan jag inte heller låta bli att läsa om hur samhällets byråkrati idag egentligen fungerar.
Nån som är intresserad av att läsa sånt på Facebook?
Faktum är att jag känner ingen som är intresserad över huvud taget.
Känner jag mej ensam? Ja, faktiskt.
Fast inte kärlekstörstande ensam, utan ventilerande ensam. Jag skulle vilja ha någon i min närhet som tänker lika mycket och som är lika nyfiken. Som är kapabel att snurra tankarna i samma takt som mej. Men då pratar jag inte män...då pratar jag intresserade personer.
Nu har jag inte det och jag tror det är därför det blir "överhettat" ibland. Det blir helt enkelt fullt i skallen. När det blir fullt i skallen är det svårt att fokusera på annat. Det är då jag behöver "tömma hjärnan". En god hjälp för detta är bloggen. Det är skönt att få skriva av sej.
Att göra saker som inte triggar hjärnan är också väldigt effektivt. Titta på film är en sån sak. Om jag gått och klurat på något riktigt tungt en hel dag så fortsätter jag göra det även när jag lagt mej, vilket inte främjar insomnandet. Då tittar jag på t.ex Twilight.
För jag har hellre romantiska vampyrer på näthinnan och hjärnan när jag ska sova än jag har Stefan Löfven där.
Så, om någon har problem med att jag tycker att Robert Pattinson är trevlig att titta på så var glad nästa gång att jag inte säger något om vad jag verkligen går och funderar på, för det vill inte en jäkel höra om!
Det betyder inte att jag "jagar karlar". För ärligt talat så tror jag inte att en 26-årig vacker skådespelare är ett dugg intresserad av de psykologiska orsakerna till ett massmord. Är han däremot skicklig på att spela sin roll som vampyr i Twilight eller som hårdför förförare i Cosmopolis så får han mej att tänka på "roligare" saker än Putnams teorier i statsvetenskap.
DET är han värd min beundran för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar