Men jag kan ärligt säga att lite vett har jag försökt trycka i dem på vägen. Lite regler och moraliska värderingar som jag tycker att man bör ha med sej in i vuxenlivet.
Jag anser att bästa sättet att lära barn saker är att själv leva som man lär. Vill jag t.ex inte att barnen ska svära så kan jag inte svära som en borstbindare själv och sen säga åt barnen att låta bli.
Det kanske inte alltid fungerar så där jättebra. Det där med svordomar alltså. För jag svär inte (möjligen vid ett tillstånd av svart raseri då). Men jag har en vuxen (?) dotter som faktiskt svär så det ryker och ärligt talat så är en storasyster mycket mera föredöme för en trettonåring och en fjortonåring så de använder gärna hennes version av språk också. Fördelen för mej är ju att eftersom jag själv inte svär och tycker att det är ett språk man inte behöver och som låter väldigt illa så kan jag skälla på dem med gott samvete.
För visst är det konstigt hur vi använder vår mun? Hur ovarsam vi är med våra ord....
Ta ordet HAT till exempel. Det är ett ord som används titt som tätt av människor i alla åldrar. Varför?
Enligt wikipedia betyder ordet hat : "en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta."
Så....när jag tillåter min trettonåring att säga att hon "hatar" sin bror, då accepterar jag att hon har ett permanent begär att skada min son?
Nej tack.
Jag vill inte att mina barn använder ordet "hat". Jag vill inte använda ordet "hat" själv, för att ordet "hat" är ett allvarligt ord.
Visst kan människor känna hat. Det är förmodligen naturligt av vissa anledningar. Jag menar, om någon skadar mina barn allvarligt så skulle jag förmodligen känna väldigt stort hat till den förövaren. Det finns säkert anledning för många att verkligen, från djupet i sitt hjärta, verkligen hata Idi Amin, Stalin och Hitler.
Men att vara sur på sin bror är inte anledning till hat så där möter mina barn protester om de råkar uttrycka sej så. Jag tror det funkar också, för det är långt mellan gångerna jag hör det. Och om ni frågar dem vad ordet "hat" betyder så kommer de att kunna tala om det för er, eftersom det har deras envisa mamma präntat i dem.
Ett annat ord som man hör ofta (och tyvärr väldigt ofta ur "vuxnas" munnar) är ordet "värdelös". Enligt ordboken betyder ordet värdelös : "av noll och intet värde" "kass" "usel" "defekt"
Så, om min son säger till sin lillasyster att "du är värdelös" då tillåter jag att han säger till min dotter att hon är "av noll och intet värde". Nej Tack.
Vi använder inte ordet värdelös här hemma. Men tyvärr använder alltför många människor det allt för ofta.
"Han kan ju inte ens koka pastan rätt, han är ju helt värdelös"
"Nu har hon missat att beställa igen, hon är ju helt värdelös"
Jag vill i allafall inte använda det ordet. En människa kan faktiskt vara väldigt dålig på att koka pasta, men vara väldigt bra på andra saker. Då är det ju väldigt fult att säga att den människan är "av noll och intet värde"
Eller ta föräldern som står bredvid fotbollsplanen och säger att den tolvårige spelaren som är på fel ställe varenda gång är "värdelös". Är det vad vi vill tala om för våra ungar? Ni är "av noll och intet värde"
Eller säga att hela matchen är värdelös. Då talar jag om för ungarna att den här matchen ni längtat efter att spela och har kämpat hårt för att genomföra, den är egentligen "av noll och intet värde"
Det är underbart att så många vill proklamera kärlek, stödja goda saker, demonstrera för fred och frihet, stå på barrikaderna och kämpa för frihet. Men glöm inte den närmaste omgivningen.
Låt det inte vara okej att vi säger att vi har ett "permanent behov att skada" de vi har omkring oss. Låt det inte var okej att tala om får våra arbetskamrater och grannar att de är av "noll och intet värde"
Sen kan jag även tycka att man i min närhet kan låta bli att använda ord som "klockrent" men det är mest för att det är ett totalt onödigt ord som dessutom används alltför ofta i total onödan.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar