Hur en 45-årig trebarnsmamma ska vara

Jag har en bild av hur en förälder ska vara. Det har jag alltid haft.
Fast jag har alltid känt mej lite utanför alla andra föräldrar, för jag klarar inte av att leva upp till den där bilden av hur föräldrar ska vara.
Så alltid när jag betraktar föräldrar/barn så tänker jag ; "Oj, vad ordentliga de är" eller "så där ska man nog vara".
Jag har också, alldeles för många gånger, känt mej utanför. Utanför de där "riktiga" föräldrarna liksom.
För riktig förälder, det är jag inte. Det talar mina barn om för mej rätt ofta. Alltså, de säger inte så ofta att jag är en DÅLIG förälder, bara inte riktigt, riktig.
Min nästan14-åriga dotter kallar mej "fjortismamma" och skäms lite ibland tror jag.

För jag har fått för mej att när man är förälder så förväntas det vissa saker av en.

Man ska arbeta på dagarna och tjäna pengar
Man ska alltså inte studera heltid på distans och leva på smulor sista veckan innan nästa studielån. Det innefattar också att man inte ska sitta vid datorn och spela spel på förmiddagarna.

Man ska vara pedagogisk och ordentlig för att ge sina barn en bra start i livet.
Det betyder att man INTE ska tala om för sina barn när man har lust att vrida nacken av dem, man ska INTE lära dem sjunga "En männskomördare här bor i staden...." och man ska INTE lära dem flirta (Jo, jag har fått kritik för det också)

Man ska ha fasta måltider med näringsriktig kost
Man ska alltså inte skälla på ungarna när de ringer och frågar vad det blir för mat när mamman sitter på tåget på väg hem, man skulle naturligtvis ha förberett mat åt dem kvällen före så de bara hade att värma när de kom hem från skolan.

Man ska gå och lägga sej i tid på kvällarna och kliva upp tidigt på morgonen för att göra frukost åt de små liven.
Det innebär i så fall inte heller att man, när de är små ska känna glädje över att de går till dagis innan frukost så man slipper ge dem den hemma. Man ska nog inte heller sitta vid datorn när ungarna går till skolan, inte veta om de ätit och knappt höra när de säger "Hejdå"
Gå och lägga sej tidigt förresten......det betyder nog att man inte ska sitta uppe mitt i natten för att titta på nån intressant intervju som sänds klockan 2 på natten (kl 9.00 i NY) heller.

Man ska gå på föräldramöten och vara delaktig i barnens skolgång
Jo, men föräldramöten har jag gått på.....men man ska nog vara med på alla presenter till lärarna, planera discon och gemenskapsdagar tillsammans med barnen och sådant också. Tydligen. Man ska i allafall inte tycka att sånt är skitlöjligt och helt onödigt eftersom jag tror att ungarna har alldeles nog av varandra under skoltid.

Man ska hjälpa sina barn med läxorna, åtminstone kolla att de gjort dem.
Jo, men om de knappt har läxor för att de haft möjlighet att göra dem i skolan då? Eller för att nån av ungarna har ett nästan fotografiskt minne och kommer ihåg allt han läser? 
Man ska i allafall inte vara så upptagen av sina egna studier så man inte orkar vara delaktig i barnens....

Man ska titta på nyheterna varje dag, titta på "bonde söker fru" och "så ska det låta"
För jag tror att det liksom inte räknas att läsa nyheterna på nätet minst en gång i timmen, vara helt tokig i Vampire Diaries och Glee och aldrig ens titta på teven här hemma.

Man ska vara lugn och sansad, lyssna på "vuxen" musik och läsa lite ur en bra bok när man går och lägger sej.
Till "vuxen" musik räknas inte Justin Timberlake och The naked and famous. Till "läsa lite ur en bra bok" räknas inte att för det mesta ha en ljudbok i telefonen och lurar på öronen. Till en BRA bok räknas inte heller "50 shades of Grey", "Twilight-triologin" eller "Vampire academy.-serien"

Man ska beundra människor som Moder Theresa, Dalai Lama och Martin Luther King.
Okej, det gör jag visserligen, men jag beundrar även Ashton Kutcher och Ian Somerhalder för deras otroliga arbete med att göra världen lite renare eller försöka stoppa utnyttjanden av barn. Deras arbete med att lära ungar att satsa på idrott istället för gängbråk och deras engagemang mot fattigdom och deras politiska ställningstaganden. Men, en 45 årig tonårsförälder ska nog knappt veta vilka de är...

Man ska gå till frisören regelbundet och överlag vara ganska diskret.
Man ska alltså inte kapa luggen med en slö sax när man tycker att man får den i ögonen, eller tokblondera när man tröttnat på sitt hår bara för att nästa månad färga det rött istället.
Man ska inte heller älska gröna nagellack i alla dess toner.

Man ska INTE tokskratta så ögonen rinner när ens 20-åriga dotter aprilskämtar om att hon åker ambulans så hennes pappa ringer och hela släkten är jätteoroligt
Men kära min tid vad jag och min familj har haft roligt åt det ikväll.

Jag är alltså inte en riktig mamma, eller åtminston är jag hur jag trodde att en 45-årig tonårsmamma skulle vara. Jag är en fjortis.
Jag går med ungarna på "Twilight" filmen två dagar efter varann. Jag vrider upp volymen på "Suit and Tie" så ungarna blir sura. Jag sitter med ungarna och tittar på "Two and a half men" och skrattar så vi kiknar. 
Jag vet när Fergie blir gravid och jag vet vem Josh Duhamel är (har upptäckt att många inte vet det)
Jag diskuterar amerikansk välfärd med 15-åringen och jag diskuterar vem av Damon och Stephan som är snyggast med 14-åringen.
Jag är sjukt förälskad i "Robsten" och följer det mesta om vad de har för sej (samma med Delena) 
Jag är lika intresserad av när True Blood har premiär som jag är av den svenska välfärden (vilket är mycket intresserad) och jag gråter som ett barn i nästan varje avsnitt av Greys...
Jag skrattar som en tok när Justin Timberlake dricker tequila med Jimmy Fallon och sperla minigolf samtidigt.

Jag kan dessutom sätta en slant på att många som läser detta inlägg, är i min ålder och har barn, inte har en aning om vilka jag skriver om.
Det bevisar dock bara min hypotes att jag inte är en helt normal 45-årig trebarnsmamma.....

Men jag är glad, mina barn verkar utvecklas rätt okej och vi har en hel massa skoj (mellan alla de gånger jag är "den arga och sura mamman som är alldeles för sträng"), så jag är ganska nöjd med den jag är ändå.