Ode till en by

Jag har flyttat runt i mitt liv. Jag har räknat ut att jag, under mitt 44 åriga liv bott på i 21 olika bostäder fördelade på 10 olika orter från Mariannelund i söder till Järvsö i norr. En del orter är trevligare än andra och en del orter är ännu trevligare.

Jag är mestadels uppvuxen i Vallsta, en liten by mitt i Hälsingland. Det här med att vara uppvuxen i små byar har jag varit lite tudelad till, eftersom det kan vara på både gott och ont. I fallet med byn jag växte upp i så har det faktisk mest varit ont. Jag ber så mycket om ursäkt ifall någon upplever att jag nedvärderar Vallstaborna. Så är det inte alls. Jag känner många mycket trevliga Vallstabor, även om jag i min hjärna har väldigt svårt att förstå hur man frivilligt bosätter sej där.

Att jag inte trivs där har säkert många orsaker, något jag kan sätta fingret på direkt är min egen skoltid. Den var inte skoj. Definitivt inte skoj alls. Min skoltid är en tid jag gärna förtränger och jag tänker inte ta upp tid med att beskriva den här.

En annan anledning till att jag inte kan tänka mej att bo där, är mina barns första dagistid. Jag hade ett kort gästspel i barndomsbyn då de yngsta barnen skulle skolas in på dagis. Nu är jag helt på det klara med att det inte var hela dagisets fel att allt blev så tokigt, utan det var en enda person. Men det hjälper inte att min hjärna förstår det, för i min hjärna var hela dagiset fruktansvärt.

Min uppväxt i en liten by där jag inte trivdes lärde mej, trodde jag, att i en liten by kan man bara inte bo.

Jag har även tillbringat några år i en ganska stor by. Det är byn Kilafors. Det är mycket som är bra där. Dagiset bl.a. Det var ett suveränt dagis. 

Jag bodde fyra år i "ensamståendemammagettot". Det är ett område där det bor väldigt många barn. Och väldigt många barn bodde inte med båda sina föräldrar. 

Mina barn gick sina första år i skolan i den byn. Väldigt mycket fungerar bra på den skolan och många i personalen är fantastiskt bra. Men en hel del var mindre bra också. Bl.a den irriterande situationen att psykologerna efter en utredning på sonen informerade rektorn om att : "Du har en situation här med ett fall av avancerad mobbing, och du måste utbilda personalen så att de faktiskt ser när något barn får stenar kastade i huvudet av andra barn."

En annan irriterande situation är när man får höra av dotterns lärare att "nu har hon slagit XX, eller ; Nu har hon knuffat XX" När man då senare hittar ben fulla med blåmärken och rivsår på rygg och armar på sin dotter, frågar hennes kompisar vad som hänt och de talar om en skrämmande bild av min dotter som blir knuffad, sparkad, riven, slagen och läraren inte har en aning.....tja, då blir man inte glad som mamma.

Det är då man konstaterar att det är dags att byta skola. Så vi bytte bostad och vi bytte skola. Bostaden och skolan råkade ligga i en liten by. En mycket mindre by än Vallsta. Vi har nu bott här i 3,5 år och jag kan för allt i världen inte tänka mej att flytta.

Barnen går/har gått i en F-6 skola med knappt 60 elever. Byn har, med "kringbyarna" ca 700 innevånare.

Så....jag bor alltså i en liten by igen. Men den här byn är speciell. Jag ska försöka förklara:

Vi flyttade hit i december och de första månaderna gick åt till att bo in sej i bostaden. Månaderna gick och helt plötsligt var det valborg. Jag hade hört att det var en kase som skolan ordnade nere vid badplatsen, så jag tänkte att, OK, det är väl dit man åker då. Så jag cyklade ner dit. OJOJOJ...vad med folk. Det bara kryllade av folk. Man kunde fika i församlingshemmet, köpa lotter, fiska fiskdamm, köpa korv, lyssna på kör, höra på tal, titta på fackeltåg som tände jättekasen och kvällen avrundades med ett jättefyrverkeri. Jag var helfascinerad.

Efter det har jag varit på det mesta byn arrangerar, för det är flera saker:

Vi har lucia. Lucia i Segersta betyder : Skolan ordnar luciaframträdande i en fullsatt kyrka dit nästan hela byn kommer. På vägen in i kyrkan står några föräldrar och serverar glögg. Efter luciatåget går ALLA över till församlingshemmet och där kan man köpa fika, lotter, fiska fiskdamm och trivas.....

Vi har midsommarfirande på hembygdsgården. Det inleds med en orkester går i täten för ett långt tåg av människor som går från kyrkan till hembygdsgården. Väl uppe på hembygdsgården reser man midsommarstången, dansar och leker, rider på hästar, kastar pilar och bollar, snurrar chokladhjul, köper lotter, glass, hamburgare korv, kaffe, våfflor och kakor. Man lyssnar på musik och sommartal. En midsommarafton med bra väder rör det sej om 700 - 1000 personer.

Midsommarnatten avslutas i kyrkan (i år hembygdsgården) då man lyssnar på en midsommarnattskonsert med kyrkokören. Kyrkan är närapå fullsatt. Högtidligt. Vackert. Segerstaaktigt.

Segersta har tio aktiva föreningar. Det är: Hembygdsföreningen, två bygdegårdsföreningar, en orienteringsklubb, en fotbollsklubb, en styrkeklubb, en tågförening, en hästklubb, en skoterklubb, en hemslöjdsförening, Boulegrupp och PRO. 

Föreningarna (de flesta) har tillsammans klarat av att : Vakta vid filminspelning (200 pers), jobba vid O-ringen (200 pers), arrangerat etapp för Hälsingehambon. Sånt gör vi tillsammans. Såna arbeten leder till belöningar som en jättefest för alla som jobbat ideellt. På den festen kom 130 pers.

Nästan hela byn var även bjuden på galapremiär. Röd matta, filmvisning och champagne. Det var en magisk afton på Kilafors Herrgård.....

Annat vi har här är Hälsinglands längsta loppis (i år sista juni), kolbulleaftnar, filmvisningar, allsångskväll, dans. Vartannat år bjuder byalaget alla nyinflyttade på middag och presentation av Segersta (hur många byar kan stoltsera med sådant?)

Den här lilla byn kan även stoltsera med en konferensanläggning, ett gästhus, en handlare, en lunchrestaurang, en pizzeria, en bilverkstad, en silversmed, ett åkeri, två gräventrepenörer, rörmokarfirma ett toppmodernt gym, en paddock, en fotbollsplan, en hockeyrink, flera badstränder, aktiv kyrka med barnkör, miniorer, juniorer, mm. 

Vi har som sagt även en skola här. Tyvärr är den väldigt nedläggningshotad men....vi har något alldeles fantastisk här i byn: Vi har sammanhålling och jäklar anamma. Så nog katten kommer det att finnas en skola i den här byn i framtiden också. Med eller utan kommunens hjälp....

I den här byn hjälps man åt. Det märktes om inte annat förra julen när vi fick tillbringa tid på Gävle sjukhus pga en kvaddad mjälte. Ambulansen kom vid tvåtiden på dagen. Kl åtta på kvällen hade jag hundvakt, kattvakt, hästvakt och barnvakt ordnad. Utan att fråga....(jo, barnvakten, men det var syrran).

När jag kom hem dagen efter hade en granne t.om städat mitt kök....

Talar jag om att jag ska vara borta en hel dag så kan man vara säker på att någon erbjuder sej direkt att gå ut med hunden, skjutsa ungar eller vad annat som behövs. Behöver knappt fråga.

En del kanske upplever det som jobbigt att bo i en by där alla har koll på alla. Men näe, inte jag. När man bor ensam med ett gäng barn och djur, så är det enbart skönt att veta att man inte är ensam.....

Så.....jag bor gärna i en så här liten by. Skulle vara kul om fler flyttade hit, men tyvärr. Det är lite svårt att få tag i boende......för i Segersta trivs man......