Jag läser just nu en liten juridikkurs på högskolan. Det är en otroligt intressant kurs som handlar om alla möjliga och omöjliga lagar. Häromdagen handlade föreläsningen en del om familjerätt. Vår kursledare och tillika föreläsare är en ung, otroligt pedagogisk och kunnig jurist. Jag tror inte att hon har några barn själv, vilket det absolut inte är något fel i. Är det så att hon har barn så tror jag att det är en lugn, harmonisk och trygg familj som inte har sett den mörka sidan av samhället på nära och personligt håll, vilket jag tycker är jättebra. För dem som familj alltså.
Föreläsningen var jätteintressant (hon är verkligen en bra föreläsare). Jag lärde mej massor.
Men samtidigt satt jag ändå där och tänkte : "Tänk om hon ändå hade en aning om hur det faktiskt kan vara"
Dagen handlade en del om Föräldrabalken 6:2a 1:a st "Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge"
Jo, men det låter ju jättebra.
Det finns lagrum om vårdnaden också : "Barnet står under vårdnad av båda föräldrarna om dessa är gifta med varandra....om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad..." (FB 6:3)
Det finns även lagar som talar om umgänge: FB 6:15 "Barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med"
Jättebra om det fungerar, vilket det förhoppningsvis gör i de flesta fall. Men jag önskar att vår skara av blivande socionomer skulle få lära oss att det faktiskt finns fall där detta inte fungerar så enkelt. Det kan vara helkämpigt. Och man måste vara otroligt envis och stark för att komma förbi de lagar och paragrafer som ser så enkla ut att följa och som socialtjänst och tingsrätt är anmodade att rätta sej efter.
Så här blev det hos oss:
De yngsta barnen är födda inom äktenskapet, alltså hade vi båda vårdnaden om dem. När den minsta var någon månad blev älskarinnan för kraftfull (älskarinna = alkohol) så pappan försvann ur bilden. Skilsmässa. Pappan full jämt. Men även full vårdnad. När båda har vårdnaden betyder det att pappan har rätt till vissa dagar ur föräldrarpenningen (då tre månader). Mina dagar tog slut, jag behövde pappans. Pappan var borta. Det betyder att han inte kunde skriva på papper hos försäkringskassan = Ingen föräldrapenning till mamman.
Dessutom betyder även gemensam vårdnad att båda får ta ut barnens sparpengar på kontot. Inte bra när en pappa behöver pengar till öl.
Alltså vill mamma ha ensam vårdnad. Vänder sej till socialtjänsten och vill ha hjälp. Men där följer de föräldrabalken. Barnen har rätt till båda sina föräldrar. Tänk om pappan blir nykter och skötsam, då kommer han må jättedåligt och har förlorat rätten till sina barn. Så nej. Det var inget alternativ.
Barnen har alltså rätt till att ha en pappa som stjäl deras pengar. Bra.
Nu hade vi i vårt fall turen att ha en "Calle" som helt sonika hivade in pappan i bilen tidigt en morgon innan han hunnit fyllna till, körde honom till tingsrätten och såg till att han själv undertecknade papper om att vårdnaden skulle tillfalla mamman ensam. (Tack Calle där uppe i Paradiset)
Efter en tids hårt supande och lite rättegångar började pappan vara nykter lite längre perioder från och till. Naturligtvis med socialtjänstens stora hjälp och omsorg. Då blir ju läget även sådant att pappan vill träffa sina barn lite mera. Och barnet har ju rätt till umgänge med båda sina föräldrar.
Men, en pappa som supit hårt och inte tagit ansvaret för varken sej själv eller andra har ju inte direkt förtroendet att ha hand om barnen själv, det var ju till och med soc medveten om, så naturligtvis skulle det vara "övervakat umgänge". Det betyder att massor av planering gick åt till att hitta en tid som passade mamman, barnen, pappan och socialarbetaren. För att pappan skulle träffa dem en timme, för det har ju barnen rätt till! Att många av mötena blev inställda för att pappan valde att dricka istället gjorde ju inte så mycket, för barnen hade ju rätten till att man i allafall försökte. Så barnen hade alltså rätt till att bli ledsna alla de gånger det hände. Och mamman sitter där med all deras sorg och sin egen ilska över att barnen än en gång hade "rätt till att bli sviken"
Detta pågick under flera år. Jag, som ensam vårdnadshavare och mamma hade inte så mycket att säga till om, för vi "måste ju se till att pappan verkligen ville försöka" (Och det är ju barnens rätt)
Kort sagt blev jag mer och mer irriterad, protesterade mer och mer och stötte till slut ihop med en garvad missbrukshandläggare som gick in och sa: "Hit men inte längre. Barnen ska inte träffa sin pappa om inte deras mamma själv tagit beslutet till det. Pappan har inte umgängesrätt alls." Tack för det Britt-Marie.
Undrar just vad vår föreläsare skulle sagt om jag berättat detta för henne. Att det faktiskt är så här det kan se ut, för jag lovar, det är inte bara hos oss det ser ut så här. Det finns alltför många exempel på hur barn far illa under lagbokens fana. På något sätt har "Barnets rätt" blivit "Förälderns rätt" och jag tror att varje socialtjänst och varje tingsrätt behöver tänka över detta på ett mycket bättre sätt.
Jag har alltså enskild vårdnad om mina två yngsta barn. De träffar nästan aldrig sin pappa (jo, sonen träffade honom på byn förra veckan, kanonpackad) Detta är bra för oss och jag är glad över att vi kämpade så hårt med att protestera mot socialtjänstens "Barnens bästa"
Nu är det bara en sak som oroar mej lite. Det är Föräldrabalken s 6:e kapitel, 9:§ 2:a stycket : "Om barnet står under vårdnad av endast en förälder och den föräldern dör, skall rätten på ansökan av den andre föräldern eller på anmälan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andre föräldern eller, om det är lämpligare, åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare."
Pappan kommer säkerligen inte att ansöka om vårdnaden. Men vad händer om barnen får en nyutbildat socialarbetare som lärt sej att världen är ljusrosa och barnet har rätt till sin förälder? Ska barnen då placeras hos sin missbrukande far för att "det har barnen rätt till"?
Jovisst, jag kan skriva önskemål om vad som ska hända med barnen vid mitt eventuella frånfälle, men varken socialnämnd eller tingsrätt måste ta hänsyn till mina önskemål, för deras uppgift är ju att se till barnens bästa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar