Ideella ideal

Jag är, om någon nu skulle ha missat det, en ganska aktiv föreningsmänniska. En del kanske skulle uttrycka det som mycket aktiv.
För närvarande sitter jag i två styrelser här i Segersta varav jag är sekreterare i den ena. Jag har hand om de flesta inköpen i både Hembygdsföreningen och fotbollsklubben. Jag har ansvaret för kiosken på fotbollsplanen på somrarna och på vintrarna har jag hand om en kiosk på bandyn. Dessutom hakar jag gärna på de flesta roliga grejer som händer här i byn som filminspelningar, loppisar, danser osv..


En av de vanligaste frågorna jag får är: Hur mycket får du för det då?


Jag blir fascinerad över att det ofta är det första så många undrar över. Jag funderar också på om det är så våra liv ska vara. Ska vi ha pengar för allt vi gör? (Jag tror nämligen att frågan gäller ekonomisk vinning)
Är det meningen att samhället ska vara uppbyggt så. Ska allt vi gör mätas i pengar? 


Jag anser att jag får väldigt mycket betalt. Fast inte i kronor och ören. Min lön är så mycket större. Jag får ha skoj. Jag får ärligt talat ha SKITKUL! Och det är ännu mera värt. För det gör att jag mår bra och har större ork till att göra saker som jag faktiskt får pengar för (arbete och studier t.ex)


Eftersom jag gillar att ge exempel så har jag några här:


På vintrarna är spelar Bollnäs Bandy hemma i snitt varannan vecka. Varje hemmamatch har vi sex kiosker öppna kring planen. Jag "bor" i kiosk 1. Den kiosken är belägen alldeles innanför huvudentren. Den ska öppna först och stänga sist av alla kiosker, vilket betyder att när vi har en match som börjar kl 19 och slutar 21, så är jag (och mina kollegor)på plats mellan 17 och 22. Vid 17.30 öppnar vi kiosken och första kunden brukar oftast utbrista ett "äntligen öppnar ni" Sen fortsätter kvällen så. Vi möter gamla, unga, nyktra, onyktra, glada, arga människor från hela landet. Vi lär känna massor av människor och får lära oss en massa olika saker från deras erfarenheter. Visserligen ser vi inte ett jota av matchen (eftersom det är ett stort plank i vägen), men de flesta som kommer och köper kaffe/glögg/korv har något att berätta.
Vi som jobbar i kiosken har också väldigt roligt med varandra. Eftersom personalen till största delen består av mina barn så ser jag det som att vi i snitt varannan vecka får fem timmar kvalitetstid tillsammans som familj. 


Jag ger alltså fem timmar av min tid, men får igen flera månader i kvalitetstid och skoj tillsammans med roliga människor och mina barn. Det är värt mycket mer än pengar.


Förra sommaren var det O-ringen i Mohed. Föreningarna i vår by hade hand om ett matställe hela veckan och OJ vad vi slet. Det var arbete 7-16 i stekande sol. Vi (min äldsta dotter och jag) hade som uppgift att steka hamburgare. Ifall det är någon som inte vet vad O-ringen är så kan jag tala om att det är en orienteringstävling som sträcker sej över fem dagar mitt i juli. Tävlingen lockar ca 17000 deltagare, så det blev måånga hamburgare.
Lönen? Tja, vi fick resersättning, två t-shirtar och en jacka samt 35 kr/timme som gick till föreningen vi jobbade för. (I detta fall Hembygdsföreningen och Segersta Hästvänner)


Min lön? Massor av sol. Massor av nya bekantskaper. Tid med äldsta dottern. Massor av skratt. Enormt vackra vyer. Glädje. Skratt.  


Vad är pengar värt jämför med allt det?


Förra midsommaren:
Midsommar i Segersta betyder jättefest på Hembygdsgården. Då jag sköter de flesta inköpen blir det en hel del stress sista veckan innan midsommar. Det ska beställas varor till serveringen, våfflorna, hamburgeriet och korveriet. Det ska vara vinster till chokladhjul, lotteri, fiskdamm, pil och bollkastning. Mycket planering och mycket åkande fram och tillbaka. Nåt alldeles otroligt slitsamt. Inte en krona i ersättning.
Men en enormt stor lön.


Kvällen före midsommarafton samlas alla som vill för att klä midsommarstången, löva hela hembygdsgården och ställa i ordning allt till dagen efter. 
Vi var ca 30 stycken, kända och okända, som hjälptes åt. Alla sprang omkring och jobbade hårt. När allt var klart samlades alla inne i storstugan och käkade limpmackor och drack kaffe. En sån gemenskapskänsla som fanns i det rummet den stunden är svårt att hitta någon annanstans. Alla, gamla som unga, skrattade och pratade tillsammans, fulla av förväntan inför festen dagen efter.


Midsommarfesten innebar, för min del, en hel massa jobb. Jag flängde runt och försökte hålla koll på det mesta. Vart jag än vände mej hörde jag ett: Annaaaaa, kan du..... ? (Nu ska jag, för rättvisans skull, erkänna att det var inte bara jag som hade det så, vi var flera som jobbade hårt de timmarna)
Ersättningen? Inte en krona! Visserligen blev det en ganska stor ekonomisk behållning efter festen, men den delades mellan föreningarna i Segersta.


Min lön? Vackert väder. Alla glada människor. Alla gamla bekanta som ropade, pratade och hejade. Alla berömmande ord över vilken lyckad fest det blev. 
Vid femtiden, då de flesta av de 700 besökarna åkt därifrån, satt vi tillsammans några stycken från föreningarna och pratade om hur det gått. Alla var så nöjda och glada. Det är värt mer än alla pengar i världen.


Det finns även andra belöningar som jag kan räkna in. Genom att jag är med så mycket i olika sammanhang får jag vara med om annat "bonusskoj". Jag får inbjudningar till intressanta föredrag där jag får lära mej nya saker som jag personligen har användning för. 
Jag lär även ett väldigt stort kontaktnät och det tjänar jag mycket på. Jag lär känna folk och vet vad de är bra på så jag vet vem jag ska vända mej till om jag själv behöver hjälp.


Och en sak kan jag räkna med: Om jag hjälper till när det behövs, så finns det även hjälp för mej när jag behöver. Utan ekonomisk (eller åtminstone väldigt liten) ersättning.


Så NEJ, jag vill inte ställa upp på samhällets syn att allt mäts i pengar. Livet är så mycket mera!!!!