Tentaveckor...

När jag var lite yngre än vad jag är nu, (typ för en par år sen när jag pluggade in gymnasiet) hade jag inga problem inför prov och dylika pressande situationer. Jag läste det jag skulle, begrep det jag behövde och klarade av det jag måste utan större ansträngning.  

Men...de senaste åren har nåt hänt.  

Nu finns det säkert människor därute i världen som vill påpeka att jag nått 40+, men det låter så deprimerande så det vill jag inte alls höra talas om. Jag försöker tänka i banorna; har genomgått en massa gruppterapi för medberoende, har flera barn, större hus osv.....åldersmässigt är jag fortfarande bara 25.  

Hur påverkas mitt liv nu av detta? Jo..... 

 De senaste två fredagarna har jag haft Tentor. Förra fredagen en omtenta i "Socialt arbete på makronivå" Det är då man relaterar till filmer som "In time", alltså man klurar kring det kapitalistisk samhället och läsar på om klassiska samhällsanalytiker som Weber och Marx. Mycket intressant, mycket att skriva om. 

 I fredags hade jag en en tenta i "Socialt arbete på mikronivå". Det är då man pratar individer och analyserar filmer som "Personal Effects" och "Remember Me" Ren och skär psykologi. 

Det ämnet handlar mycket om stress och jag har nu konstaterat att hela jag handlar om stress under tentaveckorna. Mycket lättbegripligt alltså. 

Jag tänker härmed beskriva några olika stressymptom min familj får leva med de här veckorna: 

 Kognitiva stressymptom:  

Problem att minnas: Släppte jag ut hästarna i morse? Ska verkligen osten stå i ugnen? Jaså, är det påsk snart? 

Konstant oroande: Har jag knäppt av plattan? Har huset brunnit ner när jag kommer hem? Kommer jag att klara högskolepoängen denna vår? 

Ängslig eller tankeflykt: "Usch vad allt känns jobbigt, jag tittar på en film istället så slipper jag tänka på tentan." 

 Emotionella stressymptom:  

Ha ständigt dåligt humör: "Eländiga ungar, att de alltid ska störa" "Förbaskade hästar" "Det är ta mej katten fel på hela samhället" (De här veckorna vill mina barn byta ut sin mamma) 

Irritabilitet eller kort temperament: "Hittar inte ceratet, lika bra att kasta det jag har i handen med full kraft i golvet"  

Känna en oförmåga att slappna av: "Sova är överskattat, tre timmar per natt borde räcka" 

Känsla av ensamhet och isolering: "Det är jättesynd om mej som är ensam i världen som har det så här, oj, telefonen ringer, NEJ, jag vill inte prata med någon" 

 

Fysiska stressymptom: 

Känna värk och smärta: "Att jag ska ha så förbenat ont i skallen varje dag då?" 

En känsla av illamående, yrsel; "Mat är överskattat, räcker väl med godis och kaffe va?" "Illamåendet kan man väl förklara med för mycket kaffe och för lite sömn" 

Frekventa förkylningar: "Jaha....ont i halsen idag IGEN" 

Förlust av sexualdrift: "Öhhh...." 

 Beteendestressymptom:  

Att äta mer eller mindre än vad vi brukar: "Vadå mat? Det finns ju kaffe" 

Sova för mycket eller för lite: "Som sagt var, sova är överskattat" 

Isolera dig själv från andra människor: "Eländiga telefon att ringa hela tiden, tur det finns ljudlöst" "Äh, om jag kör in bilen i garaget vet ingen att jag är hemma" 

Förhala eller försummas ansvar: "Tvätten springer ingenstans än" "Räkningarna kan jag väl betala nästa månad?" 

 

Sådär ja. Nu har jag berättat om hur vi har det varje vecka när jag ska ha tenta på fredagen. Tycker synd om mina barn. Faktiskt. 

Fast jag tycker synd om mej också. Faktiskt. För när jag hade tentan i fredags, så kom just den här frågan upp, den jag nyss beskrivit alltså. Om de olika stressymptomen. 

 

Jag var så stressad så jag kom inte på ett enda......