Jag har alltid haft väldigt bra minne. Eller ja, jag har ofta glömt saker, alltså saker; objekt. Glömt en påse hos syrran en månad eller så. Glömt jackan i bilen i en vecka. Såna saker. Men annat minns jag.
Att skriva upp datum för tandläkarbesök, utvecklingssamtal, styrelsemöten med mera har jag inte ens brytt mej om att göra, för jag brukar aldrig glömma sånt. Möjligen har jag behövt kolla om mötet börjar kl 18 eller kl 19. Men dagen har alltid varit självklar.
Nu är jag över 40 år och helt plötsligt fungerar det inte så längre. Det är frustrerande, otroligt frustrerande. Jag har fått väldigt mycket större förståelse för det aggressiva beteende en del dementa åldringar uppvisar när deras minne börjar svikta, för det är HEMSKT. Nu inser jag faktiskt att det inte är alla andra som är dålig på att informera, utan det är jag som har för mycket i skallen. Men det hjälper inte att jag inser det. Det är ÄNDÅ otroligt irriterande.
Jag vet också vad min sviktande närminne beror på (för det hade jag en tenta om för några veckor sen). Det är stressrelaterat. En sån här jobbig stress. Inte en sån stress som kommer av att man är jättestressad och knappt hinner vara hemma nåt, för sån stress är jag van med. Den ger magkatarr och illamående.
Den här stressen ger hjärnkatarr.
När jag började läsa till socionom i höstas så tänkte jag att : Jo, men jag har pluggat på högskola förr, det funkar. Jag har lätt för att läsa och lätt för att minnas vad jag läst. No problem.
Vad jag inte hade med i tankarna var vad vi läser. Hittills har vi haft kurser i : Socialt arbete, socialpolitik, forskningsteorier, socialt arbete på mikronivå, makronivå och mesonivå. (mikro=psykologi, makro=samhällsvetenskap, meso=socialpsykologi). Vi läser om alla "hur" och "varför" och "kanske" och "om". Det finns nästan aldrig några rätt eller fel, utan det mesta handlar om tolkningar.
Det här medför också en hel del funderingar om vem man är som person själv. Vad vill jag? Vad tänker jag?
Nåt annat jag inte tänkt på var att de flesta kurserna är 7.5 poängare, dvs man läser 5 böcker på 5 veckor, har föreläsningar 1-2 gånger i veckan, ett grupparbete som ska redovisas i ett seminarium inom fyra veckor och hela kursen avslutas med en 5 timmar lång salstentamen.
Lägg sen till alla dessa böcker i djupa ämnen utan vare sej rätt eller fel som man ska förstå och kunna uttrycka i egna ord var femte vecka.
Jag tänkte inte heller riktigt på att resten av livet fortsätter som vanligt. Räkningarna flödar ner i postlådan, ungarna ska ha uppmärksamhet, det är utvecklingssamtal, föräldramöten. Har man en son som har lite för skoj i skolan så får man räkna med en hel del massa extra möten och telefonsamtal. En dotter som är 18 ska övningsköra, skjutsas, ta studenten.
Samhällsintresset är ju stort hos mej också. Föreningslivet i Segersta blomstrar. Jag sitter i två styrelser här i bygden, är sekreterare i en av dem. Det innebär en massa möten och en massa "komihåg" och en hel del skrivande.
Kort sagt. Minnesbanken är full! Finns inte utrymme för nåt. Senaste månaden har jag glömt två styrelsemöten, fyra räkningar, betalat en räkning för mycket, tappat bort fyra protokoll, glömt att hämta en unge i skolan, glömt en föreläsning. Glömt hunden ute i stallet två gånger.
En del saker kommer jag dock i håg utan problem:
Jag kan rabbla upp mina föräldrars, syskons och syskonbarns (drygt 20 st) födelsedagar utan större problem. Jag åt tårta på Ashtons födelsedag, jag vet när KStew fyller år. Jag minns repliker i massor av filmer och jag kommer ihåg vad man sjöng för psalm på min minsta brors barnvälsignelse.
Jag tror att anledningen till att jag minns sånt är att det inte kräver någonting av "mej" för att minnas sånt. (Förresten så fyller RPatz år den 13 maj kom jag just ihåg).
Jag tror att jag kommer att få leva med detta ett tag till, så jag får väl acceptera att jag måste lära mej hitta nya sätt att klara av det. Programmera telefonen full med olika larm om alla möten. Komma ihåg att skriva upp allt i kalendern som hänger på väggen. Problemet är bara att glömmer bort att göra det.....
Annars får jag väl lägga över ansvaret på andra: Ni som ska ha nåt möte med mej. RING en timme före, risken är stor att jag har glömt bort.
Däremot kommer jag säkerligen ihåg vilket datum ni fyller år....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar