Utmaning!

Det cirkulerar uppdrag på Instagram och på Facebook, såna där uppdrag som att "Dela med dig av din vardag i X antal dagar" eller "skriv tre positiva saker varje dag".

Jag har fått en hel del uppmaningar och utmaningar om att göra sånt, men näe....jag har inte gjort det. Eller jo, jag har gjort det. För jag gör det ofta. Om jag ser en häftig grej i min vardag så fotar jag den  och lägger ut den. För att jag vill. Inte för att jag måste. Jag har helt enkelt en grej jag vill berätta och eftersom vi har förmånen att liva i ett samhälle med yttrandefrihet så gör jag det. Ibland och när jag har lust...

Det här med positiva saker då?  

Ärligt talat tycker jag att det är tragiskt att människor ska behöva sådana uppmaningar. Att skriva tre positiva saker som händer varje dag i en vecka.
Jag tog en liten historietillbakablick på internet för att tänka lite extra på hur mycket positivt tänkande det finns där. Det var lite deprimerande faktiskt.

Väldigt mycket "jag har tråkigt", "ont i huvudet", "deppig idag","usch, vilket väder". Sånt som man absolut har rätt att tala om, men det är bara det att några har en förmåga att BARA tala om det. Det negativa alltså. Man brukar ju säga att det hjärtat är fullt av talar munnen. Det gör mig lite ledsen. För jag har några "vänner" som bara talar om att de mår dålig när de mår dåligt (vilket verkar vara väldigt ofta). När de inte mår så dåligt så kan det nämnas som "idag mår jag inte lika dåligt" 
Om man tycker att man har anledning att skriva att man mår dåligt så tror jag också att det innebär att man tänker på att man mår dåligt väldigt ofta, vilket faktiskt gör mig irriterad ibland. För hur dåligt mår man inte av att tänka på dåliga saker???

För är det inte så att det är väldigt lätt att fångas i ett tankemönster av negativa känslor? 

Det är samma sak med ilska. En del personer är så arga hela tiden (åtminstone är det vad de skriver om väldigt ofta) Det måste vara jobbigt att gå med så mycket ilska inom sig att man måste skriva om det hela tiden?

Jag är också arg ibland.Och när jag är arg är jag SKITARG (oftast). Då talar jag om det. Om det är saker jag är arg över som gäller orättvisor i samhället så talar jag om det på facebook. Är jag arg på någon person talar jag om det för......nån jag litar på. För det hjälper att tala om för någon att man är arg tror jag. Då liksom delar man med sig av ilskan vilket gör att den halveras. Ibland kanske man till och med får respons som leder till att ilskan försvinner.
Men att krampaktigt hålla fast vid ilskan leder ju ingen vart, annat än till eget dåligt mående.

Ibland känner jag mig också sviken. Fast jag lägger inte ut det på facebook i långa haranger över hur svekfull omgivningen är. Det blir liksom inte bättre av det tror jag. Jag blir arg och talar om det för någon jag litar på och sen går det arga över. 
Jag vill inte ödsla tid på en person som sviker och förråder. Den som sviker och förråder är inte värd att jag ska må dåligt....

Jo, positiva saker var det ju jag pratade om.

När jag fick "utmaningar" om att skriva positiva saker så tänkte jag att jag skulle kolla igenom min "tidslinje" på Facebook, för jag har den känslan av att jag ser positiva saker i det mesta (och skriver det). Och så är det faktiskt. Jag skriver positiva saker varje dag tror jag, nästan i alla fall. 

För jag är sån. När jag är "nere" säger jag inte så mycket, för då vill jag vältra mig själv i det. För om jag ska tjata om det med cybervärlden så biter det sig fast tycker jag. Det negativa alltså. Jag gillar inte att skriva "jag mår skit" och sen få hundra hjärtan och en massa kramar som kommentarer. För jag är ingen kramig person. Och när andra tycker synd om mig så tycker jag ännu mera synd om mig och då mår jag ju aldrig bättre.

Jag är en väldigt positiv person tror jag. Jag tycker inte om att fokusera på det som är dåligt. När mina vänner är irriterade över att vädret är dåligt, så kan jag visserligen hålla med, men samtidigt kan jag känna tacksamhet över att det inte är fint väder när jag måste vara inne och plugga.
När mina studiekamrater blir ledsna över någon kritik i ett omdöme så gläds jag över att läraren skrev något positivt om något annat.

Min syn på saken:

30 grader varmt - Jag är glad att jag har ett hus som jag kan fixa korsdrag i
Åska - Det blir underbar luft efteråt
Regn - Bra för grönskan, myggfritt, jag har tak över huvudet
Snö - Jag har en svåger som plogar, det är vackert ute, snön isolerar så att inte vattnet i kåken fryser lika lätt.
Dåligt med pengar - Barnen lär sig att inte ta pengar för givet
Trotsig ungar - De blir förmodligen starka som vuxna eftersom de lär sig att stå upp för sig själva.
Kuggad i tentan - Jag lär mig mera och gör ett bättre resultat nästa gång
Trasig bil - Jag har en underbar bilmekaniker
En böjd kniv på gräsklipparen - Jag behöver inte vara lika försiktig när jag klipper gräset, klipparen är redan lite sabbad
Dåligt med bensin i bilen - Nåja, jag har vänner att åka med och i annat fall är det miljövänligare i alla fall att låta bilen stå.
Misslyckad matlagning - Jag har ju lärt mig hur jag inte ska göra.
"vänner som sviker" - Jag har andra fina vänner som inte sviker
Förkyld - Jag är inte döende
Ungar som är sjuka - Jag har mina ungar kvar i livet.

För det är min inställning till livet. Visst finns det saker som är tråkigt och negativa, visst blir jag ledsen och förbannad. Men det drabbar ingen annan hårdare än mig själv om jag klamrar mig fast vid det som är jobbigt och jag är värd bättre. 

Alltså försöker jag se det positiva med det mesta som händer, åtminstone så fort den första ilskan eller gråten lagt sig.

Så det tänker jag fortsätta med. Min utmaning till mig själv och till alla andra är : 

Försök att varje dag, i resten av livet,  se något positivt i det som händer, även det som är negativt. 

Skriv gärna om det på facebook, eller ännu hellre.....tala gärna om det för omgivningen.


Bli ledsen, bli arg. Gråt och skrik, Men fastna inte i det.

Det hjärtat är fullt av talar munnen...(eller pennan)