"Jag måste säga om skrattet, det är dårskap
och om glädjen, vad tjänar den till"
(Predikaren 2:2)
Nej, jag är inte galen och deprimerad. Jag har bara funderat en hel del den sista tiden över när och hur man skrattar.
För hur skrattar vi egentligen? Eller kanske inte hur.....men när och varför?
De senaste dagarna har jag fått frågan flera gånger om jag är sur. Och nej, jag har inte varit sur, jag har varit lite stressad och ganska fokuserad på det jag hållit på med. Men jag har absolut inte varit speciellt sur. Så jag tänkte lite på hur man visar att man inte är sur. Jo, det är genom att skratta.
När min storjänta var ett år skulle vi ta såna där dyra porträtt hos en fotograf i Edsbyn. Jag tyckte, och tycker fortfarande att det blev jättefina foton. Men hennes farmor blev jättebesviken när hon såg fotoserien. "Hon ser ju inte glad ut" sa hon. Näe, sa vi (hennes pappa och jag), hon skrattar inte på fotona, men hon ser ju inte sur ut heller. Och förresten, varför ska hon skratta på foton när hon skrattar så sällan i verkliga livet. Fotona ska ju spegla den hon är. Eller?
För min storjänta var ingen "glad" unge. Hon verkade vara nöjd med livet och hon var inte alls ledsen av sig. Men hon skrattade eller ens log, väldigt sällan.
Så de senaste dagarna har jag tänkt på det där med sociala konstruktioner (mest för att vi har skrivit en hel uppsats kring såna) och jag har kommit fram till att skrattet på något sätt blivit en social konstruktion. Det är något man måste göra för att inte omgivningen ska tro att man är sur. Om man låter bli att skratta så stör man den sociala ordningen.
Missförstå mig inte. Jag skrattar, ibland till och med ofta. (Vilket för övrigt även min storjänta gör). Jag skrattar när jag hör något roligt, jag skrattar ibland när någon GÖR något roligt (Dock inte åt mr Bean, för han tycker jag är pinsam). Är jag väldigt trött skrattar jag till och med åt det mesta. Men.....jag skrattar kanske inte så ofta. Min förra sambo sa faktiskt för flera år sedan att han tyckte jag var trevlig att umgås med för jag skrattade inte så fort jag sa något. Just då förstod jag inte vad han menade och jag blev ganska konfunderad över hur han tänkte. Men nu förstår jag. För allvarlig talat.....Tänk på NÄR vi skrattar.
"Jag tycker att du beter dig väldigt illa nu" Hahahahahahahahhahaha, för om man skrattar lite så låter det inte lika elakt. Eller?
"Usch, vad jag mår dåligt" Hahahahahhahahhahaha, för om man skrattar lite så låter man inte lika gnällig. Eller?
"Oj, vad jag känner mig stressad nu" Hahahahhahahhahaha, för om man skrattar lite blir det inte lika stressigt. Eller?
Ni förstår kanske vad jag menar?
Men faktiskt. Om jag säger till någon att denna betett sig illa så tycker jag att om jag ska visa att jag menar vad jag säger så ser jag hellre allvarlig ut.
Om jag mår dåligt och tycker att jag behöver tala om det för någon så gör jag det för att jag känner mig dålig och vill ha lite medlidande. Då är jag inte glad.
Om jag känner mig stressad så känner jag mig stressad. Då vill jag fokusera, inte skratta bara för att folk inte ska tro att jag är sur för att jag är stressad. Jag ÄR ju stressad.
Jag tycker det känns ärligare på nåt sätt.
Så nu vet ni. Jag skrattar när jag tycker att det finns anledning att skratta. Jag ser arg ut när jag tycker det finns anledning att vara arg. Jag ser ledsen ut när jag känner mig ledsen och är jag sur så lovar jag ingen kommer att missa det heller.
För mig är skratt ett sätt att visa att jag är glad. Att skratta i varenda mening anser jag vara en social konstruktion som människan skapat för att vi är så otroligt rädda för att folk ska tro att vi är sura. Men det är bara som jag tror. Men prova hörrni. Lyssna på vad som sägs i anslutning till alla skratt. Det gör en inte alltid glad....
Nu går jag inte och är irriterad över att folk skrattar helt i onödan, jag har bara reflekterat lite över det. Däremot blir jag ibland oerhört irriterad över att folk "gillar" i onödan.
Facebook alltså. Känner ni igen detta:
"Åhhh, vad jag har ont i huvudet" 32 personer gillar detta.
"Fick avliva hunden idag" 12 personer gillar detta
"Vaknade kl 04,38 i morse" 43 personer gillar detta
Hallå!!! Jag gillar inte att nån gillar att jag har ont i skallen eller avlivar hunden.
Jag gillar att folk gillar när jag skrivit något skoj eller när jag berättar om något jag är glad över. Jag gillar inte att någon gillar att jag mår dåligt. (I och för sig brukar inte jag skriva om det så ofta, men ändå....)
Så sluta gilla allting så förbaskat. Snälla! "Gilla"knappen är suverän, den gör det enkelt att visa uppskattning för en status som man tycker är bra, eller som en glädjeyttring när någon upplevt något roligt. Men predikaren borde även ha skrivit "I skolen icke missbruka gillaknappen"
AMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar