fredag 31 maj 2013

Husby vs Segersta

Det har ju varit lite "stökigt" i Husby den senaste tiden. Eller ja, inte bara där, det har ju spridit sej till flera orter/förorter.
Jag läser ju en del artiklar om det hela och det finns ju en hel massa förslag till varför det blev som det blev. En del säger att det är ett etniskt problem, andra säger att det är ett klassproblem. Man skyller på arbetslöshet, ekonomi, dåliga lärare, neddragningar i skolan, för lite poliser osv....
Visserligen har säkert allt det där en inverkan och många av förslagen till förbättring för ungdomarna i Husby skulle säkert hjälpa till att göra situationen bättre men jag funderar ändå.....

En av de "ledande" i upploppen i Husby är 12 år. TOLV ÅR! En tolvåring är, i mina ögon, fortfarande ett barn och ett barn tror jag inte ens har kunskapen om segregering, arbetslöshet, samhällsekonomi eller övrig politik.
Mina barn är 14 och 15 år (lika gamla som de flesta "bråkmakarna" i Husby. De kan visserligen bli irriterade för att läraren är korkad, att mamma inte har råd att köpa en spritter ny moppe eller att vi inte åker till Teneriffa på semester. Men, när mina barn är irriterade på läraren så säger de det till läraren. När mina barn inte får en spritt ny moppe så surar de ett tag och sen letar de begagnade på blocket. När mina barn inte kan åka till Teneriffa på semester så tar de kompisen med ner till Hypperna och badar. De startar inga våldsamma upplopp.

Som jag ser på det så har inte 12-15 åringar som startar våldsamma upplopp en enda anledning till att göra det och det är för att de vill att vi ska se dem!!!!

Ett barn som inte känner sej bekräftat kan göra vad som helst för att märkas. 

Jag tror inte att fler poliser, arbete åt alla, högutbildade lärare och kunniga politiker kan lösa det problemet åt ungdomarna. Jag tror istället att det är varje vuxen människas uppgift att tillsammans ge bekräftelse till de barn och ungdomar man har i sin närhet. Att bry sej om...

Låt mej berätta hur man gör i vår lilla by:

De senaste veckorna har vi haft lite besvärligt med vandalisering och nedskräpning. I vår lilla by samlas ungdomarna gärna nere vid tidigare nämnda "hypperna" (en av byns badplatser)  för att umgås och mysa på kvällarna. 
Vår by "styrs" av ett byalag. Det är ett gäng betrodda Segerstabor som bildar en liten styrelse som  värnar om vår lilla by. De leds med bravur av en "Byålderman" (som inte alls vill bli kallad det så vi kallar henne istället för bylagets ordförande)
Detta byalag ordnar med såna saker som att det finns flextrafik att ta sej till och från Segersta med. De ser även till att bryggorna läggs i vattnet vid badplatserna på sommaren och att byn blir en mysig plats att vara på.
Nyligen har de byggt en lite mysig "grillkåta" nere vid hypperna. Där finns också en grillplats och en beachballplan.

Nu består ju vår lilla by inte av så värst många invånare så när någon "ställer till med något" så blir de ofta igenkända. Som till exempel i vintras fick jag ett sms : "Jag höll på att köra på din dotter i morse, hon hade ingen reflexväst så jag åkte och hämtade en sån och gav henne, du kan väl påminna henne om att ha den på sej"  Tack för det Anders.

Eller förrförra sommaren när telefonen ringde och Marit sa: "Du, din son och en kompis till honom har kastat lera på min båt, jag har skickat ner dem att skura den"

Jag tycker det är bra. För då vet ungdomarna att vuxna ser dem. Och de ser dem även när de gjort nåt bra. Häromdagen fick yngstingen beröm för att hon och kompisen tagit upp en gungställning som kastats i vattnet där ungarna brukar bada. Någon hade sett dem göra det....

Men ibland blir ungdomarna som bråkar inte igenkända, eller jo...för det mesta känner någon igen någon, men det kan inte riktigt utrönas vem som gjort vad.
Det är då man ringer till byalaget.
Så var det förra veckan. Då hade någon förstört pappen på taket på den nya grillkåtan, det var väldigt nedskräpat kring grillplatsen och gungställning var ju slängt i vattnet....
Så, någon ringde till byalagets eminenta ordförande och hon är en mycket vettig människa så hon tar sin man med sej och åker ner till hypperna för att prata med de ungdomar som var där och minsann hittade hon inte de som skräpat ner. Så de fick städa upp efter sej....
Hon fick även tips på vilka som kunde tänkas vara inblandade i resten av vandalismen.
Då gör hon det som jag tycker är så otroligt: Hon åker hem till dem.....hon åker dit och pratar med föräldrar och ungdomar för att ta reda på vad som hänt. 
(Att jag vet detta beror på att min son var inblandad i en av incidenterna)

Detta, anser jag, var ett absolut "rätt" sätt att bemöta det på. Byns (och några från grannbyn) barn och ungdomar lärde sej att de inte kan förstöra saker utan att bli upptäckta och att deras föräldrar får reda på vad som händer. 

Framför allt blev våra barn och ungdomar "sedda"  För jag tror som sagt att när barn och ungdomar vill känna bekräftelse då ser de till att de blir sedda. I Segersta.....och i Husby......

Jag tror inte ungdomarna i byn hade låtit bli att förstöra grillkåtans tak om de hade haft lärare med högre utbildning. Men jag tror inte att de kommer att förstöra den igen heller för de vet att det finns människor omkring som bryr sej så mycket om både ungdomarna och grillkåtan att de inte låter sånt gå osett förbi....

En del människor i Husby börjar förstå det här. Där finns krafter (ideella förstås) som, istället för att se förorten som helhet, försöker se individen (ungdomen). Organisationer som etablerar sej i kvarter för kvarter för att försöka få till en gemenskap, en mindre cell som har möjlighet att "se".

Om varje människa bryr sej så mycket om sin närmaste omgivning att man är rädd om både individer och miljö, då kommer det nog att bli mycket färre upplopp.
Och då spelar det ingen roll om man är ursvensk eller utlandsfödd, om man är arbetslös eller sjukpensionär, om man är ung eller gammal. 
Det spelar nog inte ens någon roll om man bor i Husby eller om man bor i Segersta......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar