Feminin och jämställd

Jag är inte feminist.

Om någon säger till mej att jag är feminist så tar jag det ungefär på samma sätt som om de skulle säga att jag är fet och ful. Så, säg det inte. Tyck vad ni vill, men tala inte om det för mej. Jag blir förolämpad.

Jag betraktar mej däremot som väldigt jämställd och den jämställdheten gäller även genus, men att hela tiden tänka utifrån genus tycker jag bara leder till att det inte blir lika jämställt.

Så här tänker jag: Jag sitter i en styrelse (flera, men det är en jag tänker speciellt på). I den styrelsen är vi sex ledamöter. Det är fem män i åldrarna 40-72 år och jag (kvinna 44). En kvinna som var närvarande årsmötet då styrelsen valdes tyckte det det var "hemskt" ur jämställdhetssynpunkt.

Samma kvinna blev invald i valberedningen och ska alltså komma med förslag på ledamöter till styrelsen som ska väljas på kommande årsmöte (nästa helg).

Hon ringde mej häromdagen och berättade lite om hur arbetet med att få fram fler ledamöter har gått. Och hon är bekymrad, allvarligt bekymrad. För det är så svårt att få in nya kvinnor till styrelsearbetet. 

Jag tänker inte gå in på anledningarna till varför det är svårt att få in kvinnor, även om jag tror att jag förstår, men det är inte det jag vill ta upp här.

Jag berättade för valberedningsledamoten om hur vårt styrelsearbete har fungerat under året. Jag berättade precis som sanningen är. Det är en OTROLIGT jämställd styrelse. Jag har ALDRIG känt mej annorlunda behandlad för att jag är kvinna. Det är ingen som tagit för givet att jag ska ordna kaffet till våra möten. Det är aldrig någon som fällt kommentarer som "Det där är nog för tungt för kvinnor".

Det har varit några tillfällen när jag fått säga till dem att jag inte klarar det. Som den gången vi skulle skjuta in en massa tunga plankor under ett lågt vindskydd. Då gjorde någon av männen det istället. Men inte för att jag var kvinna och de andra män, utan för att jag var klenare.

I Juni har vi en aktivitet som kräver att vi lagar middag åt några gäster. Tror ni det var någon som föreslog att jag skulle ordna det? Nix! Det var den 72-årige veterinären emeritus som erbjöd sej att laga till slottstek. 

Det som behövs göras i vår förening det utförs av den som är bäst lämpad till det, helt oavsett kön och det har varit ett fantastiskt roligt år med den styrelsen.

Jag berättade alltså detta för valberedningsledamoten och hon sa suckande : Jo, så kanske det är, men det vet ju inte omgivningen och det ser ju så ILLA ut.

Okej, är det så jämställdheten ska fungera?  Vi ska inte ha en grupp människor som jämställt jobbar ihop och gör ett gott arbete för att de är väl lämpade för sin uppgift. Vi ska ha hälften kvinnor. De här tre kvinnorna kan då vara hur olämpliga som helst, för de fyller bara upp en plats för att styrelsen ska SE jämställd ut. (Naturligvis finns det mycket väl lämpade kvinnor också, men det är inte det inlägget handlar om)

Med det tänket menar jag att jämställdhetstänkandet går för långt. Då blir det feminism och feminism gillar jag inte. 

Något annat som varit aktuellt på löpsedlarna senaste dagarna är nya högskoleprovet. Man ändrade ju upplägget på det i höstas, införde mera matte och mindre ordförståelse. (Vilket har gjort att jag är chanslös, men det hör inte hit)

NU kryper det fram att man gjorde ändringarna för att det skulle bli mera jämställt! Man trodde att eftersom kvinnorna i snitt fick sämre resultat än männen på högskoleprovet, men i snitt har högre betyg än männen i skolan så skulle det bli bättre för kvinnorna med mera matte (?!?)

Nu har utvärderingen kommit från högskoleverket. Tidigare högskoleprov var männens högskoleprov 6.1 poäng högre än kvinnornas. I höstas (nya versionen) hade männen 9.4 poäng mera..Hmmm...nåt gick visst snett där?

En utredare på högskoleverket har uttalat sej: " För att fördjupa sig i det måste man veta vilka män och kvinnor som gör provet. Se vilka betyg de har. Och sådana undersökningar har inte gjorts" (Åsa Rurling)

Briljant tänkt!

Undrar om utredare på högskoleverket vet om att det finns massor av forskning på sånt här. Bl.a på http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/matematik/matematikipraktiken/matematikensanvomraden/konmatematik.4.47049d691193c95625a8000289.html

Kortfattad sammanfattning: Det är ingen skillnad på mäns och kvinnors möjligheter att lära sej matte. Men, av någon anledning (tradition kanske) så uppfattas matte som "manligt". Kvinnor väljer oftare bort matte om de har möjlighet.

I yngre åldrar tycker man sej se att skillnaderna börjar jämnas ut.

Alltså; män är egentligen inte alls bättre på matte än kvinnor, men fler män väljer matte av tradition. Det är ju ett faktum vi har. Det är också ett faktum som inte kommer att vara ett lika aktuellt faktum när barnen som går i förskolan nu går ut gymnasiet. Men det är ju inte de som gör högskoleprovet nu.

De som gör högskoleprovet nu är just de som vuxit upp med att män som vill studera, i högre utsträckning läser avancerad matte än kvinnor som vill studera.

Hela den här debatten om högskoleprovet tycker jag verkar könsdiskriminerande flera sätt:

1. Kvinnor behöver få högre resultat, vi testar att ändra provet. Är inte det väldigt diskriminerande mot männen?

2. Män förstår ord sämre, alltså tar vi bort läsförståelsetesterna Hallå JÄMO säger jag bara!

Någon hade kommenterat expressens artikel om högskoleprovet så här :

"Det upplevs inte som något problem att kvinnliga elever får klart högre genomsnittsbetyg än manliga elever i skolan. Inga insatser har gjorts för
att komma tillrätta med detta. När det nu visar sig att män, trots de sämre betygen, presterar bättre än kvinnor på högskoleprovet blir det däremot plötsligt ett problem. Man har ändrat i provet i förhoppningen att detta ska gynna kvinnor. När det nu inte visar sig blivit fallet är man rådlös. Kanske män redan från början skulle ges ett handikapp i form av ett antal minuspoäng för att de är män? Kan det vara en lösning som skulle tilltala de feminister som har problemformuleringsprivilegiet i genusfrågor i vårt land"

Jag har svårt att inte hålla med....

Jag tänker i allafall fortsätta att uppfostra mina barn jämställt. Det innebär att jag tänker fortsätta uppmuntra sonen till att städa och laga mat, precis som döttrarna. Jag tänker fortsätta att uppmuntra dem till att vara bra människor. Inte bra kvinnor eller man, utan bra människor som respekterar andra människor, oavsett kön. 

Det är det jämställdhet betyder för mej.