Häromdagen satt mina yngsta barn i bilen och diskuterade politik. Min yngsta var otroligt upprörd över att en ung man blivit utvisad. De hade haft mycket kontakt under våren och helt plötsligt var han bara försvunnen. Efter flera månader hade de fått reda på att han inte fått uppehållstillstånd i Sverige och omedelbart blivit hemskickad till sitt tidigare hemland. Min yngsta tyckte att det var så himla orättvist att han, som var trevlig, generös och arbetssam inte fick stanna medan hans granne som är alkoholist och allmänt vidrig får stanna i Sverige.
Genom dessa funderingar kom vi så in på dagens invandrarpolitik. Barnen konstaterade efter ett tag att det finns rötägg bland invandrarna men att det också finns rötägg bland svenskfödda. Dottern avslutade ämnet invandrarpolitik med : Varför kan man inte bara utvisa sverigedemokraterna? För dem finns det anledning att hata eftersom de vill skicka i väg alla, även de jättetrevliga, tillbaka till de länder de kommer ifrån och där de behandlas illa.
Jag blir så stolt!
Inte för att de tycker illa om ett "parti", utan för att de bryr sig. För att de frågar, är nyfiken, läser, engagerar sig. Visserligen säger sonen "Heja Jimmie" med jämna mellanrum, men han visar tydligt att det är för att reta mamma och lillasyster, inte för att han hejar på Jimmie.
Sonen frågade alldeles innan senaste valet varför jag var så emot SD. Han menade att vi har ju rätt till våra åsikter och det är upp till var och en vad man tycker. Jag sa att, visserligen är de så, men det är inte den största anledningen till att jag inte tycker de hör hemma inom politiken. Eller jo, det är ju deras åsikt också, men inte bara....
För jag resonerar så här:
För bara drygt 100 år sedan var det otänkbart att sitta i riksdagen om man var det minsta lilla kriminell eller hade ens en betalningsanmärkning. De som styrde landet måste vara helt oförvitliga. Jag menar inte att det ska vara så hårda regler nu, men allvarligt talat, något som helst vett borde man väl ha om man är politisk representant för andra människor?
Men här sitter vi och har i totalt demokratiskt oförstånd och obstinat dumhet, valt in ett gäng småungar till landets riksdag. Det var tydligt redan under valrörelsen och de har då sannerligen bevisat detta de senaste tre månaderna också. Nu gäller det inte bara representanter för ovan nämnda parti, det finns även några andra stjärnor från mer etablerade partier som vräker ur sig saker och beter sig som om de leker herre och tjänare där alla slåss om att vara herre.
Detta är inte bara på riksdagsnivå. Häromkvällen hade kommunen som betalar mig lön ett kommunfullmäktigesammanträde där de skulle bestämma vilka som skulle sitta i vilka nämnder under kommande fyra år. I sittande möte råkade det bli så att en kvinna som kommit in i fullmäktige på listan för ett litet lokalt parti, helt plötsligt bytte partitillhörighet till det fascistiska parti vi inte ska prata så mycket om men som är mycket starka i denna kommun. Detta gjorde att helt plötsligt hade det fascistiska partiet nio mandat istället för åtta, medan centern/det lokala partiet fick ett mandat mindre.
Dagen efter fanns det en intervju med den överhoppande kvinnan i lokalpressen. En underrubrik var : "Jag gjorde rätt, nu är jag bland vänner". Anledningen, enligt kvinnan var att de i hennes gamla parti varit dumma och gått bakom ryggen på henne. Ett fascinerande uttalande är när hon säger: "De kanske tycker att jag svikit dem, men man måste ju tänka på hur man själv mår". I det nya (fascistiska) partiet känner hon sig välkommen därför att ordföranden bjudit hem henne på middag och tröstat henne då hon varit ledsen.
Vart tog åsikterna vägen? Vart tog samhällsengagemanget vägen?
Har vi blivit så individualistiska och egotrippade att det inte ens går att rösta på en åsikt längre utan vi ska ta hänsyn till hur de valbara personerna mår?
I så fall undrar jag inte på att välfärden krackelerar.
Eller har jag fokuserat på helt fel saker när jag valt vad jag ska rösta på?
Vid närmare eftertanke ska jag nog tänka om lite inför valet i mars: Det är synd att inte Bodström ställer upp, för jag tycker han är lite snygg. Borg har ju fått nytt jobb, annars hade jag kunnat tänka mig att rösta på honom, åtminstone om han lät håret växa igen. Jag gillar långt hår......
Jag skulle kunna tänka mig att rösta på Alf Svensson också, för honom träffade jag en gång på DEX-cupen i Ljusdal. Han hejade på mig, så han var nog bra. Min kusin har varit hemma hos förre centerledaren också, så hon kan jag kanske rösta på...för han sa att hon var trevlig. Vete katten om jag kan rösta på Löfven förresten, för min dotter säger att han är ful. Förresten ska jag nog överväga Jimmie också, för han ser ju inte illa ut. Han mår ju dåligt också nu, så som socialarbetare kan jag ju tänka att det skulle ge positiva effekter för hans mående om han fick se att jag röstade på honom.
I alla fulla fall; Jag är stolt över mina barn. De behöver inte tycka som mig, men så länge deras åsikter bygger på intresse och samhällsengagemang istället för middagar, tröst eller ekonomisk vinning, så får de tycka vad de vill. (Så länge de inte agerar fascistiskt)
Hej hopp. Nu ska jag bege mig till kommunen som mera bekymrar sig över bandyhallar snarare än partitillhörigheter under sina fullmäktigemöten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar