Jag är ju dessutom emotofob, vilket innebär att sedan i lördags har jag mått illa eftersom brorsans familj i Uppsala (som jag inte har träffat sedan jul) har magsjuka.
Men nu vet ju jag om hur jag är, så jag tränar min hjärna att inte bry sig så mycket om alla sjukdomar utan för det mesta brukar jag kunna intala mig om att det är hypokondri eller emotofobpersonen som försöker ta över min hjärna.
Alltså är jag inte en sån där hypokondriker som springer till läkaren stup i kvarten. (Snarare är det väl så att jag kommer att missa att gå till läkaren om det verkligen är allvar eftersom jag tror att det är är hjärnan som spökar)
När jag har mina anfall av sjukdomsteorikonstruerande brukar jag alltså numera endast försöka tala om för mig själv att "Jag mår inte så bra just nu, jag vet vad det beror på och det kommer att gå över"
För det där med diagnoser blir liksom lite jobbigt när man är en hypokondrinatur.
Förresten tycker jag det är med diagnoser är lite jobbigt överlag i vårt industrisamhälle. Det krävs ju diagnoser överallt. Ska man ha någon extra hjälp så får man den bara om man har en diagnos känns det som ibland.
En period var det till och med så (vet inte om de lagt ner den idén ännu) att om du var missbrukare i Bollnäs kommun och var aktuell för ett s.k motivationsboende så fick man inte komma dit om man inte hade fått en diagnos typ ADHD. Att bara vara missbrukare som ville hålla sig nykter räckte liksom inte.
Vissa kommuner har som kriterie att för att få en elevassistent i skolan så måste barnet ha en diagnos.
Jag undrar ju faktiskt: Kan man inte bara får vara lite hängig, lite överaktiv, lite sent utvecklad.
Kan man inte bara ha symptom i kroppen som beror på överträning, underträning, undervikt, övervikt, fel mat, för mycket socker, enahanda rörelser?
Kan inte barn i förskola/skola bara får vara lite olika utvecklade?
Ibland (ofta) tycker jag det verkar som om allt måste ha en orsak, ett namn och helst också en snabbverkande medicin för att man så fort som möjligt ska namnge och bota det "sjuka"
I tidningarna kan man läsa rubriker som :
"Kolla färgen på ditt urin, du kan vara sjuk utan att veta om det"
"Titta hur dina naglar ser ut, de kan skvallra om den och den sjukdomen"
"Hur ser din tunga ut, är du sjuk?"
I Aftonbladet just nu kan man även läsa: "Deppig? Det kan var dold sjukdom"
Just den artikeln handlar om att 1 av 10 som har depressioner har sköldkörtelproblem som orsak till depressionen, vilket säkerligen stämmer, men i tidningen ser det ut mera som :"Deppar du, kolla sköldkörteln"
Men, där kom jag visst in på ett litet sidospår...
Det jag stör mig mest på är faktiskt alla dessa barndiagnoser, helst då de som har olika bokstavskombinationer i namnet.
Jag har ju, de senaste fyra månaderna rört mig lite i närheten av diverse problembarn/familjer och jag kan inte räkna de gånger jag hört folk tala om och skylla på sånt som ADHD,ADD Autism, Aspberger, och på senare tid även Pandas och PAN.
Missförstå mig inte, jag tror visst att väldigt många av dessa tillstånd verkligen existerar, men jag är helt övertygad om att de inte existerar i den omfattning som många vill ha det till.
För det är ju inte så att det alltid är "rena diagnoser", utan det är ofta"drag av......"
Ska jag följa den rutinen i sjukdomstänkande så har jag i så fall en autistisk son, eftersom en psykolog omnämnde hans symptom en gång i tiden som "överintelligent med autistiska drag"
Nu anser ju jag, och har ansett hela tiden (så även psykologerna) att detta "drag" var något man kunde skönja tack vare att han låg lite efter i utvecklingen när det gällde den verbala förmågan. (Vilken han kommit ikapp med nu....med RÅGE)
Häromdagen hade jag en vän på Facebook som skrev en status om att "här har man gått och trott att ungen har ADHD och så får man reda på att det är Pandas istället"
Jag blev nyfiken så jag var ju tvungen att slå upp "sjukdomen" Pandas.
Så här står det;
PANDAS är en akronym for Pediatric Autoimmune Neuropsychiatric Disorders Associated with Streptococcal Infections(engelska). Det beskriver hypotesen att det kan finnas samband mellan autoimmuna sjukdomar hos barn och psykiska ochneurologiska symtom i samband med streptokockinfektioner, eller vara ett resultat av en autoimmun reaktion efter infektion med några andra vanliga smittämnen (PITAND: virus, mykoplasma, etc.),[1]
Den föreslagna kopplingen mellan infektion och dessa störningar är en autoimmun reaktion , där antikroppar produceras av infektionen och stör neuronala celler.
Diagnosen är omtvistad.
En omtvistad diagnos som beskriver en hypotes om att det kan vara en streptokockinfektion som är orsaken.Tillåt mej vara kritisk!
Symptomen då? Jo, de är bl.a:
Symptomen är bland annat OCD (tvångssyndrom), Tourettsliknande symptom, separationsångest, minnesförlust och hyperaktivitet.
Vanligt symptom hos de flesta barn med PANDAS är en svår och försvagande separationsångest. Tidigare utåtriktade, socialt välanpassade och extremt kommunikativa barn blir föräldra-bunden, och vägrar gå till skolan, närvara även vid tidigare omtyckta aktiviteter eller att gå till sängs ensam. Förr eller senare tvingar beteendet dem att hoppa av skolan (tillfälligt eller för längre tid).
PANDAS är mera sannolik hos vissa "fenotyper" av barn. Bland annat hos barn med en historia av en tidig språkutveckling, och som (oftast) (före sjukdom) utmärkt sig i skolan, framför allt i matematik och naturvetenskap.[1]
Jag har tre barn. Alla mina barn har under en period i livet varit väldigt föräldrabunden och vägrat gå till sängs tidigt.
Jag har folk på nära håll som verkligen har Tourettes syndrom. Mina barn har det inte, men nog katten har de haft en del tics för sig under vissa perioder, precis som jag tror de allra flesta barn haft.
Tvångssyndrom då? Kanske inte så vanligt hos alla barn, men jag tror faktiskt att ett barn som upplevt sjukdom i familjen, våld, separationer el. liknande lätt utvecklar tvångssyndrom under perioder, Men omkringliggande faktorer verkar inte finnas med i forskningen kring Pandas.
Tillåt mig vara kritisk!
Här har man alltså kommit på en sjukdom som egentligen bara är en hypotes. Man hittar några av symptomen och talar om för föräldern att "Ditt barn är sjukt, det har Pandas" och så behandlar man barnets eventuella streptokockinfektion istället för att titta på den sociala situationen.
Hörrni!
Tänk om den forskning som pekar på att de barn som är hyperaktiva också har en ökad blodsockerhalt skulle var den som faktiskt är sann?
Tänk om det skulle kunna vara så att ökningen av alla bokstavsdiagnoser faktiskt skulle orsakas av en kombination av socioekonomiska problem och ökat sockerintag?
(Vilket kanske egentligen är två faktorer som hör ihop eftersom den kolhydratrika kosten, pasta, godis, läsk osv, faktiskt är billigare än den "andra" maten)
Tänk om det vore så att en stor del av de barn och ungdomar som idag behandlas med amfetaminliknande preparat istället skulle få samma effekt av att inte äta snabba kolhydrater.
Tänk om man, samtidigt som man lärde föräldrarna att ge sina barn sockerfattigare föda även kunde hjälpa familjen att komma tillrätta med sina sociala problem som kanske också kan orsaka dåligt mående hos barnet?
För att ta det ett steg längre:
Tänk om den forskning som pekar på att socker gynnar cancercellstillväxten skulle vara den forskning som faktiskt är sann. Skulle den explosionsartade ökningen av cancerfallen också minska om man tog bort socker ur sin föda?
En annan sak som ökat väldigt mycket är hjärnanurysmer. Tänk om det skulle vara så att även det har ett samband med att vi i samma takt ökat vårt sockerintag?
Nej, jag säger inte att SÅ ÄR DET!
Men jag säger att fler och fler forskningsrapporter pekar åt det hållet och jag tycker ärligt talat att det känns bättre och enklare att ändra kosten till något mer naturligt än att stoppa i mej eller barnen mera kemiska preparat i form av en massa mediciner för att behandla symptomen.
Och eftersom jag är helt övertygad om att varken barnen eller jag far illa av att utesluta socker och vitt mjöl i vår föda så tar jag faktiskt det säkra före det osäkra och satsar på att fortsätta med det.
Jag är dessutom väldigt säker på att min övervikt också minskar av en sockerfri föda, vilket jag är lika säker på, kommer att minska riskerna för andra krämpor i kroppen, vilket i sin tur minskar intag av läkemedel mot värk. It´s a win win!
Men det är ju bara min teori utifrån min egenskapade hypotes. Men jag är helt säker på att den är precis lika sann som många av de andra teorierna om en del nya sjukdomar som också bara är en hypotes.
Håller med.
SvaraRadera