Att leva med EMETOFOBI

Jag har inte många sjukdomar (längre). Jag är väldigt sällan till doktorn. Okej, jag är hypokondriker, men en realistisk sådan, vilket gör att jag mest skrattar åt mej själv över hur dumma funderingar jag har. Jag menar, denna bröstmuskelinflammation jag haft problem med i snart 13 år, VET jag att inte är bröstcancer. Blir jag förkyld så VET jag iallafall att det är inte lungcancer. När jag tappar greppet om något så VET jag att sannolikheten för att det skulle vara förstadie till ALS är försvinnande liten. Men tanken far ändå genom huvudet. 

Jag ser mej själv som ganska stark och kompetent att klara av saker. Jag är inte speciellt rädd för spindlar, mörker, trånga utrymmen, ormar eller annat som ställer till det i vardagen. Okej, jag klarar inte höjder så bra, men det enda besvärliga det för med sej är att det blir ungarna som får skotta snö på taken och det blir svågern som får hjälpa mej att laga taket på snickarboden. Jag åker inte heller så gärna hiss ensam, men det går om jag måste och jag ser det positivt: Jag behöver den vardagsmotion som det innebär att gå i trappor istället!

Men EN fobi har jag. Just den fobin ställer till det alldeles för mycket. Jag jobbar med den, men det är inte så förbaskat lätt. Den hindrar mej från att åka till varma länder. Den hindrar mej från att äta skaldjur där jag inte är säker på kylkedjan. Den hindrar mej från att äta köttfärs på pizzan, den hindrar mej från att planera vad jag ska göra under vissa perioder.

Fobin har ett namn: EMETOFOBI. Den innebär kort sagt, rädsla för att spy.

Detta innebär då följande: Varmt land = bakterier i maten = magsjuka.

Skaldjur och köttfärs: Det vet väl alla att det lätt blir bakterier i sån mat = matförgiftning.

Svårigheter att planera innebär att : När någon jag nyligen träffat får magsjuka är jag helt övertygad om att vi också kommer att få det. Alltså lovar jag inget under den närmaste veckan. Jag vill helst inte träffa någon alls, för tänk om jag jag skulle få magsjuka inom åtta timmar efter det. Då är ju JAG skyldig till att ha smittat någon annan med denna avskyvärda sjukdom.

Jag mår också väldigt lätt illa. (Spyr dock nästan aldrig). Varje gång jag mår illa, så är jag övertygad om att det är magsjuka på gång. Då är det ju svårt att laga mat och äta. Alltså gör jag inte det. Det som händer när man inte äter är att man mår mer illa. Snacka om moment 22.

Att vara emetofob innebär också att man helt ofrivilligt lär sej allt om sånt som kan framkalla kräkningar. Så fråga mej gärna, jag är ett vandrande uppslagsverk.

Vanlig magsjuka sprids inte via luften...MEN, om någon har tagit i ett dörrhandtag och sedan får magsjuka inom några timmar, så har han redan spridit sina fasansfulla virus till dörrhandtaget. Magsjukevirus lever i ca 8 timmar. Vad händer då när jag tar i det dörrhandtaget inom åtta timmar? Japp. Handskar på under magsjuketider! Däremot smittar inte magsjukeviruset speciellt länge efter man slutat kräkas. Tack och lov.

Men så har vi vinterkräksjukan. Något helt annat. Luftburen. Kort inkubationstid.

FASANSFULLA kräkkaskader. Kan komma fort. En emetofob är även rädd att någon ska se/höra kräkningarna. Underbart med snabbkommande vinterkräksjuka då....not. Det smittar även 2-3 dygn efter man slutat kräkas. LÖMSKT! Tänk alla dessa egoistiska människor som inte tänker på detta och går in i samma affär som mej när de fortfarande kan vara smittbärare. Alltså undviker man det mesta när det går vinterkräksjuka.

I en emetofobs hjärna så smittar även magsjuka på distans. Det innebär att när Eva i Malmö har magsjuka så mår jag illa i två dygn. Mina nära och kära har lärt sej hur jag fungerar och det känns lite förnedrande när lillebror i Uppsala (som jag inte träffat på tre månader) har magsjuka och mamma ringer till mej och frågar : Hej, mår du illa? JAAAA, naturligtvis gör jag det!

Nu har jag sen några år insett att det inte fungerar så bra att leva på det här viset, så jag jobbar på det, men vägen känns lång ibland. Jag försöker iallafall att inte undvika allt som har med spyor att göra. Det underlättar lite att ha tre barn. Svårt att förtränga när halva skolan har magsjuka.

Att försöka tränga bort alla "tänk om" ur hjärnan kan också hjälpa ibland. Dvs: Okej, syrran som jag träffade igår har magsjuka idag. Det innebär inte att mitt illamående just nu beror på att jag blivit smittad. Jag åker och handlar för jag är faktiskt fullt frisk.

Jag har hittat en jättebra hemsida med råd för emetofober : http://www.emetofobi.se/?page=emetofobi2. Bara det att inse att man inte är ensam om denna "löjliga" fobi är till stor hjälp.

Och vet ni: Jag har inte handskar på under magsjuketider. Jag vågade besöka min dotter på sjukhuset förra vintern fastän det gick vinterkräksjuka på Gävle sjukhus. Jag dog inte förra våren när en klasskompis till barnen spydde i min bil på vägen till Bodaborg och skolresan. Jag till och med klarade av att torka golvet där en annan klasskompis till ungarna spytt på skolresan.

I går lånade jag syrrans bil FAST hennes (dagen före) magsjukande make kört den bara någon timme innan. Jag har visserligen inte lagat mat sedan syrrans familj fick magsjuka i förrgår, men nu försöker jag tänka att inkubationstiden har gått ut, så idag har jag inte ens mått illa.

Om jag spyr ofta? Nja...jag hade faktiskt magsjuka förra året. Jag dog inte, det gick fort över. Före det var det sju år sedan jag hade magsjuka. Ungarna brukar ha det ungefär vart fjärde år....

Det finns mycket positivt med emetofobi också. Jag spar in på resekostnader. Det är DYRT med solsemestrar!

Hygienen sköts bra när man är emetofob. Man måste ju tvätta händerna ganska ofta, eftersom OM jag tagit i något som det är magsjukevirus på och sen petar ut skräp mellan tänderna med en nagel, så KAN jag ju få magsjuka. Eller hur?

Man blir ganska försiktig med vad man stoppar i sej för läkemedel. En av biverkningarna kan ju vara illamående. Alltid bra att tänka efter en gång extra vad man stoppar i sej.

Hemma hos mej riskerar man aldrig gammal mat. Det kan ju vara bra, MEN kan bli dyrt i och för sej. Om köttfärssåsen råkat stå framme tre timmar i köket så vet väl alla att det kan ha kommit bakterier i den. Då blir det hönsmat. Så, aldrig matförgiftning från mitt kök!

Nu ska jag gå och förtränga mitt illamående (pga för mycket morgonkaffe) med en mugg kaffe. Hörs Huj!